Sjukt barn på bytesdag

Jag är ensamstående på heltid, alltså 100%, och jag instämmer helt i det personen utan barn skriver. 

Jag hade inte velat lämna bort mitt barn om han hade 40 graders feber oavsett vilka planer jag hade. 

Jag har fått ställa in allt möjligt eftersom som jag är ensam och jag blir alltid lika fascinerad av personer som verkar utgå ifrån att man ska ha egentid som förälder. 

Jag planerade inte att bli ensamstående på heltid men ibland blir inte livet som man har tänkt sig och då måste man ha beredskap för det, 

Hur ska föräldrar av det här slaget klara sig om en av föräldrarna går bort eller lämnar landet?

Att ha barn innebär att man inte kan sätta sig själv främst längre. Det borde inte ens behöva påpekas och det borde man vara helt införstådd med innan man skaffar barn. 

Jag hoppas verkligen att det här stackars barnet inte skickas iväg någonstans för tro mig, det är sådant barn minns. Fy vad ledsen och övergiven barnet skulle känna sig då. 

Barnet fick åka till andra föräldern.

Som potentiellt kan dö. Bara för att du inte ville avboka dina helgplaner. Fin förälder du är. Stackars barn. 

Stackars barn.

Vet du vilken part ts är?

Nej, men gissar. Som alla andra i tråden gör. 

Här är personen utan barn och nu är jag lite upprörd över att läsa stt barnet skickades i väg, förmodligen med 40 graders feber. Låt oss för Guds skull hoppas att resan ägde rum i en varm bil och inte i kollektivtrafiken. Om så var fallet måste de sociala myndigheterna kopplas in.                                                                                                                                                                                    Det verkar som om man inte får yttra sig i barnfrågor om man inte har egna enligt någon här i tråden. Vi som av olika anledningar valt bort barn har inte valt bort empati och vi har lika starkt utvecklad ansvarskänsla som någon förälder över huvud taget. Att skicka iväg ett sjukt barn på det här viset sätter djupa spår hos barnet. "Viktigare än så är är jag alltså inte, mammans eller pappans planer var viktigare". Så tänker barnet, föräldern har förmodligen träffat någon ny och då kommer det i första hand.                                                                                                                                                   Mina egna föräldrar gick genom eld och vatten för mig, något skolår var jag ute på villovägar, men på det mest självuppoffrande vis lotsade de mig rätt, de var fattiga men vände in och ut på sig själva för att hjälpa mig, jag är så oerhört tacksam. Självklart fanns jag där för dem när de blev gamla och sjuka.                                                                                                                                                       I det här fallet, i tråden, fanns ingen beredskap för sjukdom och tydligen inte något nätverk heller, ingen snäll släkting, icke infektionskänslig, som hade kunnat flytta in och hjälpa barnet, någon person som känt barnet väl sen tidiga barnaår. Då hade man inte behövt flytta ett barn som med nöd och näppe kan lämna sin säng. Om en förbättring infunnit sig finns det ju stor risk för bakslag när en sjukling ska ut och åka, kanske lunginflammation som påföljd. Hoppas nu att föräldern med helgplanerna roar sig kungligt. Den enda ursäkt jag kan hitta här är en närståendes begravning, men likväl ska man som ansvarsfull förälder ha ett nätverk, särskilt som ensamstående.

                   

"fick".

Vad hemsk du är som tvingar ett barn med hög feber att flytta på sig, för att du har viktigare planer. Fy fan.

Om ni verkligen läser mina svar borde det inte vara svårt att räkna ut vem som är vem.

Jag har tolkat det som att du är den sjuka föräldern. Det stämmer alltså?