Bröllop eller inte?

Om jag hade minsta aning om att min dag skulle kännas förstörd eller på något sätt påverkas negativt av sånt som jag på förhand kunnat räkna ut, så hade jag avstått från den typen av upplägg.
Dvs jag som avskyr att stå i centrum och absolut inte vill ha den uppmärksamheten (har aldrig haft fest vid jämna födelsedagar eller examen heller) skulle aldrig få för mig att ha ett bröllop för fler än närmaste familjen. För det skulle vara skitsamma om klänningen var fin eller om någon höll tal, jag skulle inte må bra i den stunden och kunna ta in det.

Man kan gå till en brudbutik och prova klänningar som man sen inte köper.

Man kan åka på spa en helg med sina närmaste tjejkompisar (som inte ens vet att man ska gifta sig) och i sitt hjärta hålla det som minne likt en möhippa.

Man kan boka tid för make och hår även om man sen bara tar med sin man och två nära vänner till stadshuset. 

Man kan bjuda till middag på kvarterskrogen för kompisarna som inte vet att man gift sig på dagen, för då är förväntningarna något helt annat. Både för oss som bjuder in och för gästerna. Där kan man i och för sig lite ofrivilligt hamna i centrum men just det här styr man ju helt själv. Man kan gå själva, man kan gå med sina föräldrar och syskon eller man kan helt strunta i att fira på det viset.

Vår plan från början var att gifta oss borgerligt på en fin plats som vi gillar och sen bara bjuda på bubbel och chokladdoppade jordgubbar på gräsmattan utanför med utsikt över vattnet. Fylla ut vigselakten med några gemensamma sånger och en text så att det blev lite mer fylligt, typ som en vigsel i kyrkan. Sen blev det inte riktigt så men allt är liksom möjligt.
Jag hoppas att du hittar just ert sätt.