Manliga och kvinnliga sysslor i vardagen

Det finns ingen generell definition på det här sättet. När jag för länge sedan var medlem i en feministiskt präglad organisation tyckte vissa att få/ge blommor vara att jämställa med ett övergrepp. Det var ett uttryck för unkna förlegade normer och alla som pysslade med sådant var antingen onda eller dumma i huvudet.

Att säga att det enbart handlar om "mängd" och inte alls vilka sysslor det handlar om är förstås ett möjligt synsätt. Dock kan ju mängden även inkludera mannens jobb som läkare/advokat/ingenjör och på så sätt går allt ihop ändå. Då är vi inne på ett ganska gammaldags sätt att se på saken.

Jag har inte påstått att feminism och nazism skulle vara samma sak. Poängen var mer att allt som inte passar in i det egna bestämda mönstret skulle vara att jämställa med nazism. Många vänstermänniskor har ett sådant synsätt mer generellt. Det där med blommorna var ett exempel på det. Hur många som tycker eller agerar så spelar mindre roll men jag minns just de diskussionerna. Det var något som vissa pratade om öppet, inte bara någon elak tolkning av mig.

Att man ska ha rimlig fördelning av olika sysslor är inget konstigt och man behöver inte kalla sig för feminist för att tycka det. Så fort man börjar slänga sig med -ismer (kommunism, islamism, feminism, liberalism osv.) så handlar det i någon utsträckning om att man tycker att olika ideologiska principer ska överordnas vardagliga synsätt och problem.

 

Det är knappast så att jag skulle ha dålig koll på vad jag pratar om. Möjligen använder jag begreppen lite oprecist, alltså mer som folk pratar idag än exakt så som det skulle heta enligt någon mer ideologiskt kunnig persons synsätt.

Feminism finns av flera slag. En huvudindelning är mellan vänsterfeminister och borgerliga feminister. De som alltmer kommit att dominera arenan är vänsterfeministerna. De andra framstår ibland som lite bortglömda. Många vänsterfeminister anser att de andra inte är några riktiga feminister. Det beror på att de inte förstår att det är klasskampen som är den överordnade frågan och feminismen en del av detta.

Att påstå att det skulle finnas någon sorts ?opolitisk feminism? är ett konstigt påstående. Jag vet inte vad det är för något eller vilka som är de ledande företrädarna eller ideologerna i den rörelsen, om den nu finns.

Att icke-feminister skulle ha någon sorts enhetlig åsikt om vad män eller kvinnor ska göra är en konstig uppfattning. Det normala är rimligen att man inte tycker att frågan är så viktig. Alla par och familjer får organisera tillvaron på det sätt som passar dem. Någon överordnad sanning om vad som är rätt eller fel finns inte. Om någon eventuellt skulle ha en uppfattning att t.ex, 1800-talets bondesamhällle skulle vara norm för dagens samhälle så kan de närmast kallas reaktionära. Sådana personer finns men det är något udda.

Instämmer helt och har precis samma situation.

Min sambo kommer från en kultur där uppdelningen i manligt och kvinnligt är betydligt starkare än i Sverige. Hon har aldrig fått lära sig hur man använder en hammare eller en skruvmejsel. Att bli ombedd att lösa något sådant uppfattar hon som en kränkning. Eftersom allt sådant är manligt är det min plikt att sköta om det.

Man kan ha olika yrken. Att kvinnor generellt skulle ha dåliga yrken är förstås inte sant. Däremot är det i majoriteten av förhållanden, även i Sverige idag, så att mannen i högre grad gör karriär och har högre lön än kvinnan. Detta gäller i hög grad även de kvinnor som har sådana bra jobb som du listade. Undantag går alltid att hitta men det generella mönstret ser ut så.

Med en mer traditionell indelning av sysslor så sköter kvinnan markservicen medan mannen jobbar över på kvällen för att gynna karriären eller få in extrapengar för att finansiera familjens semester. Om det är det senare så bidrar ju han också till gemensam nytta och det kan man ju tycka också borde räknas.

Frågan i den här tråden handlar om hur folk i allmänhet har det, inte min specifika situation. Här verkade det handla om någon med (sannolikt) svensk partner som ändå har samma läge som jag.

Problemet för mig är egentligen inte att min sambo skulle vara ovillig att ta sig an saker. Jag har vid flera tillfällen visat henne hur man gör saker. Det har inte varit några problem sedan. Problemet är mer mentalt och handlar om att hon under sin uppväxt aldrig varit inblandad i något som uppfattats som manligt. Det har funnits vattentäta skott mellan det manliga och kvinnliga och det har uppfattats som normalt och rimligt att ha det så. Det har lett till att hon är oerfaren som ett litet barn när det gäller många enkla saker. Även tjejer i Sverige har ju träslöjd och där lär man sig en hel del användbart.

Ja, att så att säga bli ålagd eller tvungen att göra manliga sysslor uppfattar hon som en kränkning. Om jag däremot tar mig tid att reda ut den specifika sysslan och ser till att hon lär sig så går det bättre.

Vad är det för reell koppling till verkligheten du är ute efter?  Jag var för länge sedan medlem i organisationer som var vänster och där det fanns många feminister. Det är från den miljön jag hämtar det jag skriver. Vi pratar nu om aktiva och engagerade personer, inte några vanliga individer som anser sig höra till någon grupp. Nazister, fascister eller nazist-fascister är sådana uttryck som vänstermänniskor brukar använda för att bunta ihop alla som inte tror på deras egen verklighetsbild. Jag har själv blivit kallad för sådana saker och hört andra bli etiketterade så också.

Jag har inte påstått att feminister skulle ha några enhetliga uppfattningar. Jag lade upp ett exempel. Det var medvetet skrivet för att inte vara nedlåtande.

Vänstermänniskor är i hög grad kopplade till verkligheten. Det finns många sådana. Feminister är lite knepigare. Min bild av den gruppen kommer från lite längre tillbaka, när det var "mer på modet" att vara feminist. Det kan vara så att vissa som kallar sig feminister idag har en lite annan stil och inriktning. Nazisterna har inget mer verkligheten att göra alls. Det beror på att vänstermänniskorna har hittat på att alla som är höger är "nazister" eller något ditåt. Jag har träffat människor som är nazister (riktiga alltså) och det är något ganska annorlunda och inte så kul.

Att man kan tro starkt på principer om rättvisa, oavsett om det nu är feminism eller något annat som är rättesnöret, och upprätta listor och modeller för hur allt ska fördelas på det absolut mest korrekta sättet är ju inte fel. Någon kanske trivs med att leva så. Jag skulle inte automatiskt dissa en sådan modell. Däremot vore det intressant att få veta mer om det hela. Många jag i praktiken har träffat som hört till denna kategori har verkat mer intresserade av att prata högt om sina fina och perfekta principer än att faktiskt tillämpa dem. Det har varit mer tröttsamma än intressanta. Det utesluter förstås inte att någon kan ha en mer genomtänkt modell.

Vilka vänstermänniskor skulle det då finnas som skiljer sig från det jag presenterat? Jag har träffat många och varit medlem i flera sådana organisationer. Det var länge sedan men även numera träffar jag regelbundet på sådana personer. Att sortera in världen i gott och ont är en grundläggande dumhet som kännetecknar vänstermänniskor. SD är exempelvis onda. 

Riktiga nazister är inte kul. Det som vänstermänniskor anser vara nazism, rasism, fascism och liknande är för det mesta helt rimliga och legitima politiska åsikter. Med riktiga nazister menar jag människor som är beredda att använda våld och som har en sådan ideologi på riktigt. I sammanhang som jag inte själv styrt över har jag tyvärr träffat sådana personer. Det var iofs lärorikt men också jobbigt.

Jag vill inte veta något mer av dig eftersom du verkar ha en insnöad världsbild och ha just den här sortens jobbiga benägenheten att haka upp sig på detaljer som jag uppfattar som tröttsam. Mitt resonemang innan handlade om någon hypotetisk person som lever sitt liv utifrån strikta regler och principer. Om det sedan är miljö, jämställdhet, klasskamp eller något annat som man har satt på piedestal är mindre viktigt. Man kanske har kommit på något bra som andra också borde göra. Det vore iallafall fel att kategoriskt avfärda det.

Jag tycker att resonemanget om "feministiska" och "icke-feministiska" hushåll låter pretentiöst och lite löjligt. Man kan rimligen ha olika målsättningar och ambitioner utan att sätta etiketter på saker och ting. Etiketterandet blir oftast mest bara tröttsamt.

Jag har inte påstått att nazism och feminism skulle ha något med varandra att göra. Det är en knäpp idé. Att vänstermänniskor anser att alla som inte ställer upp på deras verklighetsbeskrivning är onda/nazister eller liknande är inget konstigt påstående. Det är så det generellt ser ut idag. Om sedan precis ALLA gör det kan inte jag veta. Jag har dock dumpat personer jag tidigare umgåtts med på denna grund. Det har varit personer som annars framstått som iallafall ganska normala. Vi pratar om olika personer som jag träffat i helt olika sammanhang.

Jag vet inte om kränkt är rätt begrepp. Varför skulle jag känna mig kränkt? Det är väl mer så att jag ogillar vissa företeelser just för att jag tidigare varit en del av det där utan att (där och då) haft förstånd nog att ta avstånd från stolleriet. Man kan kanske jämföra det med någon som varit med i en sekt och lyckats bryta sig ur. Man tenderar då att vara överdrivet negativ mot alla sorters sekter.

Om SD är offer vet inte jag. Det borde de väl svara på själva i så fall. Just att anse sig själv vara offer/förtryckt är annars vanligt bland just vänstermänniskor. Allting i världen beror på "strukturer". Ingen har något eget ansvar. Är man inte fattig så tillhör man någon minoritet. Alltid finns det något att skylla på.

Nej, det är en konstig tolkning. Att man anser att de som ?har fel? kan kallas nazister innebär inte att man jämförs eller jämställs med nazister.

Vad är det du vill ha sagt i konkret mening här? Jag har ingen uppfattning om vem som är offer eller inte. Att någon tycker att man är dum eller ?ond? innebär väl knappast att man skulle vara ett offer, om man nu inte tycker det själv möjligen

Ingen har påstått något sådant. De som främst brukar dela in människor i "onda" och "goda" är aktörer på vänsterkanten.

I sak kan olika vänsterrörelser mycket väl ha fullgoda poänger. Att påstå att allt de tycker skulle vara "fel och dåligt" vore dumt. De flesta politiska rörelser har särskilt intresse för vissa frågor. Gällande just dessa frågor brukar de ha poänger. Det är rätt naturligt om man är särskilt fokuserad på t.ex. jordbruk att man också har fungerande idéer och kunskap om hur man kan utveckla det området.

När det sedan ska kombineras med att utmåla de som står för andra saker som "onda" blir det bara tröttsamt. Det är fullt möjligt att de andra inte står för något bra (objektivt sätt) men de är knappast onda. Alla drivs av olika saker. Att man tycker på ett visst sätt beror på att man tror sig kunna vinna på en viss utveckling. Det är rimligen sant att det också skulle kunna vara så. Att man därför ska kallas för "ond" verkar onödigt.