Vad fyller boendestödjare för funktion egentligen?

Som jag har förstått det så är boendestöd mer av karaktären: skapa rutiner för att laga mat och diska, betala räkningarna, komma ihåg att handla och vad som behövs, hur ofta man ska bädda rent och liknande. Och får man till en fungerande rutin för de sakerna så ska väl boendestödet inte längre behövas. 

Om man behöver aktiv hjälp med sin hygien eller annan omvårdnad så är det mer som assistans eller hemtjänst. 

Nån att ringa när man mår dåligt borde mer vara nån kurator eller liknande. Vet inte vem som skulle kunna ha sån stand-by tjänst i så fall. 

De kommuner som jobbar för att boendestödet inte ska behövas är verkligen inte insatta i vad boendestödjare ska göra. Att jobba för det är väldigt nedlåtande. Självklart ska man jobba för bättre rutiner men ens nedsättningar försvinner inte, att man behöver någon med sig för att klara av vissa saker försvinner inte etc. Lägger man då till dåligt mående som mixtrar med ens förmågor...

Det är mer åt det hållet här nu men BS håller inte helt med om vad de fått som direktiv iaf. BS ska absolut kunna pusha och stödja vid även dåligt mående till dusch& städ men visst finns det gränser. Mina hade utan problem kunnat vänta utanför badrumsdörren medans jag duschade. Ringa till BS kommer inte på frågan här för att jag ev mår dåligt men skulle jag inte ta emot besök går ett telefonsamtal för att kolla läget bra.

Ett  mål kan vara att de intte ska behövas, beror på graden av svårigheter. De ska ju inte ta över sysslor utan motivera och göra brukaren delaktig i vardagen. Många har svårt mentalt att få struktur och styra upp vardagssysslor och då kommer boendestödet in. De flesta arbetar utifrån samma struktur som hemtjänsten med fasta beslut efter bistånd och är inga du kan ringa när du själv behöver dem. Utan behöver man akut stöd för man mår dåligt är det psykiatrin.

Håller med här, man kan inte uttala statiskt att BS inte ska behövas. 
Då har man bara träffat på en sorts brukare/klienter i så fall. Behovet är ju ytterst varierande!

En del behöver inledande stöd. Det kan vara en ung person med funktionsnedsättningar som flyttat hemifrån till lägenhet eller boende som man absolut kan se "sköta sig själv" om ett år eller två men inte nu. Där måste man börja från grunden, få in rutiner, repetera och repetera. Många ser en stor stolthet och glädje i att bara ha sin BS som stöd men att klara mycket själv.

Längst bort i andra änden har du dem som aldrig kommer klara sig utan BS och som mycket väl kan behöva personlig assistans så småningom för att de rent praktiskt eller intellektuellt inte kan klara en dusch. Eller rutiner kring mat och måltider. Där kan det ju inte vara målet att BS inte ska behövas, då har man missuppfattat uppdraget. 

Just det där att faktiskt ha någon med sig (body doubling om annan involverad men lever man ensam kan det va svårt att ha) som kan bara vara där så att man inte fastnar i något moment eller ger upp om något krånglar. Jag är inte korkad eller behöver träna på att laga mat, jag får bara inte ihop mig själv riktigt periodvis. Ena dagen lagar personen mat själv, andra kan den inte riktigt klara av att få ihop sig själv att göra en macka även om du vet hur man gör såklart. Det blir inte bättre för att den gjort tusentals mackor förut. Jag gör massor av saker utan BS. Likväl är stödet ovärderligt periodvis.

Tror nog att det kan se olika ut från kommun till kommun. Alla chefer för socialpsykiatri har inte samma syn på hur man bäst hjälper människor bl.a Men i vår kommun har det uppdagats flera fall där människor som haft boendestöd levt i ren misär.

Tanken är att man boendestödjarna ska hjälpa till att skapa rutiner som brukarna sen ska hålla eller hjälpa till med igångsättning. På biståndsbeslutet står det när och hur ofta man ska få hjälp meningen är inte att man ska kontakta dem utanför den tiden. Det här fungerar bra för den som behöver hjälp en kortare period pga utmattning, depression etc men inte alls om man har exempelvis autism och inte kan forma rutiner oavsett hur hur mycket hjälp man får. 

Ja så länge som kommunen accepterar att "brukaren" inte får komma in i
bostaden om inte denna vill så kommer det fortsätta vara så.

Vet flera som inte släpper in sin boendestödjare utan sitter i trappen och pratar en stund om hur det går.

Folk som är autister behöver ju i regel mer hjälp med igångsättning än rutiner, då autister brukar vara rutin/ vanemänniskor. Där är det väl snarare att se till att brukaren kommer igång med nya saker.

Det stämmer inte autister kan ha svårt med rutiner som att städa, laga mat etc Vissa har inte automatiserad inlärning så de måste aktivt tänka på hur man gör saker varje gång. Det gäller såklart inte alla. 

BS kan inte tvinga någon att göra något.