• Anonym (Petra)

    Fråga till er vuxna med ADHD

    Hej. 
    Jag har en dotter på 14 år som har ADHD o trotssyndrom. Hon har svårigheter på många olika  plan. Bla. känsloreglering, kläder som känns fel, maten som smakar äckligt, lukter, svårt att komma igång med saker o ännu svårare att avsluta dem, koncentration, impulser, upp o ner med allt...

    Med anpassningar i skolan o mycket hjälp på hemmaplan så får hon någorlunda fungerande liv. Men vi föräldrar drar ett stort lass o vänder in o ut på oss själva att det ska fungera. O jag undrar ofta hur hon ska klara sig som vuxen. 
    Kommer hon att leva i misär eller blir det lättare med tiden. Hittar man strategier att få livet att fungera som vuxen?
    Hur är övergång mellan tonåring o vuxen?
    Finns det någon vuxen med ADHD som vill dela med sig av sin erfarenhet. 
    Tack på förhand

  • Svar på tråden Fråga till er vuxna med ADHD
  • Anonym (jorm)

    Det ska finnas föräldrakurser för de som är föräldrar till barn med ADHD där man lär sig bemöta just dem grejerna. 

    Kolla med din kommuN!

  • Xeedy

    Det kan gå hur bra som hällst. Vissa lär sig leva med det å anpassa sin vardag. Mkt har med umgänge och hur införstådd man själv är om sina egna problem.
    Ja självinsikt. 

    Dock nått som nästan ingen kommer undan med den diagnosen är att nästan alla någon kommer lida av physkisk ohälsa. Det är min egen erfarenhet. 

    Dom gånger jag har mått dåligt så har jag mått dåligt å sökt hjälp för man varit utbränd osv. Så har dom sakt
    "Men du verkar ju klara dig jätte bra med hus å allt ju så vad är problemet? " 
    Ja du fattar. 


    Ibland gör jag misstag med flit. Annars helt perfekt
  • Xeedy
    Anonym (jorm) skrev 2025-01-18 23:19:36 följande:

    Det ska finnas föräldrakurser för de som är föräldrar till barn med ADHD där man lär sig bemöta just dem grejerna. 

    Kolla med din kommuN!


    Dom där kurserna är ett skämt. Bara massa fjantade med å låta dom göra som dom vill.

    Har varit för min dotter och har själv adhd. Och det man får lära sig där skulle aldrig funkat på mig i tonåren 
    Ibland gör jag misstag med flit. Annars helt perfekt
  • Anonym (Håll ut)

    Hej! 
    Låter som att du beskriver mig som tonåring. Min mamma jobbade inte, jag var hennes heltidsjobb och jag avskydde henne. Hon var otroligt tålmodig. Bråken avlöste varandra.

    Tonåren var värst, hormonerna gjorde allting mycket värre, det var vidrigt att vara så arg, förvirrad, hatisk. Skolan gick rätt bra trots allt, lärde mig snabbt utan att behöva plugga så mycket. 

    Jag vuxen, jag äter concerta, livet är inte perfekt, hemmet är oftast kaos, jag har ett bra jobb med flex (passar perfekt eftersom jag har svårt att komma igång), jag har barn, jag har stöd, arbetsterapeut. Har gått i kbt för att lära mig nya strategier. 

    Precis som din dotter avskydde jag kläder som inte känns rätt, överkänslig mot doft och smak. Så är det fortfarande, men det kan jag leva med.

    Jag har en mycket bättre relation till min mamma, den blev bättre så snart jag flyttade hemifrån. Jag tror inte att någon föräldrakurs i världen hade kunnat få mig lugnare, jag tror inte att någonting rådde på mig. 

    Det jag försöker säga är att det kan gå rätt bra! :) 

  • Yamarin

    Känner igen mig i din situation, vända ut och in sig
    båda barnen har adhd
    båda som vuxna funkar bra nu, dotter håller på att magister examen, det finns hopp, men det var en mödosam väg ditt.

  • Anonym (Petra)
    Anonym (Håll ut) skrev 2025-01-19 02:19:36 följande:

    Hej! 
    Låter som att du beskriver mig som tonåring. Min mamma jobbade inte, jag var hennes heltidsjobb och jag avskydde henne. Hon var otroligt tålmodig. Bråken avlöste varandra.

    Tonåren var värst, hormonerna gjorde allting mycket värre, det var vidrigt att vara så arg, förvirrad, hatisk. Skolan gick rätt bra trots allt, lärde mig snabbt utan att behöva plugga så mycket. 

    Jag vuxen, jag äter concerta, livet är inte perfekt, hemmet är oftast kaos, jag har ett bra jobb med flex (passar perfekt eftersom jag har svårt att komma igång), jag har barn, jag har stöd, arbetsterapeut. Har gått i kbt för att lära mig nya strategier. 

    Precis som din dotter avskydde jag kläder som inte känns rätt, överkänslig mot doft och smak. Så är det fortfarande, men det kan jag leva med.

    Jag har en mycket bättre relation till min mamma, den blev bättre så snart jag flyttade hemifrån. Jag tror inte att någon föräldrakurs i världen hade kunnat få mig lugnare, jag tror inte att någonting rådde på mig. 

    Det jag försöker säga är att det kan gå rätt bra! :) 


    Tack för att du delar med dig,  intressant att läsa. Vi föräldrar gör allt för vår dotter men det finns en oro för hur det kommer att gå för henne när inte vi drar allt framåt.
  • Anonym (Petra)
    Yamarin skrev 2025-01-19 03:18:51 följande:

    Känner igen mig i din situation, vända ut och in sig
    båda barnen har adhd
    båda som vuxna funkar bra nu, dotter håller på att magister examen, det finns hopp, men det var en mödosam väg ditt.


    Tack för ditt svar. Det låter hoppfullt. Ja, mödosam är det på alla sätt o vis. 
  • Anonym (Petra)
    Xeedy skrev 2025-01-19 00:11:47 följande:

    Det kan gå hur bra som hällst. Vissa lär sig leva med det å anpassa sin vardag. Mkt har med umgänge och hur införstådd man själv är om sina egna problem.
    Ja självinsikt. 

    Dock nått som nästan ingen kommer undan med den diagnosen är att nästan alla någon kommer lida av physkisk ohälsa. Det är min egen erfarenhet. 

    Dom gånger jag har mått dåligt så har jag mått dåligt å sökt hjälp för man varit utbränd osv. Så har dom sakt
    "Men du verkar ju klara dig jätte bra med hus å allt ju så vad är problemet? " 
    Ja du fattar. 


    Tack för ditt svar. Jag tror också att risken för psykisk ohälsa är stor framöver. 
    Vi gör allt för att hjälpa vår dotter att klara skolan o inte hamna snett. Hon drar sig till det som är lite spännande o tänker inte till alla gånger. Men än så länge tycker jag det går hyfsat, så länge vi är med o drar allt framåt.
  • Venenum

    Jag kan trösta dig med att jag som vuxen inte lever i misär. Det var jobbigt för mig i sen tonår-tidiga 20, men idag har jag strategier på plats som gör att livet flyter fint. Har bra jobb, tillfreds med mig själv, en fin och välmående familj. 

    För tolv år sedan blev jag utbränd så idag har jag även lärt mig mina egna begränsningar. Driver ett litet företag och arbetar 100 procent med ett arbete som är krävande. Trivs. 


    >> det är okej att tänka fel, så länge man tänker själv
  • Anonym (Petra)
    Venenum skrev 2025-01-19 11:04:08 följande:

    Jag kan trösta dig med att jag som vuxen inte lever i misär. Det var jobbigt för mig i sen tonår-tidiga 20, men idag har jag strategier på plats som gör att livet flyter fint. Har bra jobb, tillfreds med mig själv, en fin och välmående familj. 

    För tolv år sedan blev jag utbränd så idag har jag även lärt mig mina egna begränsningar. Driver ett litet företag och arbetar 100 procent med ett arbete som är krävande. Trivs. 


    Tack för ditt svar. Fint att läsa att det har gått bra för dig. Trots din utbrändhet verkar du ha hittat rätt i livet. 
    Det skrivs så mycket om ungdomar med NPF o problematiken kring det. Den biten har jag bra koll på,  genom min dotter o allt jag har läst. Men det pratas inte mycket om vad som händer efter när man övergår till vuxet liv, därav min fråga. 
    Tack återigen o önskar dig fortsatt lycka till. 
Svar på tråden Fråga till er vuxna med ADHD