Anonym (elva)

Tue 4 Feb 11:35

108 svar

Vad gör min 13-åriga dotter ute på kvällarna?

Anonym (orolig?) skrev 2025-02-03 15:11:06 följande:

Jag försöker lista ut vad min 13-åring gör ute på kvällarna. Hon säger inget utöver "går" om jag eller pappan frågar. Vi är skilda och hon bor varannan vecka sedan hon var 8.

V har frågat om hon träffar någon. Nej. Vi har frågat om hon går någonstans särskilt. Nej. Vi har frågat om hon gör något hon inte borde. Nej. Något hon egentligen inte vill. Nej. Vi har frågat om hon inte ska ta med sig hundarna, vi har varsin. Nej. Vi har frågat om vi ska/får följa med. Nej. Propsar vi så stannar hon hellre hemma.

Det känns inte riktigt som att vi kan förbjuda henne att gå ut. Det är inte så pass sent. Hon går någon gång mellan 20.30 och 21, och är hemma igen på 45 minuter - 1 timme. Hon sköter skolan även om hon tycker att det är aptrist och skulle egentligen behöva bättre stimulans där. Hon har inte jättegott om vänner på fritiden, hennes kompissituation är lite underlig/komplicerad, men hon uttrycker aldrig att hon känner sig ensam eller så. Hon älskar hundarna och ägnar mycket tid åt dem. Hon gör över huvud taget inte mycket väsen av sig.

Jag bara undrar vad hon gör därute om kvällarna, och om jag borde vara orolig?

Jag tycker att det är lite förvånande att så många i tråden anser att en 13-åring inte kan få vara ute och promenera på kvällen utan att redovisa exakt vad hon gör eller var hon är.

Barn och ungdomar verkar så himla överbeskyddade idag och jag undrar om det verkligen är den rätta vägen att gå. De blir helt handlingsförlamade och tappar tron på att de kan klara av nånting själva. Om de aldrig får chansen att vara självständiga, så har de sämre förutsättningar att hantera om nåt faktiskt händer.

Det som ni menar kan hända på promenaden kan ju hända även när det är ljust. Och på vinter kan vet vara mörkt väldigt tidigt (särskilt i norra Sverige) ska man inte kunna gå ut alls då om nu mörker är så farligt?

Och varför skulle en tonåring inte ha behov av eller bara vilja gå en promenad utan att det ska vara så misstänkt eller oroande? Gör aldrig ni själva det, går en sväng för att få lite luft, rensa tankarna, röra på er?

Om du undrar vad din tonåring gör, fråga och var öppen för att hon kan säga som det är. Och visa lite förtroende för henne. Då kan hon berätta om det hon gör är olämpligt, eller om det bara är en promenad som hon tycker känns trevlig.

Får hon göra annat utan att ni vet exakt vad hon gör hela tiden? Vara i sitt rum med stängd dörr, vara i badrummet, på stan, hemma hos en kompis? Varför känns den här promenaden så himla oroande och skrämmande?

Satsa på kommunikation och relation istället för kontroll.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 11:53

#59

Anonym (A) skrev 2025-02-04 11:43:52 följande:

Dagtid och tidig kväll är det mkt mer folk i rörelse, som kan hjälpa henne om något händer. Det är inte mörkret i sig som är farligt utan klockslaget i samband med mörkret. Dvs de som vill överfalla, råna osv gör det gärna när det finns lite/inga människor ute och i skydd av mörker.

Dels är det inte alls säkert att det är mer folk utan dagtid. I ett villaområde är det ofta rätt tomt på folk under dagen, mest ungdomar/barn på väg hem från skolan.

Och dels så är det inte alls sant att sånt bara händer när det är mörkt.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 12:02

#61

Anonym (A) skrev 2025-02-04 11:55:55 följande:

Det finns ju mer än personrån som kan hända, eller hur?

Jag tycker att det verkar handla mycket om förälderns egen ångesthantering när man oroar sig för allt som kan hända och sen begränsar sina barn och ungdomar.

Allt möjligt hemskt kan hända barn och ungdomar, vilken tid som helst på dygnet. Och även inom hemmets väggar.

Det bästa sättet att skydda sina ungdomar är att skapa relation och förtroende och se till att de vet att föräldrar och andra vuxna finns där för dem. Lära dem att vara uppmärksamma, våga stå på sig och hantera situationer. Och sen släppa dem alltmer att vidga sina gränser och bli mer och mer självständiga. En promenad på kvällen i ett vanligt villaområde känns som en fin sån aktivitet för en tonåring.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 13:08

#66

Anonym (J) skrev 2025-02-04 12:27:36 följande:

Min pappa satte gränser och röt ifrån om jag gjorde något han inte tyckte jag borde. Sa tex vart jag inte borde befinna mig på för ställen osv. Satt uppe mär jag var ute och festade även som 20-åring och ville ha ett sms när jag kom hem. Inget krav dock men det var när jag uppskattade. Ännu mer nu i efterhand.

Min mamma struntade i vilket och oroade sig aldrig. HENNES beteende har skadat mig. Anser att pappa var mer en omtänksam förälder än hon var.

Tänkvärt kanske

Det är stor skillnad att visa omsorg och uttrycka sund oro, än att kontrollera och begränsa. Du fick gå på fest, men fick meddela att du kom hem, för att din pappa skulle vara lugn. Rimligt.

Att mamman i TS uttrycker oro till sin dotter och ber henne ta med telefonen om nåt händer skulle vara omsorg. Att hindra henne från att alls gå en promenad i hemområdet bara för att det råkar vara mörkt ute är att begränsa och kontrollera.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 13:11

#67

Anonym (J) skrev 2025-02-04 12:25:20 följande:

Men en simpel fråga som vart hon går och om hon kan ta med sig sin mobil EN gång kan väl inte vara så farligt.

Nej, det har jag verkligen inte sagt heller. Jag har i alla mina inlägg tryckt på vikten av att kommunicera och skapa relation med sin ungdom. Och helst inte bara i just den här frågan, utan allmänt hur livet och måendet är hos tonåringen.

Men det jag reagerar på är att så många verkar tycka att ungdomar inte ens borde få gå ut när det är mörkt. Att det automatiskt är farligt bara för att det är mörkt, att direkt tro att hon gör nåt olämpligt för att hon vill ta en egen promenad på kvällen. Ger förslag om att kontrollera henne genom att följa efter eller lägga en tag i fickan. Det är väl en helt annan sak?

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 13:14

#69

Anonym (J) skrev 2025-02-04 12:24:44 följande:

Nepp det kan man inte utgå ifrån. Men i den åldern mår många småtjejer dåligt och det döljer man även då gärna för föräldern. De har inte en jäkla aning, även om de tror de vet.

Och då är det ju det man måste jobba med, att skapa förtroende och relation med tonåringen så att det finns förutsättningar att få reda på sånt. Det gör man inte genom att kontrollera och begränsa, och innan man ens vet om det är nåt olämpligt som pågår. Det eventuellt olämpliga kan dessutom lika gärna pågå hemma i huset, på dagtid eller kvällstid när föräldern kolla på nyheterna.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 14:37

#73

Olsdotter skrev 2025-02-04 14:28:39 följande:

Medhåller.

Man kan inte skydda sina barn mot allt som kan tänkas innebära en risk, för då måste man skydda dem mot livet självt.

Jag tycker att TS ska vara helt uppriktig mot dottern. Det innebär att TS själv först måste förstå sin egen oro och vad den beror på.

Jag hade också undrat och oroat mig, främst över att mobilen lämnas hemma och att dottern går så pass regelbundet.

Det är inte farligt att visa sina barn att man är en människa av kött och blod, som kan oroa sig även om där inte skulle finnas skäl till oro.

TS, säg "jag är orolig för vad som händer på dina kvällspromenader. Jag vill att du tar med mobilen så att jag kan veta var du är och så att du kan ringa om någonting händer."

Spionera på andra människor är en säker väg till krossat förtroende däremot.

Håller med dig här. Jag tycker absolut att man kan och ska visa oro och omsorg, och uttrycka vad man tror, tänker och har för farhågor. Det är inte det som är problemet, utan att därifrån gå till att begränsa och kontrollera ungdomarna så att de inte kan få göra helt vanliga saker som att gå en promenad eller vara utomhus när det är mörkt.

Och har man en god relation med sitt barn så finns det utrymme att både uttrycka oro och omsorg, och låta barnet ha normalt livsutrymme.

Jag oroar mig hela tiden för mina barn, även min vuxna (i alla fall på pappret) son som är på väg att flytta hemifrån. Det innebär inte att jag har rätt att begränsa hans liv eller kontrollera vad han gör. Däremot visar jag omsorg och omtanke som till viss del kan ta sig uttryck i oro.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 16:19

#75

Anonym (hmm) skrev 2025-02-04 16:13:45 följande:

Jag hade inte litat ett dugg på det svaret. Om man ändå ska ut och bara gå kan man ju lika gärna ta med sig en hund. Vad är vitsen att gå själv utan hund liksom. Hon ljuger garanterat.

Vem är du att bestämma om "man lika gärna kan ta med sig en hund"? Man kan såklart gå promenad utan hunden, och vilja gå utan att ta hand om hundens behov av nosa, kissa etc.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 16:34

#79

Anonym (hmm) skrev 2025-02-04 16:26:07 följande:

Som hundägare själv så tror jag faktiskt att få personer gärna promenerar utan hund iom att man går så mycket ändå, och det känns onödigt att gå själv utan hund.
Eftersom flickan inte tar med mobil och kommer med avvikande svar så skulle jag faktiskt inte lita på att allt stod rätt till.

Så tycker du. Inte säkert att TS dotter tycker så eller ser sig som hundägare.

Anonym (elva)

Tue 4 Feb 16:39

#82

Anonym (orolig?) skrev 2025-02-04 16:27:23 följande:

Det är ju sant att det finns olika ätstörningar.

Matbutiken, den närmaste, stänger kl 21. hemifrån mig tar det ca 20 minuter att gå dit. Pappan bor mitt emot. Men då hon inte tar med sig mobilen, där även hennes bankkort ligger, så är köpa godis inte troligt de flesta dagar.

Vi äter middag runt kl 18. Vi sitter gärna en stund och pratar då. Runt 18.30 går hon ut i vardagsrummet och har tvn på och antingen tittar på något, spelar en stund eller har tvn på i bakgrunden och läser eller pysslar medan jag diskar. Hon stänger i princip aldrig in sig, om jag till exempel har en vännina hemma så kan hon lägga sig på sin säng oxh läsa men då stänger hon inte dörren.

Hon går inte ut sminkad eller fixad och uppklädd. Samma oftast jeans och collage-typ eller stickade tröja som i skolan, Vinterjacka och kängor. Hon är inte svettig när hon kommer hem så jag tvivlar på att hon springer. Gå är också motion.

När hon kommer hem igen gör hon sig i ordning för att gå och lägga sig, kan sitta en stund i soffan, och sen går hon och lägger sig vid 22.

Angående mobilen, som jag sa innan så dels använder hon inte den mycket över huvud taget, och sen så kan både jag och pappan påminna henne om att ta med den till exempel till skolan, och den kommer till hallen och sen ligger den på hallbordet eller trappan till övervåningen eller något ändå.

Angående mörkret, som en del har skrivit om, vi bor ganska högt upp i landet. Idag går solen upp efter skolan börjar och ner innan hon slutar.

Jag tycker att du ska utgå ifrån att du kan lita på din dotter och att hon har ditt förtroende.

Men du kan prata med henne om din oro och dina funderingar (utan alltför mycket detaljer). Öppna för att hon kan berätta för dig om något tynger henne, vad promenaderna har för syfte för henne och vilka tider som är lämpligast för dessa promenader.

Sen kan du väl säga att du vill att hon har med sig telefonen för att kunna höra av sig om nåt händer. Inte som kontroll, utan som omsorg.

På din beskrivning låter det ju inte som att hon drar sig undan överdrivet mycket eller har misstänkta beteenden i övrigt.

Vad är det du är orolig för när det gäller promenaderna?

Anonym (elva)

Wed 5 Feb 08:59

#99

Tukt skrev 2025-02-04 17:36:16 följande:

Precis. Här har man ett barn som gör precis det alla tycker barna av i dag ska göra. Lämna skärmen och röra på sig.
Men det är tydligen fel det med!

Exakt! Inte så konstigt att ungarna sen är skärmberoende, handlingsförlamade, lönnfeta och livrädda för att sticka näsan utanför dörren, när tom en kvällspromenad är livsfarlig enligt överkontrollerande föräldrar.

Anonym (elva)

Wed 5 Feb 09:01

#100

Anonym (Hm) skrev 2025-02-05 06:45:20 följande:

Det är fruktansvärt naivt att tro att 13 åringen inte har något skumt för sig. Fruktansvärt naivt.

Menar du att alla 13-åringar har något skumt för sig så fort de får chansen?

Jag tycker det är väldigt oroande att se hur flera här i tråden verkar resonera kring tonåringar. Att de är beräknande, har olämpligheter för sig och alltid måste kontrolleras. Hur känns det att växa upp under såna omständigheter?

Anonym (elva)

Wed 5 Feb 09:40

#103

Anonym (Karl karaktär) skrev 2025-02-05 09:24:27 följande:

Det är väl snarare så att är vanligt att människor i allmänhet gör olämpliga saker.

Vuxna människor som begår brott, är otrogna, manipulativa, känslomässiga, nyttjar droger, rökning, alkohol etc. Och att 13-åringar också kan ha dessa brister men att just att dom dessutom har sämre utvecklat konsekvenstänkande.

Därför finns det större skyddsbehov. Ett skyddsbehov som föräldrarna behöver ombesörja.

Alla människor gör inte olämpliga saker, varken vuxna eller tonåringar. Ibland är en promenad bara en promenad.

Utöver skydd så behöver tonåringar även förtroende, relation och frihet att vara sina egna personer. Och de behöver få utveckla sitt eget handlingsutrymme så att de kan stå emot och hantera knepiga situationer i livet.

Anonym (elva)

Wed 5 Feb 09:43

#104

Anonym (MM) skrev 2025-02-05 09:38:21 följande:

Jag utgår ifrån att du inte har en tonåring.

Nej, jag har två. En 19-åring och en 16-åring.

De har båda två fått en lagom dos av frihet och chans att utveckla sina förmågor att hantera livet. Samtidigt som jag har satsat på att bygga relation och förtroende med dem. Ett vinnande koncept.

Anonym (elva)

I förrgår 09:35

#107

Anonym (MM) skrev 2025-02-10 09:30:01 följande:

Ibland är det inte 13-åringen man inte litar på, utan andra människor i omgivningen.

Det är ganska naivt att vara den sortens förälder som bara nöjer sig med att "allt är bra" och det är "bara en promenad" när det sker regelbundet vid samma tid varje dag och att hon dessutom vägrar ta med sig telefonen. Antagligen för att hon inte vill bli spårad.

Men det är väl samma föräldrar som senare blir förkrossade när det har hänt något och låtsas som att de inte hade kunnat göra något eller att de är som vilken förälder som helt.

Hon vägrar inte ta med sig telefonen, hon har bara ingen vana att ha den. Och där tycker jag det är rimligt att mamman ber henne ha den med sig.

Och nån gång måste man få lära sig att hantera världen, man kan inte leva i bomull hela uppväxten utan att någonsin lära sig att hantera risker. För då kan man inte nånting när man sen förväntas stå på egna ben.

Vad gör min 13-åriga dotter ute på kvällarna?

INNEHÅLL