Män generellt vill antagligen tillhör gruppen maskulina män, därför blir de lätt kränkta då det långsamt går upp för dessa män att de inte platsar i gruppen maskulina män.
[...]
[...]
Reaktionen är inte helt ovanligt att de ska skylla sin oförmåga på kvinnor, eller lägga över ansvaret på sin maskulinitet över kvinnor.
Det du skriver är ett symptom på en lättkränkthet. Precis i linje på hur icke-maskulina män reagerar generellt.
samma stil som men jag då? Men män då? Men kvinnor då? kvinnor är minsann sämst, Det är mest synd om män. Den sortens ynklighet håller ickemaskulina män på med.
Maskulina män håller inte på på det sättet. Maskulina män förstår att det är ett problem när kvinnor blir misshandlade i förhållanden, det tar inte bort att somliga män råkar ut för misshandel i förhållanden också. Maskulina män försöker inte dränka våld mot kvinnor med den formen av retorik.
Jag tror att barn tar skada av att en förälder är passiv och blir omhändertagen av den andre på samma sätt som ett pseudobarn.
Kag skulle kunna misstänka att Örebromannen hade såna föräldrar. och nu säger jag inte att du är exakt samma. Det jag menar är att det då skapas en människa med entitlement. Ansvarstänket som en pappa borde uppvisa skapas inte hos barnen. En mamma/ dotter har lättare att komma undan med det då samhället ser ut som det gör.
Svaga män kan likväl vara män som låtsas vara starka för att de känner samhällets förväntningar på sig. Somliga män förväxlar sk maskulinitet med att ha en allmänt hätsk hållning mot kvinnor överlag (misogynitet) Något vi i allra högsta grad ser idag då polariseringen mellan könen har nått en topp. Män behöver kunna sätta ord på sitt mående så inte det förvandlas till ett allmänt hat mot någon grupp. Det är sånt vi ser när en man som mår dåligt känner samhällets förväntningar på sig över att vara stark.
Resultatet är en "svag" man som föreställer sig vara maskulin förväxlar och tror det handlar om misogyni. Applicerar hans tänk i ett förhållande där han intar positionen som en tv-spelande pseudobebis åt kvinnan. Män ska uppfostras till att ta hand om kvinnor överlag anser jag. Kvinnor ska gå i livbåtarna först-tänket och att maskulina män generellt säger ifrån till tv-spelande misogyna pseudobebisar som sprider skit om kvinnor på nätet t ex. Dvs ett generellt ansvarstänk av män om kvinnor i samhället. Män ska ta hand om kvinnor, inte tvärtom. Visst, hon kan baka en sockerkaka för att visa sin uppskattning till sin man. Men generellt så måste männen i samhället ta hand om kvinnorna i samhället bättre. Det är maskulinitet.
Svaga män kan likväl vara män som låtsas vara starka för att de känner samhällets förväntningar på sig. Somliga män förväxlar sk maskulinitet med att ha en allmänt hätsk hållning mot kvinnor överlag (misogynitet) Något vi i allra högsta grad ser idag då polariseringen mellan könen har nått en topp. Män behöver kunna sätta ord på sitt mående så inte det förvandlas till ett allmänt hat mot någon grupp. Det är sånt vi ser när en man som mår dåligt känner samhällets förväntningar på sig över att vara stark.
Resultatet är en "svag" man som föreställer sig vara maskulin förväxlar och tror det handlar om misogyni. Applicerar hans tänk i ett förhållande där han intar positionen som en tv-spelande pseudobebis åt kvinnan. Män ska uppfostras till att ta hand om kvinnor överlag anser jag. Kvinnor ska gå i livbåtarna först-tänket och att maskulina män generellt säger ifrån till tv-spelande misogyna pseudobebisar som sprider skit om kvinnor på nätet t ex. Dvs ett generellt ansvarstänk av män om kvinnor i samhället. Män ska ta hand om kvinnor, inte tvärtom. Visst, hon kan baka en sockerkaka för att visa sin uppskattning till sin man. Men generellt så måste männen i samhället ta hand om kvinnorna i samhället bättre. Det är maskulinitet.
Som sagt, jag tycker att maskulinitet också kan gälla olika konstellationer på detta. Hur man lägger upp inbördes har egentligen en mindre betydelse (för mig) gällande definitionen över en maskulin man. Mikroplockandet av exempel är till för att förklara idén med maskulinitet (sett från mina ögon) men det trodde jag var så självklart att det inte behövdes nämnas ens. Ungefär som preferensramar.
Den röda tråden i det jag skriver är att jag anser att en maskulin man är ansvarstagande, omhändertagande över sin kvinna, familj och kvinnor överlag. En maskulin man agerar som en beskyddare. Värnar om det motsatta könet.
Det finns inget universum där en man som struntar i att ta hand om sin kvinna eller familj, allmänt misogyn skulle någonsin kunna kallas för maskulin. Inte heller en man som förväntar sig att bli behandlad som ett pseudobarn i ett förhållande, där kvinnan ser till att han gör saker överhuvudtaget.
Du tror f ö att när jag skriver att en man ska visa omhändertagande om sin kvinna så innebär det att kvinnan inte ska göra det. Det är felaktigt, och jag tycker att man kan diskutera maskulinitet enbart utan att behöva berätta kvinnans roll i konstellationen. Det blir då på barnslig nivå, "vad ska kvinnan göra då?" Tjafs med andra ord.