Söndagsfundering om relationer

Har samma syn som du på charmiga och dominanta män, de är inte relationsmaterial. Teoretiskt sett kan man få både-och, charmiga och intensiva män som också är bra partners och pappor. Men de är sällsynta och med en sådan måste man alltid vara på sin vakt mot andra kvinnor som vill ha honom.

Så jag väljer stabila och trygga män som är lojala och har driv och som jag klickar med. Saknar inte passion och fjärilar i magen men sexet måste fungera.

Men hur det är för dig kan bara du själv svara på. Att du redan ifrågasätter en sån relation är ett dåligt tecken. Kanske är du inte mogen för såna män?

Tror att du, TS slår huvudet på spiken när du skriver att den där passionerade förälskelsen kanske inte är något alla upplever, och gör man det är det kanske en ett två gånger i livet.  

Samtidigt är det väldigt få av de där passionerna som överlever under lång tid. 

Den trygga relationen är kanske inte den mest upphetsande men den är perfekt att bygga en familj på.

Har levt i några relationer med män som både du och jag känner igen som vi först nämner och det var en ständig oro som sedan visade sig vara befogad när andra kvinnor dök upp. Jag dras ju heller inte till den typen längre mer än vid första anblick. 
Sen kommer jag från en ganska trasig bakgrund och har läst på en del om anknytning och kanske är det så att jag aldrig kommer känna den där passionen med någon trygg och därav behöver välja min partner mer logiskt. Något som skiljer sig från förut är att jag har väldigt stor respekt för denna man, och har en förhoppning och tanke om att den låga vi har brinner längre och kanske växer, till skillnad från dessa andra där det börjat med en eldsvåda och sen helt dött ut. 

Du har nog rätt i att de mest passionerade sällan är de man lyckas hålla ihop det med i längden. Jag vill ju ha något långsiktigt, tryggt och någon som har samma mål och livsstil som mig. Har aldrig passat så bra ihop med någon som denna senaste, och allt med vår relation är jag väldigt nöjd med. Sen är jag en sökare och kommer nog alltid överanalysera och fundera. Vet ju jag inte kan lita på mig själv riktigt heller då jag i de där starka förälskelserna varit övertygad de varit mitt livs kärlek och sen när jag kunnat se nyktert, ofta flera år efteråt har jag insett hur fel eller dåliga de hade varit för mig i längden. 
Tänker att bara framtiden kan utvisa hur det blir ändå. 

Intressant, dina preferenser överensstämmer med observationen som gjorts av psykologer att de flesta kvinnor hamnar i relationer som erbjuder henne den livsstil hon vill ha men som ofta inte involverar den man som hon egentligen är attraherad av.

Det är som att hon vill ha allt som dockan Ken kan erbjuda I form av tillbehör mm. men att själva dockan Ken egentligen är utbytbar.

För män är det ofta precis tvärtom. Den är den attraktiva kvinnan som är i fokus. Sedan vad hon erbjuder i form av livsstil och status är inte lika viktigt eftersom det inte primärt är detta som män söker hos kvinnor. 

Anser inte honom vara utbytbar då jag varit ensam i många år där jag ändrat preferens från den gamla typen till den nya. Tog ändå lång tid att träffa någon jag tyckte var så pass bra. Sen kan jag erkänna att sådant som driv och framgång gör honom mer attraktiv. Men mest troligtvis på grund av avsaknaden av det i mina före detta. Eller har jag blivit mer vuxen och driven själv bara ;) 

Det där med attraktion är inte så enkelt alla gånger.  Attraktion behöver inte gå över i förälskelse och passion. Vi kan bli passionerat förälskade i en person som vi inte skulle se som attraktiv.  Förälskelsen kommer som en blixt från klar himmel och övergår rätt snart i passion.

Problemet är att denna passion sällan håller i sig. Visst finns det par som lyckas hålla passionen levande år efter år men ofta försvinner den när man upptäcker att personen i fråga inte motsvarar de krav man har för en längre relation.

Då är det större chans att förhållanden som baseras på gemensamma intressen, bakgrund och värdegrund, håller i längden.

Du är väl lite uttråkad. Söker dopamin-kickarna av alla highs and lows som var förut. Då var det relationen som gav dig bergochdalbanan. Dessa var dåliga kickar och dåliga lows.

Men det finns "kickar" att söka som man själv hittar, tex börja klättra eller surfa eller spela poker online (kanske inte att rekommendera iofs, men säg schack då). Jag är en person som gillar äventyr. En trygg lugn man skulle tråka ut mig. Men en trygg sökande man som är öppen för äventyr skulle det inte.

Och nu när inledande förälskelsen lagt sig så kommer frågorna, för nu är det lite tristare. Du kanske bara behöver ett äventyr. En vandringsweekend med killen. Han hade ju ändå driv så du kanske har mött din match.

Stor igenkänning här. Haft flera grymt passionerade förhållande med vackra alfamän som varit toxiska och den känslan och suget man känner alltså?det är väldigt svårt att sen nöja sig med en mellanmjölksman men man måste om man vill ha ett stabilt förhållande :( men saknaden och minnet av den starka passionen och glödheta sexet finns alltid kvar och man saknar det enormt. Hela livet skulle jag tro. 

Man får fråga sig vad som är viktigast. Känna sig levande, het, djurisk, passionerad, uppvaktad, sexig, begärd, vild och lustfylld - eller trygg, lugn, normal, stabil och vanlig.

 

Landat i detta. Det andra tar för mycket energi och jag behöver spara på den till annat. Förstnämnda har tagit så mycket av mig. Man tror ju man ska fysiskt dö nästan när man är i lidelsen av en sådan relation. Sen undrar jag hur mycket kärlek det egentligen varit. Mer besatthet kanske.