Vi har fått till oss att vi ska få köpa huset, nu börjar en "ägare " att tveka. Är så ledsen

Det här är ju det mest etiska och rättvisa att göra för alla inblandade parter.

Jag tycker absolut det låter som det bästa alternativet.
Min mamma har blivit ovän med halvsyskon på grund av bråk om arv osv ,hon visste inte ens om att halvbrodern hade gått bort för flera år sen.

Sånt är jättetråkigt och inte värt det. Bättre att TS låter syskonen lägga ut huset och sälja till någon annan (inte hennes problem om de förlorar på det) och hittar ett annat hus , så speciellt kan det inte vara så att det är värt att förstöra sambons relation med sin familj. Nu blir ju kanske syskonen som äger huset ovänner på grund av att TS absolut måste ha det här huset och inget annat hus i hela Sverige duger. 

Har förresten sett en tråd tidigare om samma hus , då var det hyresgästen som hade bott där jättelänge och inte ens hade fått veta att hon skulle behöva flytta. Känns som att det bästa för alla inblandade är om TS släpper det och hittar något annat. 

Folk är så jävla snikna. Sluta hoppas på huset så slipper du bli besviken.
Börja kolla på andra hus, kanske hittar du något som känns mycket mycket bättre. 

Är inte det som är grejen..vi har fått till oss att vi ska få köpa huset, vi har planerat. Fått lånelöfte. Räknat, jag har gått upp i tid på jobbet med mera. Därför jag blir besviken. 

Ja, man kan bli besviken, men det här kommer ta jättelång tid innan det reds ut, om ni alls får köpa huset i slutänden! Eller så läggs det på marknaden (och jag tror att det är vad som kommer att hända) och då får ni ge bud som alla andra.

Satsa på att söka ett annat hus istället! Antingen lyckas ni och allt är frid och fröjd, eller så blir det inte så och då får ni buda på detta.

Att sälja inom släkten (eller till vänner) är som att bädda för trubbel. 

När farmor kände att slutet närmade sig la hon ut sommarstugan till allmän försäljning även fast hon visste att det fanns barn (och barnbarn) som var intresserade. Men för att slippa tjafs och anklagelser om favoriterna etc så gick huset ut på öppna marknaden. I slutändan blev det en av mina fastrar och hennes dotter som köpte men det var ju för att de kunde bjuda högst. Alla 6 syskon var nöjda med lösningen och inget tjafs efteråt eller när farmor faktiskt dog (inte om sommarstugan iaf).

Så, det mest rättvisa är faktiskt att lägga ut huset. Trist gör er som blivit lovade att köpa det men ändå mest rättvist.

Förstår att ni är besvikna.  En variant är att sätt hårt mot hårt.  Säg att ni kan skriva kontrakt nu på beloppet ni var överens om.  Blir det inget kontrakt kommer ni leta annat.  

Beror på, 2 av 3 syskon är emot att det läggs ut

De får vara hur emot de vill men de har inget att säga till om faktiskt. Om den tredje ansöker om tvångsförsäljning hos tingsrätten så blir det så.

Varför är de emot det? Sentimentala skäl att det ska bli kvar i familjen eller att de tycker att ni har "förtjänat" det mer än andra?

Ärligt talat hade jag bett om en ny värdering om det har gått ett år och frågat Länsförsäkringar, för de är snåla i värdering.

En bekant som tänkte att de skulle få ner amorteringskravet har just fått till sig att deras moderna villa med pool just nu är värd 200k mindre än de har i lån på den (!). Och en låg värdering hade ju talat för att farbrodern ger med sig, snarare än lägger ut huset och riskerar att få ännu mindre.

Men det beror klart på om läget är vackert, om där är plats för barn, service, kommunikationer mm.