Konflikt om idrottsaktiviteter

Då hade jag vägrat. Om barnen vill, låt honom sköta det då. Vill barnen inte och han ändå anmäler dom, så kommer det att märkas i klubben och det kommer inte att fungera och barnen får sluta. 

Varför tror du att det blir mininivå bara för att de väljer bort det dyra, tidskrävande intresset?

Man kan faktiskt engagera sig på hög nivå fast man inte gör det med just deras idrott. Idrottande barn är inte lika med engagerande föräldrar, precis som att icke-idrottande barn inte är samma sak som icke engagerande föräldrar.

Tror nog du drar felslutsatser. 

Självklart är det föräldern som bestämmer. Det är förälderns tid och pengar som tas i anspråk. Vår son ville spela ishockey, vi sade nej. 

Resten fultolkar du bara, så det är inte värt att kommentera. 

Ja, alla har inte samma förutsättningar att lägga om sitt liv för barnens hobbys. 

Precis, livspusslet ska gå ihop. 

Allas livspussel. Ingen i familjen ska behöva vända och vrida på sig för att hinna med. Men självklart är det föräldrarna som bestämmer, det är väl ingen kontroversiell åsikt. Ska 8-åringar bestämma hur familjen ska lägga upp tiden och pengarna?

Ja, man tycka det är synd om barnen, men livet är inte rättvist. Alla barn kan inte rida för alla familjer har inte råd. Alla barn har inte heller samma förutsättningar, dvs bor man i Skåne blir man inte en Stenmark. Åker inte föräldrarna skidor då lär man inte barnen det, det skadar inte barnen. 

När det gäller vår son så fick vi inte ihop det med arbetet samt syskon. Det är verkligen inte synd om honom. 

Håller med.  Jag tror inte det är bra varken för föräldrar eller barn om föräldrarna utplånar sig själva för att barnen ska få hålla på med dyra och tidskrävande sporter. 
Har man råd, tid och intresse själv som förälder och barnet vill är det väl ok. 

Fast det är ett fullgott skäl om det handlar om en sport som kräver mkt tid. TS vill att barnen ska ha tid till annat. Du hakar upp dig på ett exempel. 

Vem är du att ifrågasätta andras val? Alla vill inte vara idrottsfamiljer där allt kretsar kring barnens idrotter. 

 

Och jag tycker synd om barn som får göra vad de vill fast deras föräldrar går på knäna, både ekonomiskt och tidsmässigt, bara för att barnen ska få sin vilja igenom. 

Barn mår inte dåligt av att inte få göra vad de vill, tvärtom. De lär sig att allas mående i en familj är viktigt, att alla familjer har olika förutsättningar. Att livet inte är rättvist.