Anonym (Jo) skrev 2025-03-23 03:42:33 följande:
Nu valde jag inte att inte amma utan jag kunde helt enkelt inte. Kämpade på länge och tog hjälp flera gånger, pumpade sen i nästan tre månader innan jag gav upp gick över till ersättning. Det var en sån befrielse och först då kunde jag njuta av mitt lilla barn.
Denna jävla hetsen som finns kring amning förstörde första tiden med min dotter och gjorde mig deprimerad.
?Du vet väl att amning är bäst för barnet? har jag fått höra av så många efter vi började Med ersättning. Tror man på riktigt att nyblivna mammor inte vet detta och fattar man inte att det kan finnas tusen anledningar till att man valt bort det?
Mina barn är nu alla uppfödda på ersättning och de mår hur bra som helst.
Jag har som sagt inte ammat nåt av mina barn, eftersom jag cellgiftsbehandlats direkt efter mina förlossningar. Barnmorskor har rakt igenom beklagat detta, berättat hur viktig amningen är och mer eller mindre idiotförklarat oss. En barnmorska undrade om vi förstått att vi behövde ha flaskor hemma från start. Jag stirrade på henne med stora ögon och svarade att jag trodde bebisar åt med bestick från början. Då förstod hon hur korkad hon var.
De läkare vi träffat under och efter graviditeterna (och de är många, då jag från början gått på specialist-MVC parallellt med vanliga) har förklarat att fördelarna med amning är mycket små och allt som framförs som fördelar är inte ens klarlagt om det faktiskt stämmer. När barnmorskan berättat att de faktiskt inte skrev ut stoppande medicin, har läkaren höjt på ögonbrynen och undrat varför barnmorskan sagt så. "Det finns ingen anledning att lida i onödan", sa läkaren efter första förlossningen och skrev genast ut medicin. Barnmorskan som sen skulle ge mig tabletten, påtalade att detta var oåterkalleligt och frågade om jag verkligen var säker. Då har det mycket tydligt framgått i min journal att jag genast påbörjar medicinering igen, samt att jag inte får amma med de medicinerna.