Varför så mycket upphetsning?

Tack för ditt svar. Jag hoppas att fler kan haka på, för liksom du tror jag att toleransen kunde öka om detta så de som inte har något val åtminstone slipper smyga.

Det är inte alls inom vården, aldrig skulle jag säga, som man möter sådana attityder, för jag förstår att ni som arbetar där är vana vid att möta det. 
Knappast i verkliga livet heller, jag kan räkna på mindre än ena handens fingrar när någon har gått förbi mig, t ex i en kassa och "som av en händelse" råkat stryka över baken med handen.
Nä det är på nätet som de här elakheterna sker, och den tråden både Frida och jag har läst var hemsk, tom mot den lite utvecklingsstörda dottern. Nu var det många som bet tillbaka mot hånarna, ska också sägas.
Det där med vården vet jag, efter många vårdkontakter genom åren, har också varit inlagd några gånger. Det blir en naturlig sak.
Jag går också på en dagverksamhet några gånger i veckan, som min fru lämnar och hämtar mig på. Dit kommer både deltagare utifrån och en del som bor på boendet där dagverksamheten är. De där som också går i blöjor har också kommit över stadiet av skam och blygsel, om de någonsin hade det, vi talar inte om det som något viktigt. Det är en bra sak, det här med dagverksamhet och så får min fru lite tid för sig själv. 

Det där med att förnedra någon genom att vilja sätta blöja på dem förstår jag mig helt enkelt inte på. Är det verkligen sant, eller är det bara ännu en skröna på nätet? Jag kan tänka mig det mellan människor vilka som helst, men inte inom vården faktiskt.
Jag blev bara tillfrågad om kateter en enda gång, sen kom det väl in i min journal att jag var rädd för den, för det är jag. Eller bara tanken känns mycket obehaglig. Vill inte ha något rör instucket där, och eftersom jag går bra, trots ett litet balansproblem, tänkte jag att det skulle kunna skava och vara obekvämt och rentav farligt. Jag fick i alla fall aldrig mer erbjudandet. Sen är det ju den andra sidan av saken också som du påpekade (och som jag endast mycket sällan känner av).
Så för mig är blöjan ALLTID att föredra, inte bara ofta som du skriver.

Jag har ett litet socialt umgänge, inget stort, där vad jag tror alla känner till det. Men framför allt har jag min fru, och eftersom det faktiskt var hon som föreslog det en gång i tiden när jag var tvungen att springa uppe flera gånger per natt, och ändå ibland läckte på vägen, så har jag ingen anledning alls att må dåligt av att behöva blöjan (senare även på dagen). Det är helt accepterat av henne alltså, och i själva verket var det hon som ledde mig till den lösningen. Det lär förbli så, resten av livet. Jag är tacksam för den trygghet det ger mig.

Tack! Det var bara vänlighet i den här tråden så här långt. Det är inte alldeles vanligt, eller i alla fall inte givet alltid. 
Ja, jag är mycket tacksam för min fru, att hon har hängt ihop med mig genom åren. 
Jag försöker också att inte begränsa henne. Hon ska också njuta av livet och vara självständig. Jag vet ju ändå, att jag alltid har henne kvar.