Hej!
Jag undrar om det är värt att kämpa för kärleken, eller leva vidare och undra om man hade kunnat göra något?
I den situationen jag befinner mig i nu så känns det på något sätt att jag ger upp för lätt om jag inte försöker. Samtidigt vill jag inte sänka garden och visa mig vek.
mvh
Okej, här kommer mer info!
Jag har under några månader dejtat en tjej som jag har haft väldigt roligt ihop med. Vi har gjort allt ifrån att träna ihop, hitta på aktiviteter, lagat mat ihop och många mys kvällar med mycket sex. Allt har känts jättebra. Hon har sagt att hon kan tänka sig ett seriöst förhållande i framtiden men att hon för tillfälligt vill fortsätta att träffas som vi gör just nu (sa hon för ca 3 veckor sedan). Några dagar efter detta samtal åkte jag iväg på en resa i 4 dagar, och under den tiden hade vi lite SMS kontakt.
Vi träffades efter att jag kom hem från resan och umgicks som vanligt. Men i mellandagarna ringde hon och sa att hon inte har den där lilla extra känslan. Hon sa att hon gillar mig massor men att något litet saknas. Jag frågade hur länge hon känt så och då svarade hon att hon insåg det när jag var borta på min resa. Hon kände inte den lilla extra saknaden. Och detta skedde bara 1,5 vecka efter att hon sa att hon sa att hon kunde tänka sig något seriöst i framtiden.
Jag vill inte överanalysera, men jag tror att hon inte vågar satsa på något nu för att hon själv är rädd att bli sårad. Hon ska iväg i 6 månader för jobb/plugg, så jag tror att hon håller tillbaka sina känslor för att hon själv är rädd.
Hon lät lite ledsen i telefonen när hon berättade detta för mig. Jag fick steppa in och nästa försöka vara förstående för att hon skulle få fram orden. Detta samtal fick jag för 1 vecka sedan och sen dess har vi inte haft någon kontakt
Jag kan inte sluta undra. Jag tror att hon tog ett förhastat beslut och jag fick inte chansen att tala om hur jag kände!
Man hör om folk som lyckas få den personen den vill ha genom att inte ge upp. Hade själv en bekant som verkligen ansträngde sig i motvind för att få den tjejen han ville ha! Och han lyckades.
Jag kan inte sluta undra. Jag tror att hon tog ett förhastat beslut och jag fick inte chansen att tala om hur jag kände!
Man hör om folk som lyckas få den personen den vill ha genom att inte ge upp. Hade själv en bekant som verkligen ansträngde sig i motvind för att få den tjejen han ville ha! Och han lyckades.
Själv tycker jag det är oerhört förhastat och icke genomtänkt att börja dejta seriöst när hon ska iväg och plugga. Och kanske är det precis det hon insett och därför backat.
Mycket händer känslomässigt på 6 månader när man inte kan ses överhuvudtaget . Hon möter nya människor och får en ny slags vardag och du går hemma och kan inte dela det livet med henne. Som dömt att misslyckas och skapar oftast bara svartsjuka och misstänksamhet.
Om du dessutom varit väldigt på i ert dejtade så känns det som att det kan bli ett problem när hon är borta. Hon vill nog inte ha en massa sms och telefonsamtal dagligen när hon ska koncentrera sig på annat.
Det är dessutom schysstare att avsluta dejting om utifall att hon kanske skulle vilja gå ut med någon där i skolan eller tappar omdömet och har sex med någon. Ni slipper så mycket skit helt enkelt.
Ja jag håller ändå med er. Jag förstår verkligen att hon inte vill inleda något innan hon ska iväg. Och jag vill verkligen att hon ska kunna njuta av den tiden utomlands utan att behöva tänka på annat. Jag vill ge henne space och jag respekterar ändå hennes beslut.
Jag hade bara önskat att vi kunnat haft ett djupare samtal om både hennes och mina känslor, där jag fick chansen att uttrycka mig.
Du har ju ingen aning om hur hela situationen utspelade sig, eller det som vi har delat mellan oss. Det är lätt att sitta och kommentera och analysera en annans persons relationer. Och det som jag har skrivit är inte heller hela bilden av det hela, det är en väldigt kort sammanfattning av sådant som inte går att skriva ordagrant i text.
Jag är absolut inte desperat eller creepy. Allt jag ville va att få ett avslut, och råd från experter som du:)