Söndagsfundering om relationer
Hela mitt liv har jag dragits till charmiga, intensiva och lite dominanta män. Insåg ju efter några misslyckade relationer att de egentligen inte var bra för mig och mitt mående och har sakta ändrat preferens. De tilltalar liksom inte mig alls på samma sätt längre då jag upplevt de saknar mycket annat jag egentligen vill ha, så som trygghet, lojalitet, driv osv. Nu menar jag inte att alla med dessa drag nödvändigtvis måste sakna det men det är i alla fall min erfarenhet.
I alla fall har jag under många års dejting ändrat preferens sakta till något annat. Mer stabila, helylle män. Började dejta en för snart ett år sedan som från början kändes så klockren. Vi gick ihop perfekt, mycket humor, var väldigt snäll och trygg och allt var så lätt. Inget drama alls. Vi har även bra sex. Men, den där passionen saknas. Jag har känt pirr några enstaka gånger och det är inte den där galna förälskelsen jag upplevt förut. (...)
Det är som att hon vill ha allt som dockan Ken kan erbjuda I form av tillbehör mm. men att själva dockan Ken egentligen är utbytbar.
För män är det ofta precis tvärtom. Den är den attraktiva kvinnan som är i fokus. Sedan vad hon erbjuder i form av livsstil och status är inte lika viktigt eftersom det inte primärt är detta som män söker hos kvinnor.