Hur höja statusen på att få pojkar?

Är detta verkligen ett stort problem? Drygt hälften av alla bebisar är pojkar, och jag tippar på att så gott som alla (finns alltid undantag) är lika älskade och välkomna som flickor.

Jag tror att det enda sättet att komma runt detta är att börja se barnen som egna individer, inte föräldrarnas tillhörigheter. Förr i Sverige, och fortfarande i många kulturer har det ju varit pojkar som varit mest värdefulla och önskade. Pga att de skulle bidra till familjen på ett sätt som flickor inte gjorde. Och numera verkar det vara flickor pga att mammorna vill ha små dockor att klä på och visa upp. Inget av de förhållningssätten är rimliga för barnet, utan barnet måste få vara sin egen. Inte familjens framtida försörjare eller mammas lilla leksak.

Sen ligger det i tiden att man pratar ner pojkar och män, säkert som en reaktion på att man tidigare sett ner på flickor motsvarande. Men man pratar mycket om pojkars misslyckande i skolan, pojkars tveksamma beteenden, att män blir våldtäktsmän/misshandlare. Och vem vill ha det barnet?

Att börja prata positivt om både pojkars potential (utan att förringa beteenden som inte är önskvärda) genom att utgå ifrån att alla pojkar  har möjlighet att växa upp till fina kloka och snälla män, så kan man ju kanske även förändra deras framtid.

Man kan även behöva ändra förväntningar på barn, tex att kunna sitta stilla och leka lugnt (som många flickor kan, men pojkar kan vara sämre på) så att det ses som ok att vara en pojke som gillar att springa och kasta saker, istället för att bara se det som problematiskt. 

Allt är relativt men jag har hört det FÖR många gånger och läst FÖR många artiklar om det nu för att det är helt obetydligt.

Ja, jag tror jag har samma reflektioner. Man pratar med män rätt mkt nu och lite mer aktivt beteende ses som besvärligt etc. 

Tänker på samma/liknande vis som tjejer förr sågs som mindre bra.

Bedrövligt.

Är det kvinnor som tycker så, att pojkar är oönskade?

För jag tror att många män vill ha söner. 

Jag har ändå svårt att se att detta är ett stort problem. Kvinnor skaffar barn allt senare, många hinner bara med ett eller två barn. Då reflekterar man inte över könet utan man vill ha ett friskt barn. 

Vilka är dessa kvinnor som inte vill ha pojkar, var finns dom?

Fast man kan ju inte dra alla pojkar/män över en kam för detta. Det är ju ändå en minoritet det handlar om. Har folk som vill ha flickor inga bra män i sin närhet? Pappor, make/pojkvän, morfar, farfar, bröder, kompisar, klasskamrater/arbetskamrater osv? Då ska man kanske inte skaffa barn alls, om man inte tror att ens partner klarar av att uppfostra en pojke till en bra man.

Och om man är så rädd för att pojkar ska bli våldtäktsmän, varför vill man då ha flickor som blir offer till dessa våldtäktsmän?

Nu skrev jag om det som florerar i media. Och som pojkar så klart också tar del av. Även om det finns motvikt i omgivningen så måste man kanske förändra hur man talar och tänker på en högre nivå. 

Nä, jag tror att man inte ska skaffa barn alls om man inte kan se att barnen är egna individer och har egna förutsättningar. Men alla tänker inte så, därav den här tråden och många andra trådar om besvikelsen att få en pojke. 

Män och pojkar pratas ner idag på ett sätt som inte gjorts tidigare. Det är nog därför som detta fenomen växt till sig. Det som istället lyfts fram är girlpower,  självständighet och ta ingen skit andan.

Men jag vet inte hur utbrett det är, tror dom flesta barn blir älskade oavsett.

Fast samtidigt har vi problemet med att när det pratas om genus och att vi ska förändra mansrollen så slår massor av män (delvis även kvinnor) bakut. 
Så det finns en ganska stor motvilja till att ändra mansrollen, samtidigt som man inte gillar den status män har idag.