• Anonym (Nedbruten)

    Känner mig nedbruten

    Hej! Jag känner att jag måste skriva av mig lite?

    jag är gravid i vecka 7, och min sambo har varit ganska ambivalent om vad vi ska göra. Jag hade helst behållit barnet även fast det skulle vara ?opraktiskt?, vi har pratat om hur vi ska göra i snart 2 veckor men igår blev det för mycket..

    min svärmor mer eller mindre hotade mig, hon sa att jag inte bara ska tänka på mig själv och att jag måste fatta att min sambo kommer att lämna mig ifall jag behåller. jag känner mig totalt nedbruten och orkar ingenting, jag vara gråter och känner att jag inte orkar met. Varken att göra abort eller behålla, det hade känts bättre att bara försvinna. 


    vill lita på min sambo när han säger att han inte kommer att lämna mig, men vet inte vad jag ska tro?

  • Svar på tråden Känner mig nedbruten
  • Anonym (Inga garantier)

    Har ni en öppen och långvarigt relation? Har ni mött svårigheter konfliktfritt? Har din sambo alltid prioriterat dig framför annat? Är ni vuxna med 2 jobb och en stabil bostad? Om ja på dessa saker finns det god chans att han inte lämnar dig.

    Om din sambo är inte prioriterar dig ( alltså inte är speciellt kär i dig), är er relation gungig och kortvarig alt konfliktfylld? kan ni inte prata med varandra lugnt och konstruktivt i alla lägen? Är ni unga alt ostabi ekonomi? Då är risken att han lämnar dig väldigt stor. Om han inte lämnar dig nu så tar det slut när barnet kommer. 

  • Anonym (Ninni)

    Bry dig inte om din partner, honom ska du lämna oavsett du behåller eller gör abort. Han vill inte ta ansvar. 


    Vill du inte göra abort så gör det inte. Men var beredd på att bli själv och att han kan krångla sedan. 

  • Lynx123

    Är han 14 år eller? Måste hans mamsing ta hand om hans problem och konflikter?

    Frågan är vad du vill och om du kan stå på benen själv som mamma. Det finns aldrig några garantier för framtiden men ett är säkert: om du ska ha barn måste du vara beredd på att ge.det en trygg och harmonisk uppväxt på egen hand.

  • Anonym (Familjen)

    Spontant låter det som att det kanske inte är rätt förutsättningar att skaffa barn under, men jag tror vi vet för lite om omständigheterna runt om för att kunna ge ett bra svar.

    Om ni har ett stabilt förhållande och din sambo kan ryta ifrån gentemot sin mamma kan det säkert fungera, men tänk på att man för all framtid är knuten till en annan person, inklusive dennes släkt, när man skaffar barn ihop. 

    Min sambo velade väldigt, vi hade inte varit tillsammans speciellt länge och han hade en del problem att ta itu med när jag oplanerat blev gravid. Jag kände att jag behövde förbereda mig på att han kanske inte skulle vara med hela vägen och palla samma arbetsbörda som jag. Men den stora skillnaden var att hans familj tagit emot mig med öppna armar, och de skulle aldrig tillåta att barnet får sämre förutsättningar för att pappan inte är mogen för ansvaret. Jag hade aldrig behållit om jag upplevt att jag var motarbetad därifrån. 

    Nu var nog graviditeten en väckarklocka för sambon och han har verkligen fått ordning på allt nu lagom till att bebisen ska komma, men det var nog ren tur. 

    En liten parentes är också att man är väldigt i obalans i början av graviditeten på grund av alla hormoner. Unna dig en helg på hotell eller hos en väninna och försök tänka på annat en liten stund. Hämta kraft. Och fatta beslut efter det. 

Svar på tråden Känner mig nedbruten