Mrs Moneybags skrev 2025-01-09 13:37:06 följande:
Jag tror att han tänker att han gör rätt - att han önskar att någon hade satsat lika mycket på honom när han var barn osv.
Det är självklart fler faktorer som spelar in i vårt skilsmässa, men jag tycker inte det är hälsosamt att träna så mycket som vår son gör och bli fixerad vid träning och kost på ett sätt som gränsar till ortorexi ibland. Det är smärtor i knäna och i höfterna, folk som är oförskämda på planen (inklusive föräldrar), tränare som försöker trycka ner barnen och särbehandlar vissa, nääää jag ser inget positivt med idrotten. Tyvärr! Jag är nog den mest negativa till det på det här forumet haha! Jag är ledsen om jag sprider dåliga vibbar, det är bara såhär jag känner. Och då är jag ändå en person som gymmar 3-4 ggr i veckan och lever hälsosamt, så kost och träning är viktigt för mig. Men inte på den nivån. Intressant nog tränar inte min man överhuvudtaget, trots att han var professionell inom sin sport när han var ung.
Jag vill bara att min son ska vara en fri person och leva ett helt vanligt liv.
Såg nu att du är gift med ett hetsande skrikmongo så då förstår jag din avighet.
I dotterns förening är det mer fika och samkväm på matcher och cuper. Glada föräldrar och ingen hets, truppgymnastik är mer utslagsgivande där delas man upp tidigt efter hur duktig du är. Och det tränas hårt från tidigt ålder, men vill du inte toksatsa finns det lägre nivåer att gå ner till. Det finns typ 1-2-3, 1,2 tävlar men satsar olika hårt 2 och 4 träningar i veckan. 3 tränar två pass i veckan ingen tävling.
Våra barn får göra som de vill, vi är dock noga med att det ska vara roligt och ingen hets. Vår upplevelse är den motsatta mot din, det mesta utom att sälja alla jäkla strumpor och lotter är roligt kring idrottandet. Det låter klokt att du ger sonen andrum!
