Offermentaliteten i samhället

Tog upp fenomenet incels och dess subkultur som inte existerade för en 20 år sen.
Ja, en offermentalitet är något som både riktiga offer kan utveckla men även folk det inte är synd om i realiteten. Sen kan någon vara ett offer utan att för den delen utveckla psykologiska tillståndet offermentalitet.

Finns många offermentalitets-tankar som har stark ställning i samhället så som t.e.x. Woke och feminism. Dessutom finns även annan offermentalitet som får stort medialt utrymme så som incels.

Tycker snarare att problemet är det motsatta. Att det är alltför många människor som sympatiserar med folk som innehar offermentalitet. De bidrar till förstärkandet av andras dåliga mående.

Nej. 

Sympatiserande med att folk mår dåligt förstärker ett dåligt mående.

Jämför med klickerträning för hundar. (Nu är inte hundar och människor samma sak) Uppvisar en hund ångest och man belönar hunden så kommer hunden att må allt sämre och uppvisa beteendet mer.

Empati kan vara att sätta gränser, uppmärksamma att det är orimligt och leda in människor på rätt väg, belöna gott mående och ansträngningar för att någon vill ändra sin situation.

-i kontrast med att enbart tycka synd om någon och därigenom bekräfta att offermentaliteten (och ev ångesten) den känner är rätt väg att gå. vilket driver människan djupare i ett dåligt mående.

Vet inte hur jag ska uttrycka mig för att du ska kunna förstå. Empatisera är en förmåga att kunna sätta sig in i andras skor. Observerar man då en människa som mår dåligt för att den befinner sig i spiralen som det psykologiska tillståndet som offermentalitet är så driver man ner människan djupare i tillståndet om man sympatiserar. Det är väl det man inte vill om man vill någon väl.

Du drar upp saker som inte handlar om tillståndet offermentalitet. Jag tror inte du förstår det. Läs gärna trådstarten igen. Huruvida någon är ett offer på riktigt eller inte spelar ingen roll för tillståndet offermentalitet.

Nej. Offermentalitet är ett känt psykologiskt tillstånd.

-Som är väldigt svårt att ta sig ut från. Pga symptomen som radas upp.

Är en människa t ex deprimerad så behöver denne ett visst mått av ansvarstagande för att kunna ta sig ur den sitsen. Personer med offermentalitet har arbetat bort ansvarstagandet över sig själv.

Nej, jag pratar om offermentalitet, inte om djupt deprimerade, men det kan sammanfalla.
 
Jag anser att "samhället" har ett gemensamt ansvar att hjälpa dessa människor. Och då menar jag att "samhället" bidrar i mångt och mycket att skapa (eller bana väg för) människor med offermentalitet och depression.

Ett av exemplen jag presenterade handlade om en självmordsbenägen kille (med uppenbar offermentalitet) som fick till svar att "du ska inte lyssna på alla kvinnor på familjeliv de är så elaka mot ensamma män" Ingen var elak mot den killen, inlägget var förbryllande. Av någon anledning så kände den här "samhällsmedborgaren" ett behov av att dra in den ensamma killen djupare i offermentaliteten.