Fick ni smisk?

född - 72 - och NEJ fick inte smisk av mina föräldrar.

Kommer däremot ihåg den enda gången mamma slog mig - jag kunde se i hennes ögon att hon inte ville men situationen var sån att hon kände sig pressad att göra nåt inför några andra...men jag minns det så väl och det var en så hemsk känsla att se henne göra nåt så tvärtemot vad hon själv trodde på.

Jag tror inte på att man kan dra en skillnad på hur stort barnet är eller hur hårt eller löst man tar i....det är lika illa vilket som i mina ögon.

För misshandel/aga handlar inte om att göra nån illa fysiskt eller inte utan att visa sin makt över en annan person - att förminska den andra och ta en del av den personens självkänsla och tillit.
INTE ok att slå lite löst eller skaka ett äldre barn...visst kanske man inte alltid klarar av att vara en perfekt förälder - men målet måste väl ändå vara att man ska försöka och inte se det som nåt som är accepterat?

MAria ussen - menar du att du tycker att det var ok att din mamma bet en 2-åring?
Jag blir alldeles kallsvettig.....en 2-åring har väl inte den förmågan att sätta sig in i hur det känns för en annan - de testar gränser men även om de bits skulle jag ALDRIG tycka att det var ok att bita tillbaka....som vuxen ska man väl visa hur man SKA bete sig inte hur men inte ska göra?!

Maria Tussen - jag blir mest bedrövad och ledsen när jag läser vad du skriver. Jag hoppas verkligen att du gör allt i din makt för att inte föra vidare detta ännu en generation...att dina barn ska slippa känna för dig så som du gör för hur dina föräldrar betedde sig mot dig.

Min uppfattning är att genom att bita tillbaka när ett barn bits - så lär du ju bara barnet att det är så man bemöter ett felaktigt beteende. Och att som VUXEN bita tillbaka på en 2-åring visar på en otroligt omogen inställning till hur man tar konflikter med sina barn.
Man lär inte ett barn NÅNTING som hjälper barnet vidare i att fungera socialt på ett accepterat sätt.
Och en 2-årings hela tillvaro handlar ju om att försöka förstå hur världen fungerar....

Huu...jag blir faktiskt ledsen av att höra hur du resonerar.

MAria Tussen - jo som sagt - vi tänker nog helt olika du och jag...knaske pga att vi har helt olika erfarenheter med oss från vår egen barndom.

Om min dotter skulle bita mig skulle jag ta tag i henne och se henne i ögonen och markera med rösten genom att  tex säga "- Nej, man bits inte, det gör ONT! Det är bättre att klappa fint istället."

Jag tror på att barn lär sig genom allt de gör och testar under uppväxten. Vårat jobb som vuxna/föräldrar är att visa TYDLIGT vad som är accepterat och inte - och när man begränsar ett barn genom att säga att det de just gjort är "FEL" eller oacceptabelt är det ännu viktigare att förklara VARFÖR det är fel och framför allt ge barnet ett ALTERNATIV till det beteendet - dvs en utväg från situationen, så att barnet får en chans att rädda sig.

Barn som är runt 2 år har inte språk för alla känslor som rör sig i kroppen, och det är JÄTTEVANLIGT att så småm barn bits när de egentligen bara vill visa sin kärlek eller uppskattning....att då som vuxen ge smisk eller bita tillbaka för att visa att det gör ont (vilket jag antar att du menade med att bita tillbaka) då ger man ju bara barnet en negativ signal på det enda beteende barnet vet....

Och att säga att din syster inte tagit skada av detta är liiiite tidigt eller hur? Samt, det är det ju bara hon som kan svara på själv om ca 10 år....

Maria Tussen - jag var inne i ditt krypin för att lämna ett litet avtryck....men det gick inte....ville bara säga att jag tycker att du är modig som berättar så öppet om detta, men jag hoppas verklgien att du själv inser hur lätt sånt här är att föra vidare på sina egna barn....du har börjat fundera över detta - fortsätt med det och så hoppas jag att du får hjälp och stöd av folk omkring dig att bryta med detta att det är accepterat att kränka små barn.....för din egen skull

*kram*

Chva72 - eh???? Vad baserar du detta på? Jag tror att de tär en ständigt återkommande myt detta med att det var bättre förr och att ungdomen idag är ena ohängda slynglar hela bunten.

?!???

MAn sa så även på 50-60talet...att ungdomen av idag är förlorade.

eller var det inte på de gamla grekernas tid .... tror att det var aristoteles eller PLaton eller som sa att de unga borde visa de äldre mer respekt....

som sagt.....så har det ALLTID varit......att man tycker att undgdomen av idag är så mycket mer ouppfostrad mot vad man själv var....

Tussen - jag tror säkert att din syster är xtra skärpt...men rent känslomässigt är hon ju bara ett barn!

Det är viktigt att tänka på speciellt om hon är så klok när det gäller annat.
Men när jag var 18 trodde jag att jag visste ALLT om världen och vem jag var....men nu vid 34 inser jag att jag inte hade en aning....jag börjar så smått ana nu men inser också att man aldrig riktigt kan lära känna sig själv ens en gång rent känslomässigt.

Så försök att förstå att jag inte kritiserar dig det minsta---vill bara att du ska vara vaksam på dig själv och dina nära....

SAnnastina - jag tyckera tt psykisk misshandel och hot är minst lika illa som slag och fysiska inslag.

JAg säger återigen...

Man KAN faktiskt ge ett barn en FÖRKLARING till varför ett beteende inte är önskvärt och samtidigt ge en alternativ utväg.
 BArn blir frustrerade, arga ledsna och det är helt naturligt.Men då vill ajg att mina barn hellre lär sig att det är ok att skrika, gråta och blir förbannad. Men att det INTE är ok att slå eller ge sig på nån som är i underläge.

Barn lär sig genom att iakta och testa relationer.
Viktigast måste väl ändå vara att ge en trygg och känslomässigt stabil tillvaro i familjen där man får uttrycka sina känslor utan att riskera att bli nedtryckt direkt genom slag/daskar/ignorering/muntligahot etc.

VARFÖR skulle utebliven fysisk bestraffning automatiskt betyda att man hotar sina barn?

Jag skulle ALDRIG slå mitt barn och ÄN mindre hota det att jag tänker överge han eller henne....aldrig...jag s kulle plocka upp barnet och bära ut det ur affären om det så behövdes men utan hot eller slag.

Vill bara tillägga att jag också tycker hemskt illa om de där engelska nanny-metoderna där barnet ska skämmas på the naughty spot....huvvaligen

SannaStina - jag förstår inte varför barn måste skämmas på nåt speciellt ställe - tror du inte att barn VET när de gjort fel utan att man måste skicka dem till en skamvrå?

Jag gillar inte tanken på att man ska tygla barn lära dem "veta hut" - jag vill att mina barn ska växa upp till människor som är trygga i sig själva med en övertygelse om att just de är värda att lyssnas på att just de har något att bidra med till denna värld.
Jag vill att min dotter ska gå sin egen väg med högt huvud och en stark vilja att förändra till det bättre och inte ryckas med i kollektivt tänkande att tjejer är söta, tysta och vackra.

Jag undrar om ni som tycker att de tär ok att ge era barn en "dask" skulle tycka att det var ok om nån annan gjorde det samma mot era barn.

Eller skulle ni kunna göra det mot nån annans barn?