Anonym (Anonym) skrev 2025-02-21 23:09:10 följande:
Känner du att det blivit bättre efter hjälpen? Kan du liksom leva mer normalt eller finns tankarna fortfarande kvar?. Jag känner att det är omöjligt att nånsin bli av med alla tvångrutiner och drar mig för att söka vård pga det, även för att jag känner sån skam.
Tack för att du delar med dig! Jag har gått igenom hela mitt liv för att försöka förstå hur det började, och kan också se att det har ändrat skepnad. Tex ätstörningar, och andra tvångsbeteenden som inte hade med städning att göra.
Har blivit marginellt bättre, skulle jag säga. Har gått i terapi i flera omgångar, men nu har jag väl gett upp/accepterat att det är som det är. M (ed det sagt, så finns ju folk som faktiskt blir bättre, så vill inte låta för negativ. Men det är starkt, så starkt. Svimmade i matbutiken för några år sedan. Vaknade upp på golvet och kände att jag var alldeles blöt runt huvudet av blod och ambulansen var på väg, men allt jag kunde tänka på var att jag låg på ett smutsigt butiksgolv. Galet.
Jag har också ätstörningar. Äter i princip bara samma maträtter och mängder. Även samma med motion, har svårt att sluta. Det har också blivit som ett tvång. Men städning och hygien har nog varit det värsta för mig.