Varför är det mest män som är rasister?

Nej, så vitt möjligt finna så finns det inte några exempel på sådana män.
Jag har verkligen försökt googla och på alla andra upptänkliga sätt försökt finna något enda exempel på någon svensk man som har gjort samma sak.
Men nej, det går inte att finna sådana män.

Sveriges dåvarande statsminister tvingades till slut erkänna det som alla andra hade konstaterat sedan länge:
"Vi har varit naiva".
Och för människor som lever i verkligheten, det nästan ännu mer ofattbara uttalandet: "-Vi såg det inte komma".

I exemplet om den vansinniga handlingen där en svensk människa med uppsåt och berått mod lyckades stoppa flygplanet och utvisningen så finns fog att undra:
Är detta ett exempel på en ännu mera naiv människa, en människa som inte ens klarar erkänna för sig själv att hon faktiskt är fullkomligt naiv, alltså s k dumnaiv? En totalt gränslöst naiv människa? Man kan fundera över om detta är det absolut mest stereotypa exemplet på den mest aningslösa, dumnaiva och mest godhetsknarkande mänskliga exemplar som går att finna? I detta exemplet en svensk kvinna, som dessutom är såväl blond, blåögd som ung... Sannolikt också en person som betraktar sig själv som feminist?

Detta exemplar av kvinna satsade allt, satsade sig själv och sin själ, hon fattade själv sitt beslut att medvetet begå en brottslig handling riktad mot det demokratiska landet Sverige, mot dess innevånare och mot landets på demokratisk stark grund vilande rättsväsende, och hon lyckades med bedriften att frita en dömd brottsling. Inte vilken "vanlig" brottsling som helst, utan en för grovt våldsbrott dömd brottsling som på mycket stark juridisk och demokratisk grund var dömd för sina våldsbrott som han riktat mot andra medmänniskor.
Den dömda våldsbrottslingen var ännu en av dessa Afghaner som på juridisk grund var dömd till utvisning, som juridisk påföljd på de allvarliga våldsbrott som denna mannen hade valt att begå mot sina medmänniskor, och på juridisk grund som skydd för Sveriges kvinnor och alla innevånare var Afgahnen dömd till utvisning.

Den Svenska naiva unga kvinnan lyckades med sin aktion stoppa utvisningen av den dömda våldsverkaren, lyckades upphäva det beslutade skyddet för Sveriges kvinnor och alla innevånare.

Hon har sedan vittnat om att hon inte ångrar sitt agerande...

Förmodligen anser hon sig själv fortfarande vara "god", hon lyckas säkerligen inbilla sig själv att också upphävandet av skyddet för svenska kvinnor det gjorde hon i feminismens tecken (fullkomligt obegripligt...).
Många av hennes feministiska svenska medsystrar håller säkert med henne? Och visar därmed att de inte ens bryr sig om att reflektera över hans våldsoffer, över de medmänniskor mot vilka våldsverkaren hade begått sina våldshandlingar.

En berättigad frågeställning blir då, är detta betecknande för svenska kvinnor i allmänhet? Är det betecknande för svenska feminister i synnerhet?

Något sådant känt exempel gällande någon svenska man som har begått en sådan handling finns inte.

"känslorna istället riktas mot oskyldiga individer eller grupper"

Den utbredda kriminaliteten, särskilt de som regelmässigt utövar kriminalitet riktad mot den gamla svenska traditionella välfärden, styrs av grupperingar som utgörs av klaner, av släkter som fungerar som klaner, eller av grupper med klanliknande strukturer.
Och detsamma gäller i mycket hög utsträckning alla former av den utbredda gängkriminaliteten, särskilt då den mest omfattande verksamheten av alla, nämligen majoriteten av all narkotikahandel i Sverige.

Är det dessa klaner, dessa grupperingar, och de individer som väljer att ingå i dessa grupperingar och väljer ägna sig åt grov kriminell verksamhet,
är det dessa du betecknar som dina "oskyldiga individer eller grupper"???

Jag tycker det är direkt osmakligt av dig och faktiskt ganska korkat beteende att ta upp detta exempel en dag som denna.

Man kanske i bästa fall kan tolka det som något märkligt tecken på dumdristighet (eller naivitet?) när du av någon obegriplig anledning fattar ditt beslut dra upp detta exempel i dag?

En berättigad följdfråga till dig blir då, vågar du dig också på ett antagande om den 35-åriga mannen är född i Sverige av svenska föräldrar? Eller skulle våldsverkaren kunna vara född av icke svenska föräldrar?
Du tar en uppenbar risk, för det är ju inte helt omöjligt att också denna våldsverkare skulle kunna visa sig vara en person som inte är att betrakta som en traditionell svensk utan snarare en sådan man från någon avlägsen och helt främmande kultur som svenska kvinnor ofta har valt att välkomna till Sverige?

Jag är mycket väl medveten (i motsats till de dumnaiva) att de grupperingar och individer som jag nämnde absolut inte kan betraktas som några oskyldiga individer eller grupper.

Vad är du själv väl medveten om?

Den som lyckas inbilla sig själv att dessa grupper och individer skulle vara oskyldiga, den kan nog med fog betecknas som tydligt dumnaiv.

Varför verkar många kvinnor ha ett behov av att hävda att det är flest män som är rasister?
Är detta bara gnäll eller finns det verkligen några sakliga bevis för att det förhåller sig så?

Skulle det kunna vara så att män oftare ger uttryck för sina åsikter, vilket ibland kan vara åsikter som vissa personer anser vara rasistiska?
Medan det sannolikt kan finnas kvinnor som har motsvarande åsikter men väljer att inte ge uttryck för dem? 

Har alla människor generellt, oavsett vilken grupp de tillhör, gruppen kvinnor generellt och gruppen män generellt, samma bedömning gällande var de exakta gränsdragningarna går för åsikter som kan anses vara rasistiska?

Uttrycker sig gruppen män och gruppen kvinnor generellt på exakt samma sätt gällande åsikter rent generellt?

Skulle det kunna vara så att sättet att uttrycka sig på generellt kan skilja mellan män och kvinnor?
Skulle det kunna vara så att gruppen kvinnor kan uppfatta mäns sätt att uttrycka sig på ett annat sätt än samma grupp uppfattar kvinnor uttrycka precis motsvarande åsikter?

I den här tråden har jag fått tillmälen och fått motta okvädningar om att jag skulle vara rasist. Trots att jag inte alls har uttryckt någon enda åsikt som kan betraktas som rasistisk.

T ex anser jag mig själv generellt vara en humanist. Jag är övertygad att de flesta som känner mig nära inte alls skulle betrakta mig som rasist, däremot skulle de hålla med om att jag är humanist.
T ex anser jag att vi och Sverige som land borde hjälpa fler, ett större antal, människor i nöd.
Jag anser att vi under åren borde ha hjälpt fler med större hjälpbehov. Jag tycker det är humanistiskt att ha åsikten att vi har gjort fel val när vi har prioriterat att ta emot, ta hand om och försörja väldigt många unga män samtidigt som vi har valt att inte prioritera hjälp till kvinnor och barn med väldigt mycket större hjälpbehov.
Dessa mina åsikter anser jag vara humanistiska, och allt annat än rasistiska.

Det är för mig obegripligt att så många svenska kvinnor, så många som kallar sig feminister, har gjort valet att stödja den svenska politiken och valet att prioritera unga män framför kvinnor och barn som faktiskt har ett mycket större hjälpbehov.
Det är för mig obegripligt att inte svenska feminister på ett mycket tydligare sätt har satt ned foten och stått upp för kvinnor och barn med större hjälpbehov men i stället valt att stödja den politik som prioriterat att ta emot och försörja unga män.

Och obegripligt att inte svenska s k feminister mycket tydligare står upp för och debatterar om balkongkastningar och könsstympning. Var är svenska kvinnors och feministers höga röster, debattvilja, krav och kampanda för sina medsystrar gällande sådana frågor som könsstympning och balkongkastningar? Varför väljer svenska kvinnor och feminister att inte agera, varför väljer man att inte agera och göra politiska påtryckningar? Varför väljer man inte att utnyttja sin rösträtt? Varför väljer så många oftast att nästan inte ens debattera dessa frågor?

Är svenska kvinnor och feminister så rädda för att bli kallade rasister så de vågar inte ställa upp för sina medsystrar?
Vågar de inte debattera och ställa politiska krav mot könsstympning och balkongkastning, för de vågar inte utsätta sig för risken bli kallade rasister?

Finns någon som helst saklig grund för att hävda att män oftare är rasister?
Eller handlar det mera bara om det vanliga gnället från vanliga godhetsknarkare, handlar det mest om de där vanliga grova generaliseringarna och det där vanliga gnället man blir så trött på?

Om jag uppfattar dig rätt så tycker du i så fall rent generellt att vi svenskar, inklusive feminister och alla kvinnor, och inklusive det Svenska rättsväsendet, helt enkelt ska acceptera hedersbrott som t ex balkongkastning och könsstympning?  Därför att som du säger vi ska inte låta de manliga simpla anledningarna råda?

I så fall menar du att vi alla ska fortsätta acceptera och stödja de seder och traditioner där sådant är allmänt accepterat, och i allt vad gäller hedersbrott, som könsstympning och balkongkastning av kvinnor i Sverige, alla hedersbrott med ursprung i främmande kulturer, så ska vi inte "av simpel anledning" tillämpa svensk lag?

Du tycks stå för uppfattningen att Svensk lag ska begränsas till att gälla alla s k traditionella svenskar medan Svensk lag inte ska gälla för alla individer som tillhör främmande kulturer, att alla som ägnar sig åt hedersbrott ska kunna fortsätta ägna sig åt t ex könsstympning, balkongkastning och hedersmord i Sverige och undslippa Svensk lag..?

Om uppfattningen stämmer, gällande det intryck du förmedlar, så vågar jag säga att jag delar inte din uppfattning.

Jag menar att Svensk lag ska gälla lika för alla.
Jag menar att vi alla i Sverige kollektivt bör göra allt vi kan för att motverka att hedersbrotten tystas ned, blir allt mer accepterade som vanligt förekommande och tillåts fortsätta breda ut sig i det nya svenska samhället.
Är jag därför att betrakta som rasist???

Nej, jag klarar inte förstå hur du som person rent känslomässigt upplever att den generella gruppen män talar, eller hur du personligen upplever att röster låter i dina öron.

Dina resonemang, ditt gamla 90-tasmässiga sätt att upprepat och reflexmässigt dra rasistkortet, och dina okvädningar, i dessa fallen har jag ingen förståelse för det sätt du väljer agera på.

Du väljer att göra ett personligt påhopp på mig och du väljer kalla mig rasist.
Detta trots att du inte klarar prestera ett enda bevis eller ens ett tydligt exempel på vad jag skulle ha uttryckt som sakligt skulle kunna betraktas som rasistiskt.

Trots att du inte kan visa någon som helst saklig grund så väljer du att kalla mig rasist.
Ditt rasistkort verkar flyga upp och ner rent reflexmässigt och bortom all normal mänsklig kontroll. 

Nej jag menar statliga officiella myndigheters redovisning av officiella data fördelade på kvinnor respektive män.
Du får nog undersöka dina fakta en gång till, för jag tror du har fel gällande vårt valsystems utformning då jag är säker på att sådan statistik finns och redovisas officiellt. 

(Möjligt att jag missminner mig gällande just valmyndigheten? Men i så fall finns annan statlig myndighet som officiellt redovisar detta.)

Jag har inte möjlighet googla fram just nu vilka flera olika Svenska myndigheter som presenterar siffrorna.
Men jag vet med säkerhet att t ex SCB, alltså Statliga Statistikmyndigheten, officiellt presenterar sådana siffror/röster fördelade på bl a kvinnor respektive män.

Om du inte klarar finna statliga myndigheter och dessa officiella redovisningar, säg då till så ska jag hjälpa dig ta fram minst en officiell länk.

Ok. Ber om uppriktigt ursäkt ifall jag blandade ihop något av dina ord med en annan medlems uttalanden.

I så fall rättar jag mig och säger att det var en annan (rabiat?) medlem som påstod att jag skulle vara rasist.

Jag har aldrig trott att något jag skriver skulle på saklig grund kunna kallas för att vara rasistiskt.

Du menar alltså egentligen att det är ditt intryck, du upplever att, män oftare än kvinnor uttrycker sig rasistiskt.

Klarar du inte förstå att det är olika saker:
- Att uttrycka sig rasistiskt, att avstå från att uttrycka sig
respektive:
- Att vara eller inte vara rasist?