Hur ser du på din egen kropp?

Är fet och 58, så är det bara.
I ungdomen tränade jag inget särskilt men var aktiv med fotboll och annat. Ingen medveten träning men min kropp tog lätt till sig. 
Blev själv förvånad över styrke och konditionstest vid mönstring.
Fick ett riktigt wake-up call för några år sedan.
Frågade en kund vad han skulle göra i helgen och svaret blev:
- Jag ska jobba i skogen.
Han var Smurf, typ två äpplen hög. Hans förklaring var att han alltid varit liten och tunn vilket hade lärt honom att jobba smart.
Då slog det mig att jag alltid varit stor och stark, behövde jag flytta på något så lyfte jag skiten och bar iväg det. 
Det lider jag av idag. Kass rygg och pajade knän och axlar.
Ta hand om dig när du är ung, jag lovar att det lönar sig i längden!

Det ligger en storhet i att acceptera sig själv.

Jag har en särbo ett år yngre än mig. Klimakterie har slagit hårt på henne sedan några år tillbaka. Midjan är borta och magen har hängt sig över det hon kissar med  om man säger så. 
Röven har varit platt sedan vi träffades men hon har hittills haft fantastiska bröst.
MEN- hon är en  fantastisk kvinna, en underbar "plast-morsa" till mina barn och en fantastisk särbo. 
Vi tycker helt klart olika om en väldig massa saker men är överens om att det är så. Sedan hösten 2014 har vi haft olika meningar om än det ena och det andra men vi har ALDRIG varit osams. Vi tycker olika och respekterar det.
Vad jag vill säga är väl att människan i kroppen väger upp det man kan tycka saknas på utsidan.

Min kvinna käkar Levaxin för sköldkörteln sedan ett par år tillbaka. Det hjälper inte henna med varken kropp eller knopp tyvärr.
Jag ser att allt detta tar på henne naturligtvis men har svårt att göra "rätt"

Kan det vara så att när man fortfarande har mens och ägglossning så ser man sig som kvinna på ett annat sätt än när man kommer i klimakteriet?
Jag är rädd för att jag backat för långt tillbaka för att hon inte ska känna press vad gäller sex.
Tyvärr verkar detta ha hoppat upp och bitit mig i arslet, hon vill ha närhet i vardagen, vilket jag är helt ombord med men - var går gränsen?
Jag vill ju men jag vill ju inte passera gränsen.