Jag blev utsatt för tusen nålar, hårda kramar tills jag spydde, en gång blev jag kastad så hårt i sängen att den gick sönder men min pappa var alltid på det klara med att han har aldrig slått mig.
Jag var en riktig satunge så många av er skulle säkert tycka att jag förtjänade det men själv kommer jag aldrig glömma maktlösheten och hatet jag kände vid just dom tillfällena.
Så smisk fick jag aldrig men jag kanske räknas med ändå. Född-75.
Jag vet inte hur SannaStina menar men det hände en gång att min dotter blev förbannad och la sig ner på ICA och vägrade att röra på sig (hon hade nyss fyllt 4). Då sa jag till henne att "nu går jag" och gick iväg, 2 sekunder senare var hon uppe igen och följde efter mig.
Jag tycker inte att det är misshandel.
Mica05,
Först hade jag gömt mig bakom en hylla och sett vad hon gjorde, hade hon inte gett med sig hade jag gått tillbaka och bärt henne ut ur affären, gått hem och lagt henne i sitt rum.
Jag antar att det är just vad som kommer att hända om hon skulle försöka sig på det igen någon gång.
Många barn VET att dom har gjort fel men inser inte konsekvenserna av sitt handlande, det är det vårat jobb att lära dom. Allt man gör i livet får konsekvenser.
Att slå sina barn är fel, att hota att överge sina barn är fel (vilket jag inte gjorde) men att sätta dom på en matta eller en stol i nån minut ser jag inget fel med.
Våran äldsta (dom 2 yngsta är för små) brukar vi "hota" med att ta bort vissa leksaker om hon inte lyssnar. Vi tar hennes favoritsak i två dagar och ritar på almanackan när hon får tillbaka den om hon uppför sig, gör hon inte det så blir det ytterligare en dag.
Vi pratar med henne men eftersom hon inte är en robot utan en person med egen vilja så händer det (inte ofta) att hon inte alltid vill lyssna, då måste man ta till andra metoder.
Flickmamma75, tack 
TheBlueRose, just nu är hon bara 4 så det funkar jättebra, när hon blir äldre och börjar trotsa även det så får man ju ta till andra metoder.
Jag skulle givetvist inte hålla på så om det inte fungerade, man måste ju se på varje individuellt barn hur långt man bör gå. Men att ta till fysisk bestraffning skulle jag aldrig göra och det mycket för att jag vet hur mycket hat jag kände mot min pappa när han gjorde det mot mig. Dessutom funkade det aldrig på mig, det fick mig bara att trotsa honom ännu mer.