Väldigt bra skrivet, instämmer helt. Den första tiden är det förälskelse som gäller, man bondar, fokuserar på allt man har gemensamt, man "letar rätt" och det som skaver sopas under mattan.
Det är naturligtvis inte helt bra, men det tillhör den vanliga gången vid förälskelse. Problemen tar man itu med sen, eller så separerar man. Att ha riktiga gräl redan de första månaderna är ett mycket dåligt tecken. Den relationen blir aldrig bra.
Om man inte bråkar den första tiden så finns det heller ingen anledning till det senare heller. Antagligen för att man är trygg i sig själv och båda parter tänker liknande om hur saker och ting är och ska vara. I varje fall är det ju inte meningen att man ska behöva tänka på vad man säger och gör hela tiden för att inte reta den andra. Håller man tillbaka bara för att undvika bråk och framför allt om skitsaker som inte ens är nåt att bråka om så kan man ju undra om förhållandet verkligen är bra.
När jag blev tillsammans med barnens pappa så bråkade vi en del i början och det blev aldrig bättre. Trodde givetvis att det var normalt men nu i efterhand så har jag förstått att så inte var fallet. Stor skillnad att bli lite småsur och irriterad mot att gräla/bråka. Inte meningen som sagt att gå på tå för att inte reta upp sin partner i den grad att det blir bråk utav det.
Min nuvararande har jag vart tillsammans med i 2 år och vi har inte vart mer än lite småsuriga på varandra. Åkte utomlands i 2 veckor första året och givetvis var jag lite rädd för hur det skulle bli. Om vi då kanske skulle gå varandra på nerverna då vi aldrig vart mer än 3 dagar sammanlagt i rad. Så det var ju stor skillnad. Aldrig känt mig så trygg och säker med någon annan tidigare och vi är fortfarande väldigt kära i varandra.
Sen är det klart att det finns de som bråkar mycket i början och det sen blir bättre. Men helt ärligt så tror jag det är mer åt andra hållet. Dvs man fortsätter bråka om skitsaker och sen i värsta fall blir det att man går isär för man varken vill eller orkar med all onödig bråk.
Har man dessutom barn så kanske det bästa är att gå isär om man inte kan sluta bråka.