• Anonym (Ella)

    Hur lång tid ska det ta???

    Jag kände likadant när jag flyttade från Skellefteå till Luleå för att plugga. Då har jag ändå familj i Luleå och känner till staden väl och det är ju bara två timmars bussresa bort. Det var jobbigt trots detta.

    Omställningen var stor och första terminen var riktigt tung när det gällde studier. Att jag var inneboende hos en kvinna jag inte trivdes jättebra hos till en början gjorde det inte bättre.

    De flesta i min klass ägnade fritiden åt att supa. Jag som inte dricker och är obekväm bland fulla människor hade lite svårt att komma in i gemenskapen.

    Jag rekommenderar att du tar kontakt med studenthälsan. Det gjorde jag och det hjälpte en del.

    När andra terminen börjat, jag klarade omtentan jag fick under första terminen och hade fått en egen studentlägenhet där jag trivdes bättre, och jag hade fått ihop ganska bra med högskolepoäng blev det bättre. Sen helt plötsligt hade tre år passerat och jag var färdigutbildad.

    Jag önskar dig all lycka till 🌹

  • Anonym (Ella)
    Anonym (Vidrigt) skrev 2025-01-25 13:38:34 följande:
    Åh, jag vet att jag är mer känslig än de flesta andra, men jag trodde inte att det var så ovanligt att det faller i kategorin onormalt ... fan, då är det ju ännu mer dödsdömt ... jag har funderat på studenthälsan, men då måste jag ordna med tid och sen ska man sitta där o berätta om hur man mår och "avslöja" sig ... och ännu värre känns det ju om det dessutom är helt onormalt.

    Jag fattar att ansvaret ligger på mig, och jag har gått (och går) verkligen på varenda social grej som finns. Men jag känner ett fruktansvärt motstånd varje gång och får verkligen tvinga mig själv att gå, och efteråt är jag helt slut, men kan ändå inte sova.
    Helt onormalt är det inte, men du ska inte behöva känna som du gör. Studenthälsan rekommenderade oss studenter att ta kontakt hellre för tidigt än för sent. Om situationen leder till djup depression eller till och med självmordstankar så måste du få hjälp av vården. Men studenthälsan är alltid en bra startpunkt.

    Jag hoppas du får hjälp så snart som möjligt 🌹
    Du är inte ensam. Min bror pluggade i Umeå under pandemin och blev rejält deppig då han bara satt på rummet hela dagarna och alla aktiviteter hade stängt. En vän till mig, som också pluggade i Umeå, fick utmattningssyndrom efter första terminen och ångrar att han inte sökte hjälp tidigare. Han blev tvungen att ta studieuppehåll och gå om första terminen tyvärr, men han kom tillbaka och klarar nu studierna bra. Även om det kanske känns hopplöst just nu så finns det alltid chanser att komma igen, men du måste få hjälp för att inte ramla djupare ner i hopplösheten.
Svar på tråden Hur lång tid ska det ta???