Monki19 skrev 2025-03-23 17:35:28 följande:
Hej hej! Hoppar in här från BF oktober 2025. Började blöda den 6 mars på eftermiddagen. På morgonen hade jag tagit ett CB veckoindikatortest och det visade vecka 2-3, oförändrat veckan tidigare och jag anade oråd. Det bara fortsatte och 7 mars sjukskrev jag mig från jobbet och missfallet var då ett faktum utan att gå in mer på detaljer. Gravtestet var redan svagare och de få graviditetssymtomen jag hade innan var som bortblåsta. Hade precis gått in i vecka 6+0. Avbokade alla ultraljud och inskrivning till BM.
Min kropp verkar dock ha återhämtat sig relativt snabbt. Testade negativt 13/3 och enligt BBT hade jag ägglossning nu den 20/3.
Hade MA i september förra året i vecka 10 och en kemisk graviditet i julas. Har känt mig så deppig senaste veckorna när vi inte får behålla graviditeterna. Vi tar en paus nu och börjar försöka igen i april men man känner sig ju ganska bränd just nu som kanske ni andra känner igen.
Försöker hitta hoppet igen men jag har fortfarande tankar på att vi borde ha blivit föräldrar i april och oktober i år men det blev ingen 2025 årsbebis för oss. Pratar med sambon och enstaka vänner om detta men känner mig mest ensam i detta och är tacksam för att jag kan följa er andra som varit med om liknande ❤️ Hoppas innerligt för oss alla att vi snart får bebisar som vill stanna!
Hej, tråkigt att höra om dina missfall! vet precis hur det känns och de där med bf. Jag hade ett bf den 22 januari och nästa skulle varit 2 juli och det kemiska 2 november.
2025 känns kört här med, så deppigt när man blir gravid men det får aldrig bli ngt.
Jag upplever att det är svårt för den som inte varit gravid att förstå känslan, först att drömma om ngt varje dag, kanske känna av graviditetssymtom. Till att behöva blöda ut fostret som man har längtat efter.
Min man var ledsen några dagar sedan var det liksom över för honom och han var redo igen. Vid andra MA tog det lång tid innan jag kände mig någorlunda färdig med att sörja. Än idag får jag perioder med sorgsen över vilken vecka jag hade varit.
Oturligt nog är vi alla med i den här gruppen och förstår känslan som du går igenom.
kramar till er!