Mammor drar igång vårdnadstvister

Jag är nog den första att säga att jag tycker att män generellt är rätt kassa. MEN det betyder inte att alla män är anklagade av rimliga skäl. Män som struntar i sina barn. som misshandlar sina barns mammor och ska kräva sina rättigheter när mamman har skyddat boende?. Detta är orimligt och man ska inte ha umgängesrätt då ens. 

Däremot att anklaga sin partner för att vara omogen med argument som att han inte kan avstå från brieost När kvinnan är gravid. Det är bara löjligt. 

Det är totalt onyanserat och det blir bara en kör av kvinnor som känner sig svikna av män. Vissa kvinnor har verkligen blivit svikna. Däremot finns det ingen gräns för dom eskalerade konflikterna föräldrar har idag. Dessa är direkt löjliga. Så du får gärna hålla dig till ämnet. 

Jag säger inte att ALLA kvinnor gör såhär. Men för mig är EN sån här kvinna för mycket. Dom skadar sina barn och har rätten på sin sida. Det är vidrigt. 

Spädbarnstiden när den ena är föräldraledig och den andra jobbar? 

Hur kan det vara rimligt att den som arbetar ska vara uppe hela natten tills den ska gå till jobbet? 

Tillägg: Man kan självklart inte inleda en vårdnadstvist under graviditeten så det är också bara lögn. 

Ökningen av tvister som går till domstol handlar inte om krävande mammor som TS försöker få det till utan majoriteten handlar om utsatta familjer och relationsvåld.

Sprid inte en massa polariserande desinformation. 

Eller så läser man vad jag skriver. Det handlar om en ton, att man bestämt sig för att mannen är en idiot på extremt lösa grunder. Väldigt vanligt att man anklagar folk för diverse personlighetsstörningar också. Det har jag träffat många män som uttryckt om tidigare flickvänner. Typ att dom är borderline, psykopater och psyksjuka. Intressant hur dessa män haft en sån otur och bara träffat den typen  av personer. 

Min poäng är att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Att som kvinna har äger du inte ditt barn. Många kvinnor har argumentet att barnen är så små så därför ska pappan inte få ha eget umgänge med barnet, eller barnet känner inte pappan tillräckligt för att umgås med barnet. Orsaken är att mamman inte vill att pappan ska träffa barnet. 

En pappa som tar till rättslig strid i detta slänger på bensin på brasan om han hävdar umgängessabotage. 

En pappa som försöker resonera med en mamma som beter sig utifrån min beskrivning, som exempelvis blir arg för att dom inte har varannan natt från att barnet är nyfött, den blir ju mer passiv och underkastar sig i hopp om att få ett fungerande samarbete.

Det måste ligga i allas intresse att barnen får träffa båda sina föräldrar. Även om man blivit gravid med ett one night stand så har han rätt till delad vårdnad. Det är i sånna situationer många kvinnor även inte känner sig bekväma med detta. Ska barnet bo ibland hos en person hon inte ens känner? Ja, barnet har faktiskt rätt till det. Vill man ha ensam vårdnad så finns det möjlighet att inseminera sig och bli den enda föräldern. 

Anledningen jag tror att det är fler vårdnadstvister som leder till domstol är att män faktiskt vill ta ansvar för sina barn, förr var det mer okej att pappan träffa barnen varannan helg. Nu har vi en ny generation med män som vill träffa sina barn och faktiskt ha 50/50 när barnen är större. Och om man då blivit gravid med ett one night stand och han vill vara involverad då blir det såklart en konflikt om mamman vägrar och letar efter halmstrån för att få sin vilja igenom. Och något som verkligen skadar barnen är föräldrar som bråkar. 

Barn är tåliga. Barn lär sig att olika personer har olika rutiner. Mamma och pappa behöver inte ha samma rutiner eller regler. Vissa kan inte acceptera detta utan bråkar. Helt ärligt känner jag ingen person som tvistat och gått till familjerätten som inte har större problem. Varför skulle man inte kunna reda ut sina problem på egen hand? 

När två personer bestämt sig för att just den har rätt och inte är villig att kompromissa en tum, då hamnar man där?. Det är ju mer en oförmåga Hos båda eller en av parterna. 

Inget jag hört talas om heller. Detta känns som en ovanlighet. Känner ingen som går till familjenrätten. De jag känner är stabila par som båda är glada över sina barn och varit i en relation i många år. 

Känner att denna kommentaren är väldigt raljant. Det handlar mer om att kvinnan har förväntningar på att mannen ska visa att han är seriös, tar det här med barnet på allvar, förstår att han måste omprioritera för att kunna bli förälder. 

Men vissa drar detta till en absurd nivå. Att inte kunna avstå en charkbricka då kan kvinnan tolka som att mannen inte klarar av att göra uppoffringar för att dom ska ha barnet. Rent biologiskt kan kvinnor börja under graviditeten bli kritisk mot mannen på det här sättet. Handlar ju mycket om att kommer han verkligen sätta oss i trygghet nu, kommer han palla detta. Det som blir fel är när andra hejar på dessa känslor och förstorar upp detta till max. Att detta verkligen är ett tecken på att om han inte ens kan avstå brieost när jag tvingas göra detta, hur kommer han då bli som pappa? Kommer han strunta i mig på BB också? Välja en krogrunda framför förlossningen eller kommer han verkligen prioritera att familjen går i första hand. 

När kvinnorna i dessa grupper skriver kan det bli en väldigt uppiskad stämning. Där andra kvinnor ger råd om att deras ex va likadan, hon kommer få problem, och säga sånt som att han är omogen och hon ska absolut inte godkänna gemensam vårdnad. Att med den där lilla beskrivningen säger någon annan att dom känner igen typen, att dom kommer kräva att få umgås med barnet för att jävlas med mamman, så man uppmanar dom att kontakta familjerätten redan nu under graviditeten för att påbörja en diskussion. Dessa diskussioner har jag hört IRL också och där man piskar på mammans oroskänslor. Detta handlar som sagt inte om personer som utsätter kvinnan för psykisk eller fysiskt våld, personen har inte heller ett aktivt missbruk. 

Så detta är lite mer komplext än en brieost. 

Är det rimligt att han inte ska få umgås med sitt barn för det? Att han aldrig ska få ha varannan vecka?

Man får lämna sina barns pappor av vilka orsaker man vill. Däremot skulle jag starkt ifrågasätta att det visar på att pappan är oförmögen till att ta hand om sitt barn pga detta. 

Skulle du själv tycka att det va rimligt att inte få träffa din pappa eller bo med honom alls av skäl som detta?