Sätesbjudning, vägra snitt?

Med risk att det blir akutsnitt?

Har det gjorts något vändningsförsök?

Jag har aldrig haft barn i säte men jag tänker att de inte borde kunna tvinga dig till snitt om du inte vill? De kan ju inte operera dig mot din vilja?

Förstår att man inte vill göra snitt , har själv nyss gjort mitt tredje och hade gärna fött vaginalt istället om jag hade kunnat.. Men såklart finns det sitautioner där man måste. Tänker att du borde få försöka föda vaginalt ialaldall bara de har koll på dig och barnet och kan göra akutsnitt i värsta fall. 

Ja! Hellre akut snitt än planerat, då känner jag iallafall att det verkligen gjorts för att barnet behöver det och inte för att rutinerna ser ut så just där jag bor. 

Vad konstigt att man inte får föda i säte. Min första var i säte och jag fick välja själv snitt eller vaginalt. Men det var från sjukhusets sida en massiv övertalningskampanj för att försöka få mig att välja att föda vaginalt. Alltså det var flera barnmorskor och en läkare som satt med mig i ett rum och försökte övertyga mig om att vaginal förlossning var det enda rätta. Var lite förlossningsrädd och valde ändå snitt till slut.

Jättebra att du orkade ta eget beslut! Galet hur de kan hålla på ibland. 

Ingen kan tvinga dig till något. Min första son låg i säte och jag gjorde allt för att kunna föda vaginalt ändå. Gjorde två vändningsförsök som misslyckades, fick röntga bäckenet och göra extra ultraljud för att mäta bebis. Fick träffa förlossningsläkare och prata om de två alternativen. Jag läste också på extremt mycket själv. Vi landade i att satsa på vaginal förlossning fram till och med BF för det var så länge den förlossningsläkare jag var bekväm med kunde vara på jour (det ska ju vara ett helt team med vid sätesförlossning tydligen). Men det var ingen tillstymmelse till att förlossningen skulle börja på BF så det blev kejsarsnitt. Det var väl bra såklart, men jag hade problem med amning och anknytning och jag tror att det hade med kejsarsnittet att göra. jag var SÅ besviken över att inte få min förlossning som jag peppat för, det påverkade säkert också. Den enda risken som är större är att huvudet ska fastna och även att navelsträngen ska gå av, men det är inte så höga risker att det inte är ett alternativ med vaginal födsel. Sen är ju såklart det viktigaste att bebis kommer ut frisk och kry, och jag personligen hade inte velat föda i säte om det inte fanns personal på sjukhuset som varit med om det tidigare. Då hade jag valt snitt, men som sagt. Ingen kan tvinga dig till något.

Det finns många risker med kejsarsnitt med och fördelar med vaginal förlossning även om den är i säte. 
Risker för skada på barnet är ungefär dubbel så stor vid säte som vid huvud bjudning. det kanske låter mycket men är ändå väldigt liten risk. 

det går argumentera mycket för vaginal förlossning eller kejsarsnitt då det går att vända och vrida för och nackdelar mycket. det är dock inte vad jag är ute efter här. andra får önska snitt om de vill men just jag vill inte. 

Finns det ingen förlossningsplan gjord?  Dvs försök till vändning, planerad igångsättning, planering för om förlossning startar för tidigt etc? 

Om vattnet går imorgon,  vad finns det för planering då?  

Vill du ha en rimlig chans att bestämma själv måste det finnas en plan för hur dom tänkt hantera situationen. 

TS vad är du rädd för?

Varför vill du vägra snitt? Bland de jag mammor jag känner är det tvärtom pga att så många får skador i underlivet och därför rent allmänt vill ha kejsarsnitt.

Att föda i säte är inte bra för barnet. Risk för huvud- ovh nackskador, risk för att höftleden hoppar ur led, risk för syrebrist hos barnet, ökad risk för att barnet dör.

Det riskerar att bli en längre och svårare förlossning. Det är ökad risk för bristningar och blödningar hos dig.

Det där med amning efter snitt känner jag igen, jag fick mitt
fjärde barn (tredje snittet) för 12 dagar sen och grät på BB för att jag inte kunde föda vaginalt så amningen hade funkat.  Mitt första barn föddes vaginalt och då var det inga problem alls men med snitten har det dröjt några dagar extra innan mjölken rinner till. Nu kom den efter fyra dagar när vi äntligen fick åka hem efter många tårar och viktnedgång och tillmatning på BB. Som tur var kunde jag börja amma helt och sluta med ersättning efter några dagar hemma och nu funkar det bra men på BB kändes det verkligen som att det aldrig kommer funka, blev dessutom övertalad att ge ersättning i flaska istället för kopp för att få åka hem. 

Såklart är det bäst att göra kejsarsnitt i vissa situationer och som du säger är det viktigaste såklart att barnet föds friskt (och mammans hälsa är såklart viktig också). Men jag kan absolut förstå att man hellre vill försöka föda vaginalt. 

Rädd? Ts får ju inte föda med sätesbjudning på det sjukhuset hon ska vara på och undrar om hon kan göra det ändå. Då är man väl då inte rädd.

Snarare tvärtom? Hon vill ju föda trots sätesbjudningen

Jag har själv gjort tre kejsarsnitt och jag förstår att man kan vara rädd för det och att man inte vill göra det om man inte verkligen måste. 

Mitt 3e barn var väldigt snurrig i slutet, låg i säte för att sen ligga rätt vid vändningsförsök (detta hände 4 gånger), efter sista försöket fick jag prata med läkaren som förklarade att det enbart fanns en sköterska på deras sjukhus som utförde sätesförlossningar så det var en chansning ifall hon skulle jobba just när jag skulle föda, jag hade långt till sjukhuset och 2 väldigt snabba förlossningar innan dess så läkaren (och jag såklart) bestämde oss för att sätta igång förlossningen när bebis ändå låg rätt, detta var något jag hade diskuterat med bm innan sista försöket så vi var lite förberedda ändå, v.37+5

Ja och samtidigt är det många som amningen funkar för trots snitt, men för oss gick det inte och jag tror att hela upplevelsen kring snittet och min besvikelse gjorde att det inte kom igång ordentligt. Plus att smningen får en extra skjuts av att få värkarbete och oxytocinpåslaget det ger, vilket jag aldrig fick. Kände inte den där våldsamma anknytningen heller förrän efter några dagar. Och det påverkar såklart. Hela upplevelsen kring KS blev bara konstig och itne alls det jag ville. Är gravid nu igen i vecka 32 så håller alla tummar jag har att jag får min vaginala födsel och att det ska kännas bättre. 

Ja jag har TS fulla förståelse till att vilja föda vaginalt. KS var ju inte direkt en walk in the park heller, visst man slipper bristningar i underlivet men man får ett stort snitt i buken istället så.. 

Min trea är född i säte. Jag ville undvika snitt om det bara gick och det gjorde det.

När han föddes var reglerna för att de skulle ställa upp på en vaginal förlossning följande.

barnet skulle väga minst 2 kg och max 4 kg

ingen historik med avstannade eller långdragna förlossningar

förlossningen skulle komma igång spontant (alltså inte igångsättning)

Och väl under förlossningen så?

Föda i benstöd (halvsittande/halvliggande) under krystvärkarna

Värkstimulerande under krystvärkarna så det inte skulle avta 

Inte krysta aktivt föränn kroppen av ute så att man hade krafter kvar att krysta ut huvudet ganska fort. (Just den hade ju varit kul att veta i förväg så man var lite beredd. Nu fick jag ist -just ja, har någon sagt till dig att du inte får krysta?!- ehhh, say what?!)

det var lite mer folk i rummet, och lite mer uppstyrt men för mig var det den bästa förlossningen av de fyra. Mjuk rumpa först iaf för hårt huvud var en höjdare. När fyran föddes hoppades jag lite på en till i säte men hon snodde sig rätt precis innan. 

Grattis till graviditeten :) Och hoppas det går bättre den här gången och att du får föda vaginalt om det är vad du vill helst. 

För mig har ju amningen funkat sen trots snitt , har kunnat amma helt och sluta med tillmatning efter knappt en vecka men dagarna innan det funkade var jobbiga både med tredje och nu med fjärde barnet, mådde jättedåligt på BB. Och ja som du säger är det inte alls lätt efter snitt. Igår la sig min 3-åring på golvet och trotsade i mataffären när jag var ensam med honom och bebis , sånt är verkligen inte lätt när man inte får lyfta 3-åringen.. 

Har massa ärrvävnad och sammanväxningar också i magen tydligen efter snitten och den här gången sprack livmodern upp lite när de tog ut barnet så nu har jag två ärr i livmodern. Vad jag har förstått så får jag bli gravid igen ändå , annars skulle de tydligen sagt nått men är ganska säker på att det här var sista barnet.

Det viktigaste är ju som sagt att barnet mår bra och man är absolut inte sämre för att man har fött med snitt.. Men när man läser vissa trådar här verkar folk tro att det är ?den lätta vägen? typ och så är det ju inte riktigt. Så jag förstår 100% att man vill undvika det om det går. 

Rutinerna baseras väl på vad kliniken anser att de har kapacitet att utföra på ett säkert sätt. Att de inte klarar av att hantera en sätesförlossning på ett säkert sätt och därför hänvisar till annat sjukhus om man vill föda så.