Hur lång tid ska det ta???

Anonym (Vidrigt) skrev 2025-01-23 09:26:10 följande:

Jag (tjej, 22 år) har börjat nu den här terminen på ett program i Umeå. Det är (eller trodde jag iaf) min drömutbildning, men jag mår så fruktansvärt dåligt och vill bara hem igen, men det går ju inte. Jag har flyttat från min hemstad som ligger väldigt långt från Umeå och det känns som att jag ska dö. Jag fattar att det beror på att det är en stor omställning och allt sånt, och jag har alltid haft jobbigt med när det har varit nya saker i livet, men det här känns mycket, mycket värre än något annat tidigare. Jag vet ju också att det är många som känner så här när de flyttar (långt) hemifrån osv och jag vet att det är "normalt" och jag vet "allt" om hur jag ska tänka och vad jag ska göra osv.

Min fråga är alltså inte hur jag ska göra för att klara det här, eller hur jag ska tänka, utan min fråga är: hur lång tid kan det ta innan det blir bättre??? Jag fattar att det självklart är jätteindividuellt, så jag menar inte att någon ska kunna säga hur lång tid det kommer att ta för mig, utan jag skulle vilja höra från andra som varit med om samma sak hur lång tid det tog för er.

Stort tack till er som läst ända hit, och ännu större tack till er som svarar också ❤️

Det är ju svårt att säga, och svårt att avgöra vad du egentligen tycker är jobbigt här. Även "drömutbildningen" kan ju vara halvdant upplagd som gör att det inte känns värt att studera just där. Det är ju ofta svårt om förväntningar och verklighet inte klaffar helt från dag ett. Generellt sett är det ju svårt i början om man går igenom en stor förändring. Första natten i en ny lägenhet känns ju inte som "hemma" direkt.

Jag växte upp i Umeå, och ärligt talat gör sig staden inte sig superbra i Januari alla gånger, om det är första gången man är där en längre tid. Men den är också väldigt härlig på många sätt med.

Om studierna ändå känns okej, och du känner att det är det du vill studera skulle jag ge det minst en till två terminer. Om det fortfarande känns hemskt efter det skulle jag se om utbildningen finns i en annan stad dit du kan flytta för att fortsätta dina studier. Tills dess skulle jag försöka lista ut vad som känns fel och aktivt jobba för att det ska bli bättre.

Anonym (Alice)

Thu 23 Jan 14:46

#7

Anonym (Vidrigt) skrev 2025-01-23 13:45:35 följande:

Tack så mycket för ditt svar. Ja, det är ju omöjligt för nån annan att säga vad som gäller för mig, det förstår jag. Men är din erfarenhet att det tar en till två terminer?

Ja, absolut. Du kommer definitivt inte ha en komplett syn av en stad eller en utbildning efter bara nån vecka. Det kommer ju också ta ett tag att bo in dig i ditt nya boende, och få det att kännas som "ditt".

Ge det lite tid och gör ditt bästa för att du ska trivas, och känner du att utbildningen inte fungerar ska du ju såklart byta, men allt annat är antingen temporärt eller går att fixa på olika sätt. Jag stormtrivdes inte i staden jag pluggade i, men jag visste att det bara var under tre års tid, och när jag tog examen flyttade jag därifrån.

Anonym (Alice)

Fri 24 Jan 12:47

#16

Anonym (Vidrigt) skrev 2025-01-24 12:19:35 följande:

Tack! Men kände du det som att du skulle dö under hela den tiden? Just nu är mitt mål att på morgonen känna att jag nog ska kunna ta mig genom dagen; att stormtrivas finns liksom inte öht i mina tankar.

Det är absolut inte normalt att känna som om du ska dö. Så du måste ta ansvar för dina känslor och jobba för att det ska bli bättre för dig. Du kan absolut kontakta studenthälsan eller UMO eller din vårdcentral eller vad som helst, men känn också vad det är du saknar och vad som gör att det känns så hemskt. Vad kan du göra för att det ska bli bättre? Om du tycker att det är jobbigt om du t.ex. inte har vänner, var kan du då träffa nya personer? Etc.

Även om det känns jobbigt nu så kommer det ju lösa sig. Vill du plugga den utbildningen och jobba inom det, så ge det tid och jobba för att det ska bli bättre.

Anonym (Alice)

Sat 25 Jan 20:05

#28

Anonym (Vidrigt) skrev 2025-01-25 13:38:34 följande:

Åh, jag vet att jag är mer känslig än de flesta andra, men jag trodde inte att det var så ovanligt att det faller i kategorin onormalt ... fan, då är det ju ännu mer dödsdömt ... jag har funderat på studenthälsan, men då måste jag ordna med tid och sen ska man sitta där o berätta om hur man mår och "avslöja" sig ... och ännu värre känns det ju om det dessutom är helt onormalt.

Jag fattar att ansvaret ligger på mig, och jag har gått (och går) verkligen på varenda social grej som finns. Men jag känner ett fruktansvärt motstånd varje gång och får verkligen tvinga mig själv att gå, och efteråt är jag helt slut, men kan ändå inte sova.

Vilka typer av saker söker du dig till? Vet t.ex. att Stadskyrkan har en jättefin kör för unga (långt ifrån alla som är med är religiösa), Umeå stads motettkör, för de mellan typ 20-35. Jag skulle ärligt talat föreslå att du kollar upp den, eller liknande om du vill hitta vänner.

Jag upplevde det som att många aktiviteter som organiserades via nollningen kretsade kring att supa, och även om jag dricker själv och har inget emot alkohol, vill man ju att det ska finnas nåt mer än det.

Hur lång tid ska det ta???

INNEHÅLL