Skillnaden på att vara kär och gubbsjuk?

När jag var egentligen 16 år började jag få uppskattning av män i 35 års åldern.

När jag blev 18 år så blev detta verkligen påtagligt och äckligt. Grannar i 40 års åldern försökte sig på att bjuda ut mig.

Jag kunde bada vid områdets brygga och helt plötsligt fick jag ett meddelande av en granne, som jag aldrig pratat med som ingående beskrev hur min kropp såg ut i badkläder och vad den ville göra med mig?

Jag var verkligen äcklad. Dessa individer kände inte mig, jag pratade inte med dom, jag visste inte att dom fanns innan dessa meddelanden kom. Däremot så är ju inte folk dumma, kan man någons förnamn och har ett postnummer går det snabbt att köra uteslutningsleken.

Detta beteende ser ju som direkt obehagligt, rubbat och gubbsjukt. Men skulle nog även vilja hävda att man kan låsa in den här typen av män. En man va särskilt obehaglig som mer eller mindre stalka mig. Skickade smygfotograferade bilder på mig. Jag kunde få ett meddelande om vilka jag umgicks med, att han sett mig med en kille, vad min pappa handlade i affären och så vidare?

Men är det här ett gubbsjukt beteende? Var går gränsen mellan att vara kär i någon som är yngre och att vara gubbsjuk eller helt störd?

Beteendet dessa män hade skulle ju varit lika motbjudande om jag varit 35 år också.

Man ska kunna gå och bada i sitt egna område. Man ska kunna gå i sitt egna område utan att få en erotisk novell om hur min gångstil får den här gifta 40 åringen att känna sig.

Men frågan om åldersskillnad är ändå intressant. Jag tycker inte åldersskillnader är ett problem om man faktiskt är nyfiken på en person, man har gemensamma intressen eller något att prata om.

Att bara gå runt och objektifiera andra är väl problemet? Hur ser ni andra på detta? Det finns ju nyanser och gränser, men hur ser dessa ut.

Ezmeraldah skrev 2025-01-26 19:24:29 följande:

Tecum skrev 2025-01-26 16:57:00 följande:

Jaja, jag har väl fel då. Men jag känner ingen kvinna som råkat ut för stalking eller öppna kommentarer på den nivå som du och TS. Så därför undrar jag var du bor, storstad, småstad, landsbygd, och i vilken socioekonomisk miljö du rör dig?

Eller vill du bara tala om hur attraktiv du är/var?

Jag har liknande erfarenheter som personerna ni citerade och känner att jag vill bemöta/kommentera.

Jag växte upp i en "rik" närförort till en av de större städerna i Sverige (tänk Djursholm eller Lidingö och liknande), i ett villaområde (vi pratar inga sketna småhus utan rejäla jättekåkar, dyra som satan). Det fanns i stort sett inga invandrare i mitt bostadsområde (jo, såklart nån enstaka pappa eller mamma som var född i Frankrike eller Finland eller nåt men ni fattar nog ungefär vad jag menar), då på 80- och 90-talet. Det var väldigt ovanligt att ha skilda föräldrar, max en unge i varje skolklass levde med en styvförälder (som det hette då) och ett halvsyskon. En skilsmässa ansågs vara en jättekatastrof och sågs som nåt mycket sorgligt. Att vara arbetslös existerade i princip inte. Lyxhemmafruar med "låtsasjobb", typ egen liten "presentaffär" eller "driva klädföretag hemifrån", fanns det förstås, som skötte hem och barn (nåja, de flesta hade aupair och/eller polsk städerska boendes i källaren) medan mannen tjänade miljoner på sin advokatfirma. Två bilar (nej, ingen Volvo direkt), båt och sommarstuga samt utlandssemestrar minst en gång per år var mer regel än undantag. Ja, typ så växte jag upp. Och jag och mina kompisar var inte förskonade från övergrepp.

(Obs! Jag själv är INTE rik eller framgångsrik och äger varken bil, båt eller hus och bor inte längre i nåt villaområde nu som vuxen. Så jag skriver inte detta för att "skryta", ifall nån skulle tro det.)

Jag vet inte vad områdets utsatthet eller kvinnans socioekonomiska miljö har med saken att göra men kände att jag ville kommentera.

Nej, jag var inte attraktiv utan en helt vanlig medelmåtta. Ganska alldaglig med fel och brister som folk har mest, skulle jag säga.

Jag har inte direkt berättat om allt jag varit med om för exakt alla jag känner. Så det kan hända att ni känner kvinnor med liknande erfarenheter utan att ni vet om det.

Jag har samma typ av socioekonomisk bakgrund så dessa män hade bra utbildning och var mer som Mickan och Fredde i solsidan? dom såg väl sig själva som guds gåva till alla kvinnor.

Skillnaden på att vara kär och gubbsjuk?

INNEHÅLL