TS, att du fått ett blankt nej låter helt sinnessjukt!
Jag gick in i väggen sista augusti och har nu alltså varit sjukskriven i 4,5 månad. Efter tre månader med 100 procent fick jag 75 procents sjukskrivning. Jag jobbade lite i december, men är även stressad över det faktum att jag är frilans och inte har arbetsgivare, utan uppdragsgivare. Jag räknar aldrig mitt jobb i timmar, och FK är noga med timmar. . . Men jag har lärt mig att jag helt enkelt ska svara att jag jobbar 25 procent, jag kan ändå inte räkna hur många timmar jag jobbar.
Precis idag gick jag till en ny läkare eftersom den gamla inte lyssnade ordentligt och mest pratade om FK. Tyvärr var denna nya läkare likadan. Jag förstår att de säkert är pressade av FK, men att det är det första de säger när man kommer in genom dörren tycker jag är för jäkligt. Inget om hur jag faktiskt mår, utan de vill bara att jag ska börja jobba.
Den förra läkaren var så dålig på att uttrycka sig (dessvärre måste jag säga att båda läkarna är utlänningar och språket är en stor orsak till att jag vantrivs med dem, nästa gång bokar jag en läkare med svenska som modersmål) att jag aldrig fattade vad det finns för rehab och andra vägar till läkning. Dagens läkare lyckades förmedla detta, så nu kommer jag att få remiss till terapi (på WeMind) samt rabatt på badhus o.d. plus att jag själv kan kontakta fysioterapeut och få det gratis med mitt frikort. Så nu går det lite framåt.
Vårdcentralen har nåt som båda läkarna kallat 'psykolog', men jag har å det bestämdaste svarat dem båda att denna vårdcentral ingalunda har en psykolog. Hon är en undersköterska som av mina två besök att döma studerat lite KBT, that's it. Det var helt horribelt att gå hos henne.
Det är inte kul att känna sig ifrågasatt av läkare och FK. Jag har sagt till dem att jag inte varit sjukskriven överhuvudtaget på 15 år, att jag jobbat fastän jag haft feber eller förkylning (jag jobbar hemma). Ska man då inte få ta det lugnt ett tag?!
Som nån annan sade, byt gärna vårdcentral så att du får en bättre läkare. Lycka till!
Jag blev sjukskriven i början av 2022, på grund av utmattningssyndrom. Var hemma på 100% i tre månader sedan upp på 25% där jag var ca 1 år, sedan 1,5 år på 50% och nu är jag på 75% sedan ca 6 månader tillbaka.
Jag har inte bråttom, tar en dag i taget och sätter alltid mig och familjen först. Min läkare sjukskriver mig 3 månader i taget, jag har en läkare inom psykiatrin och inte VC. FK bråkade väl första halvåret men efter vi haft möte med läkare, FK och AG så blev det lugnare.
AG bråkade ett tag och gjorde livet surt för mig, men drog in facket som medverkade ett tag och i samband med det så blev det lugnare. Nu rullar allt på fint.
Skönt att de mestadels varit förstående.
På vilket sätt bråkade arbetsgivaren menar du? Min arbetsgivare säger att det går för långsamt. Har precis ramlat ned på 25% arbete igen, från att ha varit på 75%. Känner mig stressad. Innerst inne vill jag fokusera på mig själv, orka med vardagen. Städa, baka, laga mat och ta hand om mig själv. Men nu börjar jag väl återgå till tänket att åh nej jag måste klara jobbet, ungefär. Hopplöst när man känner sig stressad över något sådant.
Her även hört att min arbetsgivare innan hade sagt till FK att jag klarade att arbeta 100% (!?) vilket skapade trubbel med FK. Men det ordnade sig.
Så tråkigt. Ja arbetsgivaren har ju inget att säga till om på så vis.
Min tycker också att det går för sakta för mig. Sa att det inte händer något (det gör det visst), att det går för långsamt, att jag måste ha rutiner och borde gå till jobbet ändå de dagar det känns jobbigt för att man ska komma på andra tankar. Sa också att det står för lite i läkarintyget men FK har inte sagt något.
Tror liksom inte det är den bästa idén när man vaknat kl 04 av panikångest och är helt utslagen av trötthet, att gå emot det, när man knappt ens orkar bre en macka. Blir så less.
Skönt att det ordnade sig för dig sen. Men fy vad jobbigt det är när arbetsgivaren krånglar.
Tror dock inte min hade gått med på det
Men jag ska försöka få mer skriftlig.