Mäns problem är avsaknad av en maskulin figurer
Instämmer, det finns flera studier som visar att den ensamstående mammans utbildningsbakgrund, inkomst och sociala situation är avgörande.
Söner till mödrar som lever ett ordnat liv, är högutbildade och bor i områden utan sociala problem löper inte större risk att bli kriminella än killar i kärnfamiljer med samma bakgrund.
Jag är en sådan ensamma mamma och har en son som är konventionellt manlig.
Jag har inte försökt forma honom så utan respekterat hans integritet och låta honom dra sina egna slutsatser.
Även om jag är vänster så har jag svårt för identitetspolitik och postkoloniala maktteorier. Retoriken om onda vita män är direkt skadlig för en svensk kille som min son.
Därför introducerade jag honom tidigt till svensk historia och presenterade förebilder som han kunde relatera till - uppfinnare, vetenskapsmän, kungar, härförare etc.
Det har gjort att han är trygg i sin identitet och i sin manlighet.
Hans vänner, som alla har vuxit upp i privilegierade kärnfamiljer, verkar tvärtom identitetsförvirrade, historielösa och har diverse psykiska problem.
Jag har kämpat hårt för att ge honom en bra uppväxt i alla avseenden och det han har lärt sig av mig är att vara självständig och bygga upp sin inre styrka.
Det är tröttsamt att slita så hårt som jag har gjort och uppfostrat en son som kommer att vara en tillgång för samhället bara för att läsa detta trötta resonemang om att min son av någon outgrundlig anledning skulle vara dömd till ett liv av kriminalitet och psykisk ohälsa.
Det är min son som styr upp farliga situationer, skyddar sina vänner och den som andra föräldrar ringer till när deras barn (uppfostrade i kärnfamiljer) håller på med dumheter så att sonen kan eskortera hem dem. Han är stark både fysiskt och mentalt och har noll intresse av kriminalitet och gangstertrams.
Han är tillräckligt stor nu för att veta att andra dömer och generaliserar om både honom och mig men tack och lov så skiter han i det. Han har fullt upp med att bygga sin framtid.