Min mans ex är arg på mig
Jag kom in i min sambos liv när hans ena barn va 22. Då hade hen ingen gymnasieutbildning och legat hemma i sängen hela gymnasietiden. Jag försökte snabbt få klarhet i varför hen inte gick till skolan, vad hade dom gjort?
Ingenting, inte ens sökt sig till BUP utan dom lät hen Vara. Hen mådde även väldigt psykiskt dåligt. Jag fixade snabbt in hen i terapi hos en psykoterapeut och det började bli bättre men jag kände verkligen att hen behövde mer stöd.
Jag prata med min man om hans barn inte skulle kunna ha ADHD, hade dom aldrig tänkt tanken?
Nej, han svarade att hans ex inte ville prata om sånt där alls. Sedan ordnade jag en psykolog efter att barnet legat i sängen i 4 månader och inte kunde göra saker alls. På första samtalet med psykologen ville psykologen göra en utredning. 5 månader senare fanns ADHD diagnosen på pappret och hen började medicinera. På 1,5 år hade hen läst in hela gymnasiet, motsvarande tre års studier, hen kom in på sin drömutbildning på universitetet och hen mår idag bra.
Men hens mamma hatar mig. Jag la mig i, jag gjorde sånt man inte ska göra.
Jag förstår inte, hennes barn mådde inte bra, hen har ju nu fått hjälp. Jag förstår bara inte hur mamman kunde tillåta barnet må såhär dåligt?
Den stora frågan: medicinerar dottern fortfarande?
Medicinering fungerar på kort sikt. Men på lång sikt så ska man vara medveten om att det är amfetamin man ger ens unge och man får också alla påföljder, trots låg dosering.