Konflikt om idrottsaktiviteter

Det är alltid tråkigt när föräldrar inte kan se sina barn som egna individer utan försöker tvinga in dem i sina egna drömmar och ser dem som en förlängning av dem själva.

Du får stå för den andra sidan och stå på dina barns sida så att de får chans att utveckla sina egna intressen och välja sina egna aktiviteter (inom rimlighet förstås).

Tiden det tar från resten av familjelivet är inte heller att förakta. Många lägger all sin lediga tid på barnens aktiviteter och försummar både hemmet, äktenskapet och annat umgänge för att stå på matcher, skjutsa och sälja grejer. Och sen vaknar de upp en dag och undrar varför.

Anonym (så)

Thu 9 Jan 09:15

#22

Anonym (Sport) skrev 2025-01-08 23:52:27 följande:

Låter onekligen som hockey.

Vill barnen testa och ni har möjlighet- låt pappan ta det ansvaret då. Fråga barnen on de vill gå på hockey eller gymnastik så kan de få välja.

2 eller fler barn så är kalendern snart fulltecknad.

Ett par jag känner har delat upp barnen. Pappa har hand om ena barnets aktiviteter och mamman det andra. Du ser sällan, typ aldrig, den andra föräldern på det andra barnets aktiviteter. Funkar för dem. Kanske ett alternativ för er också?

Det är klart att man kan pussla och få ihop det om man verkligen ger sig den på det. Men frågan är vad man väljer och vad man försakar. Pappan vill denna idrott, men vill barnen verkligen så mycket att det är beredd att avstå allt annat?

Anonym (så)

Thu 9 Jan 09:46

#25

Anonym (TS) skrev 2025-01-09 09:37:29 följande:

För två barn blir detta över 40 tusen om året för en fritidsaktivitet och att man inte har en eget liv, man kan inte ha ett vanligt arbete.

Nä, för mig känns det inte alls rimligt. Om barnen själva verkligen, verkligen ville det så skulle det vara en annan diskussion. men inte bara för att pappan vill.

Det finns mer i livet än sportaktiviteter, som sovmorgon, en skidtur, en utflykt till mormor, en dag på museum och sen fika på ett café. Allt det verkar man få försaka för att stå och frysa i nån hall varenda helg, och sen betala såna hisnande summor för för det.

Och troligen en förälder är med ett barn, och man ses aldrig mer än för att få ihop logistiken. Vilket trist familjeliv och äktenskap.

Dessutom så är väl just hockey den sport där det förekommer mest övergrepp och mobbing? Det är något man behöver ta i beaktan också. Det är säkert mer medvetenhet numera, men ändå har ju den sporten en stark aura av machomentalitet som man kanske inte vill att ens barn ska utsättas för eller anamma själva.

Anonym (så)

Thu 9 Jan 12:02

#32

Jemp skrev 2025-01-09 11:58:22 följande:

Eftersom ts skriver argument som att inte ha nån uppbokad tid, bara välja billigaste och närmsta aktiviteten eller helst springa med föräldrarna bara.

Som jag också skrivit: jag förstår bådas sidor och tänker att det är rimligare att lägga sig någonstans i mitten. Och att låta barnens intressen styra mer.

Pappans argument är ju att barnen ska röra på sig. Vilket TS påpekar att det kan man göra på många olika sätt, inte bara genom denna enda sportaktivitet.

Anonym (så)

Fri 10 Jan 12:50

#78

Anonym (Micke) skrev 2025-01-10 12:29:06 följande:

Allas livspussel. Ingen i familjen ska behöva vända och vrida på sig för att hinna med. Men självklart är det föräldrarna som bestämmer, det är väl ingen kontroversiell åsikt. Ska 8-åringar bestämma hur familjen ska lägga upp tiden och pengarna?

Ja, man tycka det är synd om barnen, men livet är inte rättvist. Alla barn kan inte rida för alla familjer har inte råd. Alla barn har inte heller samma förutsättningar, dvs bor man i Skåne blir man inte en Stenmark. Åker inte föräldrarna skidor då lär man inte barnen det, det skadar inte barnen.

När det gäller vår son så fick vi inte ihop det med arbetet samt syskon. Det är verkligen inte synd om honom.

Det är dessutom viktigt även för barnen att umgås med släktingar, ha sovmorgon, få göra andra aktiviteter än bara sin sport.

Jag fattar inte hur familjer går med på att ha det som vissa beskriver sin vardag med barnens sportande som äter upp precis all fritid.

Anonym (så)

Fri 10 Jan 13:03

#80

Anonym (Micke) skrev 2025-01-10 12:55:39 följande:

Håller med. Jag tror inte det är bra varken för föräldrar eller barn om föräldrarna utplånar sig själva för att barnen ska få hålla på med dyra och tidskrävande sporter.
Har man råd, tid och intresse själv som förälder och barnet vill är det väl ok.

Det är ju en sak om det är barnets eget brinnande intresse. Men om det är förälderns vilja, eller orimliga krav från sportklubben, då är det inte ett dugg okej.

Anonym (så)

Fri 10 Jan 13:15

#82

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-10 13:05:58 följande:

Björn Borgs föräldrar offrade varken särskilt mycket tid eller särskilt mycket pengar under hans uppväxt. Visst följde de med på träningar och matcher, men inte hela tiden. (Mina svärföräldrar bodde granne med dem i Södertälje, så de vet.)

De hade dessutom bara ett barn att lägga fokus på.

Björn var en vanlig arbetargrabb som brann för tennis och (som någon nämnde) började sin karriär hemma vid garageporten. Zlatan började på liknande sätt med en boll i Rosengård. Först i tidig tonår började de elitsatsa. Då var de stora nog att sköta sig själva med hjälp av tränare och klubbar som såg deras potential. Föräldrarna var aldrig mer involverade än de kunde och ville vara. Självklart var de engagerade, men behövde inte prioritera bort allt annat.

I dag ställs helt andra krav på tid och pengar. Och som någon skrev: Hur många nya stjärnor har vi fått fram egentligen?

Och de flesta kanske inte ens vill bli stora stjärnor, utan gillar sin sport och vill ha den som en aktivitet bland andra.

Konflikt om idrottsaktiviteter

INNEHÅLL