Är kär ska jag berätta?

Tja med tanke på hur det har gått hittills för dig med tjejerna så ser det väl inte så ljust ut.. Men testa ändå! Man vet aldrig. Ångesten över att inte våga är större än en diss tycker jag. Och du. Vänta inte i 3 år nästa gång du blir kär. 3 veckor snarare.

Lycka till

Hur hade du tänkt göra? Gått från arbetskontakt direkt till att berätta att du är kär?

Nej du ska såklart inte berätta att du är kär i henne för du är inte kär i henne. Du är lite förälskad eller betuttad eller vad man ska säga. Ni känner ju inte varandra, så det är förstås inget djupare det är fråga om här även om det känns mycket i dig så att säga. Det blir bara konstigt att berätta en massa om hur mycket du känner för henne, för det är en avståndsförälskelse på det sätt som man annars brukar ha när man är väldigt ung och inte har så mycket erfarenhet. Så låt bli att berätta om dina känslor!

Det du däremot bör göra, tycker jag, är att hitta ett sätt att fråga om hon vill ses utanför jobbet. "Hej! Du det kanske kommer lite oväntat för dig men jag har funderat på att fråga om du skulle vilja ses utanför jobbet någon dag och ta en kaffe eller en promenad"? Typ nåt sånt. Om hon säger nej så är hon inte intresserad. Säger hon ja och det sen rinner ut i sanden så är hon inte heller intresserad. Säger hon jag och ni faktiskt ses så finns det en möjlighet att hon är, eller kan bli, intresserad.

"Säger hon ja" ska det såklart vara!

Ja det var lite dumt formulerat min fråga, lite snabbt påtänkt och tack för ditt svar!

Så du tycker att jag skall fråga henne om det? vid fåtalet tillflällen på jobbet så har vi suttit i möte och våra blickar har mötts så de varar i några sekunder. (vi glor inte på varandras utan det är en känsla av att vi vill varandra något) om du förstår vad jag menar. kan det här vara ett tecken på något kanske? långsynt kanske men vad vet jag. 

Hon är som jag lite försynt och återhållsam. Men jag kanske ska göra som du säger, våga ta klivet och fråga om vi faktiskt skall ses någon dag?

Intressant fråga, jag går i lite liknande tankar. 

Jag tror nog inte att det är så bra - varken för mig eller den andra personen - att liksom rusa fram för snabbt. Typ "Eh jag älskar dig förresten!" när en knappt känner varann känns ju varken fräscht eller trovärdigt 

Men hur går en från lite trevligt småprat i olika sammanhang till något djupare? Om jag vill lära känna den andra lite mer på riktigt för att se om det faktiskt skulle kunna bli något? Och särskilt om vi delar arbetsplats, det kommer ju in så många andra aspekter då också. Om vi gått och småsneglat på varandra ganska lång tid och inget mer hänt liksom - blir väl nästan svårare med tiden känns det som...

Sedan, i längden, så tycker jag personligen att det är attraktivt med män som är raka och rättframma med sina känslor, men tror som sagt inte det blir riktigt bra om det kommer för tidigt...

Lycka till i alla fall!

som jag skrev i ett annat svar. min fråga var lite dåligt formulerat klart man inte skall vara helt rakt fram, utan lite försiktig. Kul att du går i samma tankar!

"som jag skrev i ett annat svar. min fråga var lite dåligt formulerat klart man inte skall vara helt rakt fram, utan lite försiktig. Kul att du går i samma tankar!"

Ja jag såg det, vi postade nog samtidigt tror jag :)
Lycka till som sagt, och om du vågar prova - skriv och berätta hur det gick!

Absolut skall jag berätta! 

Määän snickarn ?.
du kan kan bara få ett nej och känna att det var skit ?.
men att gå runt elden utan att våga göra något är värre.
är det inte bara å fråga om hon vill hänga ut  å käka nån kväll när det passar ?.

När jag tycker om någon så säger jag det och även på jobbet. Jag passar mig däremot för att bli kär i någon på jobbet. Om jag däremot skulle det och ville Se om det fanns en möjlighet till kärlek så skulle jag börja umgås och småprata med henne först. Skulle jag känna att vi hade fin kemi så skulle jag kanske säga någonting som. Du är så rolig, charmig eller något annat jag gillar med henne och direkt efteråt säga något som? du är en sån jag skulle kunna bli kär i? För att sedan se reaktionen. Men då gäller det att känna att man har bra kemi och att hon är en person som skulle ta det som en komplimang. 

Jo absolut, är bara så trött på att hela tiden få ett nej. Men tack för pushen, jag gör ett försök :)

tack för svar! ja det är helt enkelt så att jag måste träffa henne privat för att det isåfall skall kunna bli något.

men då till en annan fråga. vi är inte på samma arbetsplats just nu, vi är på olika och känslan av att ringa från jobbtelefon till jobbtelefon känns sisådär. Har inget privat nummer till henne och skriva sms känns inte bra heller på "arbetsredskap". Räcker det isåfall och fråga på sociala medier där vi faktiskt är vänner? vi skrev faktiskt till varandra för något år sedan (jag startade) och fick reda lite på då vad hon gillar, bara småprat men det bara rann ut i sanden. Skall jag göra ett försök där igen?

Det är bättre att få ett nej, än att inte ha frågat alls. 

Nästa gång det är AW så fråga henne, "Du, hoppas du inte tar detta på fel sätt, men skulle du vilja ta en lunch ihop någon gång?"
Säger hon nej och är avvisande så är det nej.
Säger hon Ja, så föreslå en dag i kommande veckan, se om hon är intresserad. Det är svårt att dejta inom arbetsplatsen men om hon varit singel i 3 år så kanske hon är intresserad av en dejt hon med. Ge det en chans, men var inte tjatig eller påstridig. Om ni kan samtala vid AW så borde ni kunna fotsätta utanför jobbet också.

Fråga till er som raljerar om insidan. Tittar ni bortom utseende, ser potentiella partners i alla som är trevliga? Jag fattar inte det resonemanget, utan attraktion och en känsla av fysisk åtrå till sin partne kan man lika gärna skita i det. Jag vet att alla inte tänker så, men de allra flesta.

Angående din fråga, det är väl bara att köra, så länge du inte förväntar dig ett resultat. Den sunda inställningen är att flyter det så flyter det, får du inte önskad respons så går du bara vidare med livet. Om du känner att du förväntar dig av henne att hon ska ge dig en chans, så är du inte stabil nog att ens make a move

Om någon skulle komma till mig och säga typ:

Jag tycker att du verkar vara en bra/trevlig/rolig/intressant person, skulle du ev vilja ses på en fika någon dag efter jobbet?

Jag skulle bli glad och smickrad och antingen tacka ja om jag vore singel eller så skulle jag om jag var upptagen säga att det var otroligt starkt/modigt att fråga och jag är glad över frågan, man att jag tyvärr får tacka nej då jag redan är i en relation.

Alltså, om du verkligen gillar henne skulle jag prioritera att inte sätta dina känslor först här nu. Det kan bli sjukt obekvämt för henne att ha en kollega berätta hur kär han är i henne, särskilt om hon inte känner samma sak. 

Om jag var du skulle jag först och främst försöka lära känna henne lite bättre. Typ så att du åtminstone har hennes telefonnummer. Och känner du att det fungerar bra kan du kanske berätta hur du känner, men annars inte. 

Vet inte riktigt vem du syftar på här, men jag tänker inte att jag har raljerat i alla fall. Det är väl mer att det hör den oerfarna ungdomen till att kunna känna väldigt mycket trots att man vet väldigt lite om någon, och då förväxla det med djupare känslor så att säga. I början är det ju det yttre och en fantasi om vem någon är som man blir intresserad av, och det har ju ganska lite att göra med vem personen faktiskt är. När jag var väldigt ung trodde jag att den där känslan betydde någonting om huruvida jag och en tjej skulle passa bra ihop, men som inte fullt så ung vet jag att det bara är en sorts ytlig förälskelse och inget mer. Så råden till TS är ju mer att ta det lugnt och inte agera som om detta är hans önskade livspartner, för det kan han inte veta någonting om. Helt enkelt att inte berätta om de starka känslorna, därför att det nog skulle uppfattas som ganska överväldigande och lite omoget av många om det kom ut på det sättet. Därav de välmenande råden från mig och andra om att på ett mer avslappnat sätt fråga om hon vill ses någon dag.

Kör hårt TS!