Inlägg från: Anonym (GES) |Visa alla inlägg
  • Anonym (GES)

    Offermentaliteten i samhället

    Varför råder det så mycket offermentalitet i samhället idag (psykologi)? Varför har det här uppstått? Och hur gör vi för att skapa ett samhälle utan det giftet, med ansvarstagande, lyckliga människor?
    (från wiki)

    Männniskor som drabbas av offermentalitet har ofta lätt att bli deprimerade.[9]




    Man kan peka ut andra som orsaken till en oönskad situation och förneka ens eget ansvar för sitt liv eller vägen till denna situation.[10]

    Man kan förknippa den "skyldige" med medveten elakhet.[8]

    Man kan tro att andra i regel är mer lyckligt lottade.[11]

    Man kan känna lättnad av att tycka synd om sig själv eller få känna andras sympati.[11]

    Offermentaliteten har i regel setts som kopplad till en pessimistisk världsbild, självömkan och undertryckt ilska.[12]


    Personer med offermentalitet kan också:




    uppvisa en allmän tendens att bedöma en situation på ett realistiskt sätt men utan en förmåga eller nyfikenhet till att ta sig till roten på ens upplevda maktlöshet i den aktuella situationen[13]

    uppvisa narcissism eller egoism[14]

    anlägga försvarsställning, även när andra vill hjälpa till.[11]

    undvika risktagande[15]

    uppvisa inlärd hjälplöshet[16]

    bli självanklagande eller självförnekande[17]

    se andras bekräftande av dig som offer som viktigt[18]

    se andra som ansvariga för hur en process ska förlöpa[18]
  • Svar på tråden Offermentaliteten i samhället
  • Anonym (GES)
    Anonym (xxx) skrev 2025-03-14 12:28:58 följande:

    Jag tror att det är mkt lättare idag att slippa ta ansvar jämfört med förr. Vi har så mkt skyddsnät som gör att vissa inte känner att de behöver ta tag i sitt liv. 

    Visst finns det människor som mår riktigt dåligt psykiskt, men jag tror många går från att vara lite lata, inte klara av samhällets krav 100%, till att bli passiva individer där den där latheten övergår till depression. Ju längre man är passiv ju jobbigare blir det. Men eftersom det inte finns några allvarliga konsekvenser av att vara lat och inte orka ta tag i sitt liv så gör de inget. 


    Har vi verkligen bättre skyddsnät än förr? (Beror väl på vilken tidsera förstås)

    Är då lösningen att förändra det skyddsnätet?
  • Anonym (GES)
    Anonym (xxx) skrev 2025-03-14 12:44:56 följande:
    Jag tänker på tiden före första världskriget. Då fanns väl ingen a-kassa, ingen sjukpenning osv. Inga bostadsbidrag. Massor av dåligt underhållna bostäder. Sedan har ju samhället förändrats efter det, sakta mot det vi har idag. 

    Jag vet inte vad lösningen är, men inte att dra ner på bidrag till de som har det svårt. Men på något sätt ställa högre krav innan folk börja bli passiva. Men vet inte hur. Många föräldrar ger också upp på sina barn. Klarar inte av att få dom att bli självförsörjande. 
    Det här är ett bekymmer. Människors förhållningssätt till hjälpen de får. Vad är det som gör att folk känner en otacksamhet? Kan ju ha att göra med uppfostran, är barn för bortskämd? ställs det inga krav på barn?.Tiden efter första världskriget verkade inte alstra människor med offermentalitet. De fann sig i situationen på ett annat sätt som det verkar.
  • Anonym (GES)
    Anonym (Juni) skrev 2025-03-14 12:56:08 följande:

    Det är lättare att spela offer än att ta ansvar för sitt eget liv. Det är lättare att tycka synd om sig själv för att man inte lever det liv man vill leva istället för att aktivt arbeta för att uppnå det. Det är lättare att få folk att tycka synd om en än vad det är att få respekt.

    Folk som inte är villiga att jobba för att få det de vill ha väljer att vara offer för då kan de åtminstone få sympati av andra offerkoftor.


    Det kanske är lättare att spela offer (ej att förväxlas med riktiga offer, men även riktiga offer kan få en släng av offermentalitet)

    Problemet är ju att beteendet egentligen inte skapar en lättare tillvaro, kanske för stunden, men en passiv individ med depression växer fram.
  • Anonym (GES)
    Anonym (Volvo) skrev 2025-03-14 12:45:20 följande:

    Offermentaliteten handlar egentligen om att folk idag inte vill ta ansvar för sina egna liv utan skyller idag sina privata brister på "samhället". 
    Bara en sån enkel sak som barns skolgång idag. Föräldrarna tar oftast exakt noll ansvar för sina barns uppfostran och sen beskyller skolan för att barnet hamnar utanför, är elak, inte kan vänta på sin tur, är mobbare eller skyller på att barnet har diagnos och därmed slipper både barnet och föräldrarna personligt ansvar för sina handlingar och slipper undan konsekvenserna. 

    Folk förväntar sig att samhället ska ta kollektivt ansvar men när det innebär personliga konsekvenser för var och en av oss kommer offerkoftan fram... 


    Jag reagerade i en annan tråd där lärare förväntas uppfostra barn. Som jag uppfattade det så var det en förälder förväntade sig att lärare ska sympatisera med stökiga barn så pass att de får fritt spelrum att härja runt.

    Jag tror det handlar om en frustration från förälderns håll. Denne vet säkert inte själv hur man hanterar sitt barn.

    Tolereras barn och vuxna bete sig hur som helst så tror jag också det lägger en grund för offermentalitet.

    Det var några årtionden som betyget "uppförande" togs bort. Kanske dags att återinföra.
  • Anonym (GES)
    Anonym (Juni) skrev 2025-03-14 13:15:41 följande:
    Jo visst är det så, inlärd hjälplöshet är ju ett fenomen som börjar kännas mer och mer allmänt accepterat. Jag har flytt från en krigsdrabbat hemland men inte sjutton ser jag mig själv som ett offer bara därför. Jag ser mig som lyckligt lottad att jag fick överleva och komma till ett land där jag har rättigheter och möjligheter jag aldrig haft i hemlandet. Och då blir det lite provocerande att höra folk som har alla möjligheter i världen att få ett bra liv sitta hemma och gnälla att de inte är rika, inte har "rätt" bil eller kläder, att det är så jobbigt att skapa en karriär eller att gå på gymmet och vill bara ha en quick fix till alla sina problem i livet.

    Jag beklagar det du upplevt.


    Det är väl också det här jag grubblar över. Varför är det så lätt för somliga att ta på sig en offerkofta? Du som har upplevt sju resor värre gör ju inte det?

    Vad är det i samhället som tillåter offermentalitet att gro? Det är väl det jag undrar.

  • Anonym (GES)
    Anonym (Juni) skrev 2025-03-14 13:40:31 följande:
    Kanske är det bortskämdhet. Jag som överlevt hemska saker vägrar tycka synd om mig själv för det skulle liksom ta bort all styrka jag fått, om du förstår vad jag menar? Jag tänker inte låta någon annan få makten över mig genom att jag spelar offer, jag tänker alltid stå upp för mig själv och andra som varit i liknande situation.

    En människa som aldrig behövt kämpa för något kanske har lättare för att bara sätta sig ner och ge upp innan de ens försökt. Har man fått kämpa så lär man sig att det kommer vara värt det till slut.
    Fast du är ju ett offer i ordets rätta bemärkelse. Jag förstår sympatier du skulle kunna få och sympatiserar själv med dig. Du har däremot inte drabbats av epidemin som råder i Sverige med offermentalitet. (Se ts) Du verkar ju vara beundransvärt handlingskraftig i stället.

    Tror också det kan ha att göra med att personer har haft det för enkelt. Kanske såna saker som brist på uppfostran. Ett barn som lägger sig ner i en affär och skriker/ gråter för att den inte får godis där föräldrar ger vika och belönar barnets (ångest) beteende, ger det den vill ha för att föräldern själv får ångest över gråten. Såna saker skapar vuxna som förstår att om man mår dåligt så blir man belönad. Det blir då ett allmäntillstånd.

    Ser ideligen på familjeliv människor som sympatiserar med människor som uppvisar offermentalitet (oskäligt offer) sympatierna symboliserar då godiset (belöningen) barnet får. Personens dåliga mående förstärks iom detta. En slags negativ symbios.
  • Anonym (GES)
    Anonym (Annan tid) skrev 2025-03-14 16:32:50 följande:

    Absolut att det finns offer mentalitet.. Men att det skulle ökat explosionsartat är inget jag märkt av.

    Sedan får man ju ta vissa saker i beaktning och olika orsaker bakom. Allt är ju inte svart och vitt.

    T ex. kan vi konstatera att tiden då man kunde bli rik på hårt arbete är nästintill utrotad snart. Detta har göra med att miljonärer och folk som ärver sin förmögenhet har ökat markant.  Är bara Tjeckien som ligger före oss. Annars har våra rika  blivit rikare i allt snabbare takt. Samtidigt som klyftorna ökat väldigt fort.  Kan förstå att vissa känner hopplöshet pga av det. 

    Är ju mer en sorg att vuxna barn bor hemma. Men kan ju bero på orsaker. Sjukdom, sjukdom i familjen, skulder. Alla har ju inte rika päron heller. Värre är väl dom som inte har något motkrav alls. Är bara hemma, utan kontakt med någon myndighet. Och betalar varken hyra eller mat.  Har inte förstått dessa föräldrar. 

    Det är ju hårdare krav idag att hyra, och hyrorna har gått upp ganska mycket. Idag måste du i princip ha en fast heltidstjänst. På min tid var det mycket lättare både med jobb och att få bostad.

    Snart har vi en bostadsmarknad som enbart kommer bestå av bostadsrätter. Du måste köpa dig en lägenhet mer eller mindre, om du ska flytta hemifrån.Forskningen visar att allt fler vuxna kommer tvingas bo hemma i allt högre ålder. Det kommer slå just emot dom som saknar ekonomiska incitament. En del har kanske råd med körkort men inte bil. Även det har ju blivit en klassfråga.

    Att folk mår allt sämre beror på det samhället vi lever i och den ökade stressen. En annan faktor är sociala medier som bidrar till psykisk ohälsa.  Sverige har enorma problem med skjutningar, våld och sprängningar.

    Då är min fråga till er, tycker ni med facit i hand. Att det är så konstigt att folk mår dåligt/beklagar sig. Sverige är  allt annat än välmående.
    .


    Är det du beskriver en rimlig förklaring till att någon går in i ett offermentalitets-tillstånd? (Se beskrivning i ts)

    Jag tycker inte det. För det första så ser inte samhället så hopplöst ut och för det andra så finns det länder där man inte har möjlighet till något som finns i Sverige men ändå faller dessa människor inte in i offermentalitet.

    Så vad är det som gör att en människa drabbas av offermentalitet?
  • Anonym (GES)
    Anonym (uh) skrev 2025-03-14 17:17:22 följande:

    Jag reagerar på ts citat från Wiki. "Människor som drabbas av offermentalitet drabbas lättare av depression"

    Jag skulle vilja påstå att det är helt totalt tvärtom!


    Människor som har en offermentalitet lider redan säkerligen av depression och har gjort en längre tid och finner inte vägen ur den, och till slut blir de allt mer öppnare med sitt missnöje och då det är svårare att sätta ord på det så blir det väldigt enkelt missriktat i framför allt trådar här på familjeliv.

    Man läxar gärna upp de som verkar ha en offermentalitet och drar egna "klyschiga" orsaker till varför personen har en offermentalitet. Ofta sådana som mammas källare, Incel, omogen, lat, curlad osv.

    Det växer ut till en mobbningsmentalitet på internet där de som anser sig ha kämpat har rätt att läxa upp andra utan att faktiskt veta någonting om den enskilda personen.

    Det underlättar nog inte den som sitter med sin offermentalitet att komma ur sitt negativa mående och problem utan istället flyttar antagligen fokuset till 110% mot hur man blir bemött och man känner sig än mer missförstånd och upprörd och kanske arg.

    Man har en bild av att alla har haft ett bra liv då de lever i Sverige. 
    Men det är långt ifrån alla som varit något av de klyschiga mobbnings kommentarerna som faktiskt är något av det som skrivs påklistrat av andra online.

    Jag tror det handlar om att man har varit med om orättvisa / orättvisor samt kanske man har försökt otroligt mycket att komma från sitt dåliga mående, men inte lyckats eller så vet man inte hur man ska gå till väga på riktigt. O nej, sjukvården har inte lösningen på allt tack vara något piller. Det kan även handla om en känsla av att inte faktiskt kunna påverka sin situation eller så har man kämpat ihjäl sig men möter konstant svåra hinder trots allt.


    Jag tror även att det går att sålla ut vilka som faktiskt har varit curlade mot dom som inte har varit det. 


    De som har varit curlade har lättare till att gråta än de som inte har varit det, utan de blir lättare förbannade och kanske uppfattas som läskiga online.


    Det finns ju ett fenomen i Japan som skiljer sig från incels. Ensamma män som inte gör något. De skyller inte ifrån sig på samma sätt som incels i Sverige. De bara konstaterar att de inte gör något eller bidrar med något.


    Det är en form av ansvarstagande.

  • Anonym (GES)
    Anonym (Annan tid) skrev 2025-03-14 17:02:40 följande:
     Ber om ursäkt, jag missförstod tråden. Absolut.

    En sak jag faktiskt häpnade över är att många unga vuxna tar med sig föräldrar till arbetsintervjuer. Har aldrig hört på maken. 
    Det är häpnadsväckande.
Svar på tråden Offermentaliteten i samhället