Anonym (mino) skrev 2025-01-17 11:38:00 följande:
Det där är väldigt dubbelt.
För ansågs det rimligt att acceptera att bli kränkt, jobba ihjäl sig och ändå vara respektfull mot chefen (överheten), nöja sig, inte ha några krav, bara tacka och bocka för smulor.
Idag anses det mer rimligt att förvänta sig att bli bra bemött och att inte bli kränkt och nedlåtande behandlad i sin vardag.
Jag tror att föräldrar kan vara stolta över barn som säger ifrån när något är fel.
Men detta är övningar inför ett ev. krig! Och då ska ungdomarna lära sig att följa order och kommandon, även om det känns tufft för dem som är lata, sönder curlade och aldrig har bäddat en säng.
Och om det skulle bli krig? Skulle det då finnas krav om att inte bli kränkta, och inte bli behandlade på ett nedlåtande sätt? Tidigare så sade man att "lumpen gör pojkarna till män" och det var en självklarhet att man skulle bli godkänd. Och det var bra meriter när man sökte jobb. Att inte bli godkänd upplevdes som mycket genant och pinsamt.
Men nuförtiden ska det daltas, och ungdomarna får inte bli "kränkta" även om det är övningar inför ev. krig. De bryter ihop för att de tvingas att bädda sängen, inte får sova ut på morgonen och ibland vara hungriga. Dessutom så måste de följa order! Och då sjappar de och åker hem. Som förälder skulle jag skämmas ögonen ur mig. Detta är resultatet av lata, söndercurlade ungdomar.
