Fick avbryta graviditeten i v21, väntar på provsvar

Hej! Jag har inte gått igenom det som du TS och Ninja2022 går igenom just nu, men jag kan ändå förstå lite grann hur ni mår.

När min son var liten fick vi reda på att han har en kromosomavvikelse. Inget super allvarligt så att han kommer dö inom några år eller liknande. Jag och pappan testade oss och fick reda på att jag är bäraren av denna avvikelse.

Jag vet att det inte är mitt fel, men jag har ändå såna fruktansvärda skuldkänslor... 50% av de som har denna avvikelse får epilepsi (vilket är det värsta man kan få pga av avvikelsen, enligt mig) och än så länge har ingen av oss fått det trots att vi haft tecken på det båda två men det har varit negativt på EEG. 🙏🏼

Det är 50% risk att hans barn får samma avvikelse, och 50% risk ifall jag skulle bli gravid igen. Då har jag rätt att genomföra en massa prover tidigt i graviditeten. Hans lillasyster, som kom innan vi fick reda på detta, har inga tecken på att ha denna avvikelse förutom att hon (precis som vi) är väldigt överrörlig men det kan man ju vara iaf.

Ursäkta mitt långa inlägg, men det jag menar är att man kan inte belasta sig själv och känna skam. För min del var det bara slumpen att jag fick denna avvikelse, då ingen annan har detta.