Konflikt om idrottsaktiviteter

Inte svårare än så att vill han detta så får han skjutsa och vara delaktigt.

Barn ska få syssla med sånt som dom vill. 

Inte svårare än så att vill han detta så får han skjutsa och vara delaktigt.

Barn ska få syssla med sånt som dom vill. 

Klart man till viss del kan styra vad barn sysslar med men något måste finns såklart inte. Ett intresse måste ju finnas från barnen.

Men nog är det roligt att vara delaktig i barnens idrott och ja det tar tid, men skapar också en väldigt bra gemenskap med barnen. Vi har två i gymnastik, där är det också mycket skjutsa och tävlingar och engagemang och den ena spelar också fotboll och mamman är lagledare, jag har varit tränare.

Där har du fel. Det är i princip året runt vilket gör det omöjligt att utöva flera idrotter samtidigt. Min son har nyligen fått sluta med en sport pga detta. Djurgården har nyligen infört året runt-träning inklusive alla lov för barn så små som 8 år. Det är ditåt det går. 

Min son går på fotboll 4 dagar i veckan med krav på 80% närvaro. Det slukar enormt mycket tid och därför har vi bestämt att pappan sköter allt med idrotten och jag sköter allt med skolan. 

Hade jag vetat hur jobbigt det skulle vara med idrott så hade jag aldrig låtit min son börja med någon krävande idrott. Det är ett helvete och en ständig källa till gräl mellan oss och har i förlängningen lett till att vi ska separera. 

Pappan har många krav och ett idrottsintresse som går utöver det vanliga och jag längtar tills jag har sonen varannan vecka så att han åtminstone får respit från skitsnacket/indoktrineringen halva tiden.

Säg nej TS. Särskilt som du redan nu vet att du inte kommer få någon tid med ditt barn på helgerna. Ert barn kommer ändå bara vara en bricka i ett spel för en klubb som skiter fullständigt i barn och endast är intresserad av pengar. En vacker dag dumpar de ert barn och då står ni där med en ledsen kille och tomma bankkonton. 

Det är klart att man kan pussla och få ihop det om man verkligen ger sig den på det. Men frågan är vad man väljer och vad man försakar. Pappan vill denna idrott, men vill barnen verkligen så mycket att det är beredd att avstå allt annat? 

Nä, för mig känns det inte alls rimligt. Om barnen själva verkligen, verkligen ville det så skulle det vara en annan diskussion. men inte bara för att pappan vill.

Det finns mer i livet än sportaktiviteter, som sovmorgon, en skidtur, en utflykt till mormor, en dag på museum och sen fika på ett café. Allt det verkar man få försaka för att stå och frysa i nån hall varenda helg, och sen betala såna hisnande summor för för det.

Och troligen en förälder är med ett barn, och man ses aldrig mer än för att få ihop logistiken. Vilket trist familjeliv och äktenskap. 

Dessutom så är väl just hockey den sport där det förekommer mest övergrepp och mobbing? Det är något man behöver ta i beaktan också. Det är säkert mer medvetenhet numera, men ändå har ju den sporten en stark aura av machomentalitet som man kanske inte vill att ens barn ska utsättas för eller anamma själva. 

Ja då blir det tufft att hinna såklart. Vi har träning som startar 1620 men i gymnastik kommer man ju ombytt och ingen samling mer än 5 min innan. 

Fotbollen är alltid efter arbetstid då tränarna jobbar kontorstider. Vi har aldrig behövt sluta tidigare för att skjutsa till träningen. 

Ja och då prioriterar de vuxna inom familjen vems "livspussel" som ska gå ihop på vems bekostnad.

Är det de vuxna som inte ska få sovmorgon på lördagarna eller är det barnet som inte ska få utöva en sport de vill.

Själv tycker jag synd om de barn som inte ens får chansen att prova på en sport de vill prova för att se om de gillar den

Så din man behöver ta tjänstledigt för att barnet ska komma till träningen?

Vill man så kan man. Det där är ett problem som föräldrar löst i decennier för sina barns skull.

Det är exakt så föräldrar till de flesta blivande proffs i alla sporter gör. Hela familjen brinner för sport. Du behöver inte förstå, du vill ha ett annat liv för dig och dina barn.

Det sorgliga är ju att 99% av dessa barn inte blir proffs. Ballongen spricker när de är 17-18 år och blir petade ur laget eller skadade och så vidare. 

Förr var det barnen som var drivande när det handlade om världsstjärnor som Björn Borg, Tomas Brolin med flera. Tomas trixade med bollen efter skolan på egen hand. Björn stod och spelade tennis mot garagedörren i timmar. Ingen behövde åka någonstans och han kom från en enkel bakgrund utan stora pengar. Idag ligger årskostnaden för en tennispojke på upp till 100000 kr med många obligatoriska träningar och matcher. Ändå har vi inga tennisspelare på toppnivå. Förstår du hur det hänger ihop? 

Segmentet av barn att välja på blir smalare och smalare (endast de som har råd och tid kan delta), föräldrarna mer hysteriska och dedikerade. Pengarna som snurrar i de stora sporterna blir allt större på ungdomsnivå. Resultatet blir sämre och sämre. Vi vinner inga medaljer längre. 

Fråga. Mår barnen bra i allt detta? Jag tror ju inte det.