Att ha 4 barn, hur är det?

Kanske dags att du börja satsa på dig själv istället? Börja jobba så du blir självständig och kan försörja dig själv om din man skulle lämna dig eller avlida. Sätt dig inte i den klassiska kvinnofällan. Lev lite istället.

Kan ju tillägga att vi aldrig jobbade heltid samtidigt föränn yngsta var 8 och vi hade slut på hennes föräldradagar. Det hade vi inte orkat med. Vi har inga som kan avlasta oss.

Barnen har börjar förskola när de varit 1,5 år ungefär och gått 8-15 första terminen. Sen har de fått gå 8-15 alla dagar. Vi har provat alla varianter av att gå ner i tid men tyckt det funkat bäst när vi båda gått ner ungefär lika mycket. Ingen av oss har velat jobba bara 50 % för det har varit svårt att få flyt på jobbet. Men 75% och uppåt har funkat bra för oss båda. 

Jag tyckte inte att det var någon speciellt stor omställning att gå från 3 till 4. Yngsta storasyskonet var drygt 2 år. Som trebarnsmamma hade jag redan en hel del erfarenhet att använda när fyran föddes, och det har ju du också! Och er nuvarande familj är förmodligen en fungerande grupp redan, med rutiner, vanor och inbördes roller. Nu ska ni passa in en person till i gruppen. Det är klart att det innebär en förändring, men er nya lilla bebis kommer inte kullkasta allting.

Men jag känner igen tanken "hur ska det här gå", speciellt när en är gravid och trött och bebisen sparkar i magen på nätterna samtidigt som ett storasyskon vaknar fler gånger per natt av hosta.

Jag och pappan turades om att vara föräldralediga och jobba heltid under de första åren fram till yngsta började på förskola vid nästan 3 års ålder. Att ha dålig eller ingen inkomst är en kvinnofälla, men att ha dålig eller ingen relation till sina barn är en mansfälla, vilket är nog så allvarligt. Mansfällan kan undvikas genom att pappan är en aktiv förälder till sina barn från det att de är små.

Jag har sex barn i två kullar. De fyra äldsta är alla födda inom sex år, och sedan är det ett hopp, och så kom två sladdisar.

Jag tyckte att den största omställningen var att gå från noll till ett barn, helt plötsligt är man förälder och har ett litet knyte med stora krav, och så skulle man få till rutiner.

Nästa omställning var att gå från två till tre, när det blev fler barn än vuxna. Men den omställningen tyckte jag var mycket mindre.

När fjärde barnet kom var mina två äldsta ändå så stora att de inte behövde konstant passas, de kunde vänta på sin tur och de kunde underhålla varandra.

Jag tycker inte heller att det varit några större problem att räcka till som förälder, varken när de var små eller när de var äldre (mina två yngsta är tweenies, de tre äldsta har flyttat hemifrån). Inget av barnen har haft något fritidsintresse som kräver massa skjutsande och/eller engagemang (stå i kiosk, sälja lotter, etc) heller, och vi bor såpass centralt att de från ganska tidig ålder kunnat ta sig till sina aktiviteter själva. Det hade nog varit svårare om vi bott ute på vischan där man måste ta bilen för minsta grej utanför hemmet.

Jag kan ibland känna att jag hade önskat att jag orkat mer, haft mer tid med barnen, men det tror jag att de flesta förvärvsarbetande föräldrar känner då och då, oavsett hur många barn man har.

Mina barn är födda 2015, 2017, 2019, 2021 och 2022, så vartannat kalenderår - förutom yngsta två med ett kalenderår emellan sig. Relativt tätt!

Med det sagt är äldsta född slutet på december 2015, och 2an född januari 2017 - så det är i praktiken 12,5 månader mellan dem. Sedan föddes 3an sen 2019, så de äldre två var nästan 3 och 4 när han föddes. Det som var så enkelt då var:
- De äldre två lekte med varann, var pottränade, kunde klä på/av sig själva, kunde äta utan att slabba ner halva köket o.s.v.
- Jag "kunde" ju bebisar. Med första var allt nytt = ingen avslappning. Med tvåan så var ju första bara 12 månader = ingen avslappning. Men med 3an kunde jag allt OCH kunde sitta och gosa och mysa med honom på soffan, medan de äldre två lekte med varann. Plättlätt!

...så föddes fyran januari 2021. Prematur. I praktiken 13 månader yngre än 3an. Stress!

Femman föddes 1,5 år efter fyran. Också prematur, men då var ju den biten ingen nyhet längre = plättlätt.

Barn överallt - japp! Men det är du ju van vid redan vid 3 barn 😉

En av de värsta kvinnofällorna måste ändå vara att det jämt ska rackas ned på kvinnor som väljer en mer traditionell livsstil (som att vara hemma länge med barnen). Det ska skuldbeläggas och suckas, förlöjligas och viftas med pekpinnar. Varför ska det vara så himla svårt att acceptera att andra lever på ett sätt som man själv inte skulle välja?

Kommentaren var knappast neutral ("härlig" var ironiskt menat, eller hur?) och bara ordet "kvinnofälla" är i sig en negativ värdering med ideologisk grund.

Att gå på min person är inte ett argument, det stärker snarare min invändning.

Jag har tre äldre barn och försöker nu få nummer 4.. eller ja hoppas på (är 36). 

jag tror åldern på övriga barn påverkar hur det blir, har du äldre barn blir det familjen som hjälps åt, har du yngre barn så har du plötsligt en flock ❤️ alla år jag jobbat som förskollärare så har vi delat upp barngruppen och jobbat i mindre grupper där man är själv med 4-6 st 1-3 åringar. Det funkar alldeles utmärkt, om du har en anpassad och genomtänkt miljö med struktur och rutiner ❤️

Gud vad skönt att höra att det inte måste vara katastrof utan att livet kan bli bra ändå, tack för ditt svar.

Mycket härlig och bekväm, finns inget mer härligt än att slippa jobba och kunna vara hemma.

Tack så mycket till alla som svarat. 
Har varit så deppig under graviditeten och känt att allting är kört. Men det var skönt att höra andras upplevelser av att ha 4 barn och nu känner jag lite att det kan gå åt helvete, men det kan också gå bra. Så man får hoppas på det bästa.

Min mamma hade fyra barn. Hon har alltid sagt att hon gärna skulle haft 6 barn, så hon tyckte nog inte det var så jobbigt. Hon var förstås ganska ung och har alltid haft mycket energi så det hjälpte säkert!

Det blir nog ingen större skillnad mellan tre och fyra barn.

Själv skulle jag aldrig orka och dessutom vill jag ha lagom med tid till samtal och umgänge med mitt barn på tu man hand. Det har man ju inte om man har fyra barn. Tyvärr! 

Jag har sex nu vuxna barn! Fick dem ganska tätt och småbarnsåren var intensiva men de mest underbara i mitt liv. ALLT kretsade kring den stora barnaskaran och nog fick man göra avkall på egen tid. I vuxen ålder har de stor behållning av varandra, som ett stort kompisgäng! Har aldrig en sekund ångrat att jag satsade på en stor familj. Att gå från tre till fyra barn kan väl ha en del praktiska saker som behöver lösas, större bil, rum i huset osv, men det är sådant man löser allt efter som. 

Jag har 4 döttrar. Tyckte inte det blev någon skillnad från barn 3 till barn 4. Vissa dagar har det varit kaos men fler dagar har varit bra. Jag var då också ensam med alla barnen för mannen jobbade borta under veckorna. Mitt tips är att se till att planera, jag hade en kalender samt en veckoplanering på väggen. Idag är den yngsta 10 år och den äldsta 22. Sen lärde jag mig att det var inte hela världen att en dag blev kaos, eller hemmet inte blev städat osv.