Ja, jag skulle då bli orolig och undra om hon träffar någon groomer.
Men nu var min dotter helt annorlunda. Hon umgcks med sina vänner eller var ute på någon fritidsaktivitet. Hon ville inte gå några ensamma promenader.
Jag tycker det är särskilt konstigt att hon inte vill ha hundarna med om hon nu älskar dem som du påstår.
Din dotter verkar ett stort behov av ensamhet. Hon kanske behöver det. Har hon någon diagnos?
Jag tycker den moderna svenska uppfostran är lite konstig. Tonåringar ska få göra precis som de vill fast de är långt ifrån myndiga och inte alls har tillräckligt med förstånd och erfarenhet. De brukar också tro att de är odödliga.
Jag skulle ha sagt "antingen följer jag el hunden med". Och "om inte jag är med så ska definitivt mobilen vara med!" Hon ska ha möjlighet att ringa om något händer. Går hon omkring i mörkret i skogen kan hon ramla och bryta benet. Går hon omkring på vägar kan hon bli överkörd och medvetslös. Även om hon kommer till sjukhus vill man ju veta så tidigt som möjligt.
För att inte tala om ännu nojigare oro. Den gamla kvinnan som mördades i skogen av någon som länge längtat efer att mörda. Den unga kvinnan som blev mördad troligen av samma orsak. Ida som mördades när hon joggade i skogen.
Har hon inte kommit hem efter 30 min (45 min är för länge att vara ute ensam i mörker och kyla), så ska vi ha möjlighet att ringa och fråga var hon är.
Om hon har så stort behov av ensamhet i skogen varje dag, så undrar jag om skolan är jobbig för henne, för mycket ljud, stök m m?