Kan man göra nåt åt för lite fostervatten?

Jag hade alldeles för lite fostervatten...fick en AKUT tid till en UL läkare.

Det hjälper inte att dricka vatten för att få mer fostervatten.

Oftast om man har för lite fostervatten så tyder det på fel på bebisens njurar...min Emmas njurar fungerade inte...så hon kissade inte ut något...var tvugna att avbryta eftersom Emma aldrig hade överlevt utanför magen...hade man valt att fortsätta graviditeten så fanns det risk för att Emma hade "deformerats" pga av att det var alldeles för lite plats för henne i min mage...fostervattnet ska ju skydda henne...och finns det inget så blir det juh för trångt.

Jag tycker att hon måste vänta alldeles för länge på sin UL tid...ho ska nog försöka o få det tidigare...den tiden från vårt första UL till det andra var nog den jobbigaste väntan någonsin!!

Emma kom i v 20...och var den sötaste ängeln vi någonsin sett.

Anlin:

Oj det där med hur folk hanterar andras graviditet efter en sådan sak är nog väldigt olika...jag kan ju bara tala för mig själv.

Vi valde ju att avbryta eftersom läkaren sa att barnet kan bli väldigt deformerat av att vara kvar i magen...och vi ville se henne som hon var just då...hon såg ut som en liten bebis fast i miniformat...hade min sambos stortår oxå!

Sen så hade jag inte klarat av att gå gravid i 9 månader och veta att så fort Emma kom ut så skulle hon dö!
För läkaren sa att så länge hon låg i magen så kunde hon leva!

Man ska ju vara lycklig när man är gravid...och kunna planera och köpa grejjer.

Jag klarade inte av att se gravida efter att jag hade fött Emma...vart man än gick eller tittade så fanns dom där...hade konstiga tankar...blev sjukskriven ganska länge och satt bara hemma...tyckte det var orättvist att det gick bra för andra och inte mig.

Och det verkar som om många tyckte likadant när man pratat med andra i samma sits.

Min sambo svarade i telefonen när folk ringde och sa att ja inte orkade prata med någon...ett bra tag!

Nu e jag ju gravid igen...och har en vän som är i v 21...den 11 april ska vi göra UL för att se om bebisen är frisk denna gång eller inte...i vårt fall är det ju ärftligt med en risk på 25%...men skulle den inte vara frisk så vet jag inte just nu hur jag hade känt för min kompis som e gravid.

Det är en jättesvår fråga...det beror på hur din vän tar det...för mig var det förkrossande att förlora min bebis...och det skulle jag tro även din vän kommer att känna om det nu visar sig att det inte står rätt till.

Det är bra att du finns där för henne...men jag ville inte ha något stöd just då...för mig räckte det att min sambo var där...han var mitt största stöd...men det kändes skönt att veta att man hade stöd från andra...för mig räckte det med ett sms...det var lättare än att prata med någon.

Låt mig veta hur allt slutar...förhoppningsvis så slutar det bra!!

Kramar!

Det där med att foster inte skulle vara värdigt behandlade har jag aldrig hört om...Emma kunde nog inte blivit bättre behandlad...både av personalen på BB...hos obducenten...och under minnesstunden...nu sover hon sött i sin lilla grav.

Jag vet inte om din vän kommer från något annat land...men jag kan inte tänka mig att det ska vara någon skillnad när det gäller behandling av foster som skulle vara aborterade här i Sverige.

Och för den delen är det ingen "vanlig abort"...det är ingen som kommer att se det som en "vanlig abort". Hon tar inte bort barnet för att hon vill det.

Jag tycker ABSOLUT INTE att hon ska lyssna på dumma skräckhistorier...det är bara en massa skitsnack.

Det ä ju upp till din vän om hon klarar av att vara gravid fastän det kan vara jobbigt och inte glädjefullt.

Än så länge vet dom ju inte vad som är fel...bebisen kanske kan leva ett liv utanför magen...i mitt fall så skulle ju Emma aldrig ha överlevt.

All lycka till din vän...och att du finns där kommer betyda mycket för henne sedan.

Kramis!