Att ha 4 barn, hur är det?

Att gå från 2-3 barn var ingenting alls, plättlätt. Att gå från 3-4 barn var... Ja... Föreställ dig att du håller på att drunkna - så ger någon dig en bebis.

Som att gå från 3 till 44 barn. 😅

Men efter ungefär 1,5 månader hade vi vant oss. 4-5 var däremot plättlätt igen.

Ja, det blir mycket läxor m.m., som Elsa är inne på, olika aktiviteter, många kompisar till barnen på besök. Inte ovanligt att det är 10 ungar vid middagsbordet här ibland. 😆

Så beror det såklart på barnen och föräldrarna. Vi föräldrar är neurotypiska/diagnosfria, lugna och hade lätt för oss i skolan. Barnen är precis som vi var/är. Jag kan ibland uppleva att våra fem barn tillsammans är enklare än ett av vissa andra personers barn.

Har fyra barn, vilket är min största lycka här i livet. Den största omställningen för oss var att skaffa större bil och hotell rum. Jag har aldrig jobbat heltid som mamma och efter fjärde barnet blev det halvtid, vilket kändes helt rätt då min man jobbade/reste mycket under småbarnstiden. 

Har fyra barn. Nu är de stora, yngsta går på högstadiet men för drygt 10 år sen när de var typ 1,3,5 och 7 så var det ju mer livat.

yngsta har alltid varit superlugn. Trean har varit en utmaning. Fyran hann liksom ikapp trean ganska direkt i hur mycket tillsyn som behövdes. 

Sen fanns det ju en period där vi många kvällar hade fyra barn med fyra olika aktiviteter på fyra olika ställen i stan. Det var en spännande tid logistiskt. Men jag tyckte det var mycket mindre slitigt än när de var mindre och man behövde vakta dem mer handfast så de inte hade ihjäl sig själv eller varandra.

som tonåringar har samtliga varit lugna. Klart de bråkat en del men överlag lugna, förståndiga och hjälpsamma när det krävts. Nu är livet plättlätt.