Anonym (nn) skrev 2025-01-17 15:24:19 följande:
Tack, men det gör jag inte-
Jag är ett misslyckande. Jag är en missfoster. Jag är en embarresment.
Jag har förstört allting-min hjärna, mina relationer, mina grejer, min framtid etc.
Jag förtjänar att dö.
Visst, mitt liv ser ut att ljusna, jag ska studera och flytta, men det är för sent. Jag är för gammal. Jag är för förstörd. Jag har förstört allting.
Allting är en sinnesjuk kaos-härva.
Varför blev det såhär? Kunde det undvikits? Är allting jag tänker på. Ja, jag hade grava problem i tonåren, men jag var väl inte ett missfoster redan då? Det kom senare. Bara, varför? Vad gjorde jag, och vad gjorde jag inte som resulterade i detta? Ja fick kontakt med BUP som tonåring, men fick givetvis ingen hjälp.
På vilket sätt är du ett "missfoster"? Har du något funktionshinder eller mår du dåligt efter en dysfunktionell uppväxt? Hursomhelst så är du för ung för att "allt ska vara förstört" och inte "för gammal" för något.
Fördöm inte all terapi bara för att Bup inte lyckats hjälpa dig. Du kan kontakta Ungdomsmottagningen i din hemstad eller Studenthälsan där du studerar Det låter som du behöver prata med någon.