Baby blues. Hjälp

Stor kram till dig!

Du har precis gått igenom en 9 månaders graviditet med allt vad det innebär, en fruktansvärt smärtsam förlossning och fått ditt första barn. Att sakna ditt gamla liv, känna sig deppig och vilja vända är helt normalt och okej. Du är aaaabsolut inte ensam i de känslor du har, många många nyblivna föräldrar känner samma men det finns en slags press om att man som nybliven förälder ska sväva på rosa moln och bara älska sitt barn fråk första ögonblick. Sanningen är att det där med att älska sitt barn kan ta tid, inte så konstigt när det dyker upp en ny liten människa som i princip bara kräver saker av dig och bara ger dig neutrala uttryck eller skrik som svar.

Jag är själv fyra månader in som förälder. Hade EXAKT samma känslor som dig, ganska många veckor. Hormoner som någon nämner, omställningen och sömnbrist som verkligen tog kol på mig.

Men sen kom ett litet leende från det där knytet, han började kika på mig med nyfikenhet och kommunikationen gjorde att jag hade det lättare att knyta an. Jag känner fortfarande, fyra månader in, att den där kärleken som vissa säger att de kände från första början kommer att behöva växa fram för mig. Jag fäster mig mer och mer för varje dag och gör såklart allt jag kan för att han ska må bra men efter några sömnlösa nätter kan jag fortfarande komma på mig själv med att dagdrömma om mitt gamla liv. 

Jag känner dock ingen oro, vet att det kommer att släppa allteftersom vi växer ihop med varandra.

Så med det sagt: tillåt dig att känna det du gör och prata om dina känslor med barnmorska eller någon vän som du tror förstår :)

Stort lycka till <3