Svårt att gråta nu för tiden

I många år har jag gått hos psykologer. Pratat om både mina etferenhetet av våldtäkter , psykisk misshandel och andra händelser. Jag grät inte då heller. 

Varför tar man på sig det här skalet? Hur tar man av Sig det?

Det måste ta en enorm energi att hälla skalet uppe dag ut och dag in. 

Jag tycker bara jag har fått mindre tårvätska med ålder och klimakteriet verkar ha torkat ut tårarna nästan helt.

Prolaktin heter hormonet som både styr mjölkbildning till bebisar och tårar, och efter menopaus är kvinnor mer lika män vad gäller gråtande.

Ironiskt nog fortsätter männens testosteron att sjunka genom livet och gamla gubbar tenderar därför att lättare bli gråtmilda, för att prolaktinet som kvarstår hos dem får större påverkan relativt sett.

Okej intressnt. Men jag är inte i klimakteriet.

Gråta kan jag, men jag håller det inne. Det är liksom jobbigt att gråta. Jag har varit sådan sedan jag var ca 20.

Jag förstår din känsla att det är jobbigt, för det tycker jag också.

När jag borde vilja gråta kan jag knappt längre, det är lite samma känsla som att försöka tömma blåsan när man just har kissat. 

För mig är det som att det tar för mycket energi, jag är för trött / känner sådan hopplöshet för att orka ens reagera.

Som att man vant sig vid att aldrig vara glad