Hur ser du på din egen kropp?

40 år, fött 2 barn. Bristingar i hud. För stor rumpa som wobblar för mycket när jag rör mig. Brösten börjar hänga. Bortsett från bristningar och lös hud så är magen ok. Lite gäddhäng. Mycket celluliter på lår och skinkor. Det jag avskyr mest är min urinblåsa som sviker mig ibland, lider av sk nyckelhålsinkontinens vilket gör att det kan bli väldigt bråttom väldigt fort.

Tränat sen innan jag var vuxen. 25 år i rad? Är huggen ur granit. Gift, två barn. 

Vältränad, stark, uthållig. 

Smal men absolut inte mager.

4 barn, två år mellan alla men yngsta är på högstadiet nu så det är ju några år sen.

inga åderbråck, celluliter eller bristningar.

Är inte långt från 50 men kroppen ser ganska likadan ut som när jag var 20. Har bl a ett par byxor från 2002-isch som jag fortfarande använder.

Älskar att träna och vara aktiv. Hade en period när jag plugga på universitetet då jag hade ett uppehåll på 1,5 år men förutom det har jag tränat hela livet. Nu med större barn och mer tid tränar jag ungefär 9 pass i veckan. Styrketräning, löpning, innebandy (med jämnåriga gubbar)

kroppen låter mig göra allt jag vill trots korsbandsskada i ungdomen, avsaknad av menisk, diskbråck som inte riktigt vill läka ut och en nacke som är tjorvig. Jag kan ha ont av vissa saker men jag får mycket mer problem av att ligga stilla. Så det aktar jag mig för.

blir jag sjuk är faktiskt mitt största problem att jag får så ont i ryggen. 

Är fet och 58, så är det bara.
I ungdomen tränade jag inget särskilt men var aktiv med fotboll och annat. Ingen medveten träning men min kropp tog lätt till sig. 
Blev själv förvånad över styrke och konditionstest vid mönstring.
Fick ett riktigt wake-up call för några år sedan.
Frågade en kund vad han skulle göra i helgen och svaret blev:
- Jag ska jobba i skogen.
Han var Smurf, typ två äpplen hög. Hans förklaring var att han alltid varit liten och tunn vilket hade lärt honom att jobba smart.
Då slog det mig att jag alltid varit stor och stark, behövde jag flytta på något så lyfte jag skiten och bar iväg det. 
Det lider jag av idag. Kass rygg och pajade knän och axlar.
Ta hand om dig när du är ung, jag lovar att det lönar sig i längden!

50 år. Ett barn. Tränade aldrig i yngre dagar. Kom i klimakteriet tidigt och kroppen fullständigt rasade. Började träna men ser inte så bra ut för det. Celluliter och lös hud. Gått ner i vikt sen jag slutade med östrogen vilket känns bra.
Sprang mycket tidigare men har nu en stressfraktur som inte läker. Försöker hålla i gång med cykling, tabata och lite styrka.

Är 53 och min kropp har förändrats helt det senaste
året pga klimakteriet. 

- fått bukfetma och midjan har försvunnit
- gått upp 8 kg
-brösten har blivit hängiga och ännu större än tidigare
- inga kläder passar längre, har gått från stl 38 till 42 på mindre än ett år
- musklerna förtvinar trots att jag tränar,
har blivit svag (har alltid varit stark generellt)
- har fått hamsterkinder 
- synen har blivit markant sämre
-en gammal opererad förlossningsskada har ?återkommit? och har numera hotande framfall vilket gör att jag inte får
springa längre (har inte fått hoppa sedan förlossningen för många år sen)

HRT har hjälpt mot mild inkontinens och andra klimakteriebesvär.

Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att kroppen skulle rasa så som den har gjort. Önskar att jag hade uppskattat mina duktiga kropp när
dem var fin och bra. Tyckte alltid att den hade olika brister fast den egentligen var riktigt fin. 

(53) vet precis hur du känner och vad du menar!

Är inte riktigt nöjd med kroppen, har aldrig varit även om jag var bra mycket tjockare förr. Försökte länge att träna upp den och få synliga muskler, men det har gått sådär. Magen är alltid där. Har väl fått acceptera att det är som det är med den nu. Kanske är åldern som kommit i fatt.

Annars är mitt största problem hårväxt, får väldigt mycket brösthår och tyvärr en del rygghår, vilket typ ingen någonsin tycker är attraktivt. I utbyte har jag fortfarande bra kalufs och bra skäggväxt.
Är 38.

Jag är 22 och har väl inte varit med om så mycket, kroppsligt. Jag är alldeles för smal och hatar det men har väldigt svårt att gå upp i vikt. Jag har nästan inget utrymme mellan revbenen och höftbenen så det det ut som att jag har ett hårt åtdraget skräp i midjan hela tiden, även när jag är naken. Jag har lite lätt assymetri, så dels står min ena höft ut mer än den andra, sen är mitt ena ben och arm kortare än andra, inte jätte men så pass att det kan synas att jag till exempel står kostigt för att kompensera ibland. Sedan är jag också allmänt kort, så när jag sitter normalt på en normal stol så når jag bara ner med tårna.

Jag är inte jättenöjd, men jag är inte helt onöjd heller. Det enda jag kan fortsätta försöka göra något åt är min vikt, resten kan jag inte direkt göra något åt så jag får helt enkelt nöja mig.