Hur länge blev ni sjukskrivna för utmattning?

Av egen erfarenhet så har det aldrig varit svårt att bli sjukskriven, det svåra är att försäkringskassan ska godkänna den. Första 3 månaderna brukar gå bra men sen börjar dom jäklas med en? det var Försäkringskassans som stressade mig, inte vården?hade tur att ha en bra arbetsgivare som gjorde stora anpassningar för mig och gav mig mkt tid hos företagshälsovården. Jag var nog bara heltidssjukskriven 2 månader. Jobbade sedan 25, sen 50 och 75. Då jag har barn valde jag sedan att stanna på 80 %. Nu jobbar jag heltid sedan 1 år, mår bra. Men fyfan vilken pärs att måsta stressa sig till att bli frisk pga försäkringskassa?

Haha nehe vad är skillnaden menar du? 

Men vad säger du? Som att det är arbetet en utmattning handlar om? Oftast handlar det om många olika faktorer, inte bara arbetet.

Jag själv drog rätt in i väggen pga privata anledningar, vilket i sin tur gjorde att jag körde på mer och mer även på jobbet. Men jobbet var liksom inte felet. Alla proffs säger ju så här också att det är många många saker som spelar in. Mat, sömn, motion, vänner, oro, ångest, osv. 

Jobbar själv inom vården. Det låter ju helt galet att man inte skulle sjukskrivas pga utmattning längre? Ingenting jag hört om (än?) där jag jobbar iallafall. Fasen vad märkligt.

Har en vän som varit sjukskriven för utmattning till och från i 10 år. Helt sjukskriven i 4. En annan jag känner till var sjukskriven i 8 år helt för det. 

Förstår vad läkaren menar. Men det låter ändå lite överdrivet och det var oproffsigt uttalande av henne. Det hon sa lugnar väl knappast en patient, att slänga det i ansiktet på någon som redan mår dåligt. 

Du menar att du sa att du inte klarar att jobba, men du ändå fick det där bemötandet? Byt läkare. 

De läkare jag har pratat med har sagt liknande, men inte i den tonen. De har också sagt att för att orka jobba, måste man orka ha en fritid också. När man klättrar på väggarna hemma och har rensat garderoben tre gånger kan man nog jobba med. Så sa en läkare jag pratade med. 

Byt läkare. Orkar du inte ens göra hushållssysslor eller någonting kan du inte jobba heller. 

Sjukskriv dig själv i en vecka. Det får du. Därefter gå till läkare. 

Däremot ska man väl inte sträva efter en heltidssjukskricning. Det säger jag inte. Men heltid när man mår som du gör är ju knappast hållbart i längden 

Jag grät och hamnade på 100% sjukskrivning igen av den paniken. 

Förlåt, för mångs inlägg. Min mobil vill inte samarbeta och skriva allt i samma, sidan funkar inte då 

Försök ta det lugnt ts och ge inte upp. Ta hand om dig själv. Kan du gå till en psykolog? Vårdcentralen har ofta en sådan. Psykologen kan sedan också kanske prata med läkaren. 

Kan du inte gå tillbaka till den första läkaren, den som erbjöd dig sjukskrivning?

Bra gjort av dig!! Både listar om dig, tagit kontakt med dem och kontaktat fk. Du är på god väg redan. Försök att inte oroa dig för mycket (lättare sagt än gjort men) för det tar energi och du behöver samla på det. Saker och ting beykar ordna sig till slut på nåt vis. 

Nögot som också är bra att veta är att om fu får ett sjukintyg av läkaren, men inte fått intyget direkt (glömts bort eller liknande) så kan man skicka in det retroaktivt. Likaså om du får en tid till läkare efter ditt sjukintyg gått ut. ibland har de ju inte tider i vården. 

Ja, företagshälsovården har också psykologer. 

TS, att du fått ett blankt nej låter helt sinnessjukt!

Jag gick in i väggen sista augusti och har nu alltså varit sjukskriven i 4,5 månad. Efter tre månader med 100 procent fick jag 75 procents sjukskrivning. Jag jobbade lite i december, men är även stressad över det faktum att jag är frilans och inte har arbetsgivare, utan uppdragsgivare. Jag räknar aldrig mitt jobb i timmar, och FK är noga med timmar. . . Men jag har lärt mig att jag helt enkelt ska svara att jag jobbar 25 procent, jag kan ändå inte räkna hur många timmar jag jobbar.

Precis idag gick jag till en ny läkare eftersom den gamla inte lyssnade ordentligt och mest pratade om FK. Tyvärr var denna nya läkare likadan. Jag förstår att de säkert är pressade av FK, men att det är det första de säger när man kommer in genom dörren tycker jag är för jäkligt. Inget om hur jag faktiskt mår, utan de vill bara att jag ska börja jobba.

Den förra läkaren var så dålig på att uttrycka sig (dessvärre måste jag säga att båda läkarna är utlänningar och språket är en stor orsak till att jag vantrivs med dem, nästa gång bokar jag en läkare med svenska som modersmål) att jag aldrig fattade vad det finns för rehab och andra vägar till läkning. Dagens läkare lyckades förmedla detta, så nu kommer jag att få remiss till terapi (på WeMind) samt rabatt på badhus o.d. plus att jag själv kan kontakta fysioterapeut och få det gratis med mitt frikort. Så nu går det lite framåt.

Vårdcentralen har nåt som båda läkarna kallat 'psykolog', men jag har å det bestämdaste svarat dem båda att denna vårdcentral ingalunda har en psykolog. Hon är en undersköterska som av mina två besök att döma studerat lite KBT, that's it. Det var helt horribelt att gå hos henne.

Det är inte kul att känna sig ifrågasatt av läkare och FK. Jag har sagt till dem att jag inte varit sjukskriven överhuvudtaget på 15 år, att jag jobbat fastän jag haft feber eller förkylning (jag jobbar hemma). Ska man då inte få ta det lugnt ett tag?!

Som nån annan sade, byt gärna vårdcentral så att du får en bättre läkare. Lycka till!