Svårt att gråta nu för tiden
Det har hänt så mycket att jag har blivit som avtrubbad eller fått ett hårt skal. Inuti har jag blivit känsligare. Men jag visar inte det. Inte ens när jag är ensam gråter jag. Inte när jag ser en sorglig film. Ingenting.
Händelser har matats på fullständigt, år efter år. Ständig oro. Ständig press.
Allt detta har på något sätt gjort att jag inte gråter alls lika mycket längre i jämförelse mot innan. Jag tror inte att det här är bra? Det känns som att man istället lägger allt på ryggen, i en tung tung ryggsäck.
Någon annan som är likadan? Idag har jag gråtit två ggr. Så visst kan jag gråta. Men då ska det ha gått för långt, det krävs mycket. Dett kan gå veckor, med fulla dagar av ångest och oro, tills jag blir helt slutkörd och gärna kl 3 på nätterna, då Kanske jag kan gråta ut.
