Känner mig nedbruten

Spontant låter det som att det kanske inte är rätt förutsättningar att skaffa barn under, men jag tror vi vet för lite om omständigheterna runt om för att kunna ge ett bra svar.

Om ni har ett stabilt förhållande och din sambo kan ryta ifrån gentemot sin mamma kan det säkert fungera, men tänk på att man för all framtid är knuten till en annan person, inklusive dennes släkt, när man skaffar barn ihop. 

Min sambo velade väldigt, vi hade inte varit tillsammans speciellt länge och han hade en del problem att ta itu med när jag oplanerat blev gravid. Jag kände att jag behövde förbereda mig på att han kanske inte skulle vara med hela vägen och palla samma arbetsbörda som jag. Men den stora skillnaden var att hans familj tagit emot mig med öppna armar, och de skulle aldrig tillåta att barnet får sämre förutsättningar för att pappan inte är mogen för ansvaret. Jag hade aldrig behållit om jag upplevt att jag var motarbetad därifrån. 

Nu var nog graviditeten en väckarklocka för sambon och han har verkligen fått ordning på allt nu lagom till att bebisen ska komma, men det var nog ren tur. 

En liten parentes är också att man är väldigt i obalans i början av graviditeten på grund av alla hormoner. Unna dig en helg på hotell eller hos en väninna och försök tänka på annat en liten stund. Hämta kraft. Och fatta beslut efter det.